Ur SST 3/2005

Infrastruktur på torra land

Godstransporterna pÃ¥ järnväg betalar mindre än hälften jämfört med landsvägstransporterna för infrastrukturen. Det “avslöjade” nyheterna i en tv-kanal en dag i nyhetstorkans sensommar. Man hänvisade till en jämförelse frÃ¥n SIKA där internaliseringsgraden (avgifter och skatter i förhÃ¥llande till samhällets marginalkostnad) för järnvägen är 24 procent, medan den för landsvägen är 60 procent. Infrastrukturminister Ulrica Messing bekräftade och sade att detta är en medveten strategi för att flytta gods frÃ¥n landsväg till järnväg.

Har då statsmakternas strategi lyckats? Knappast. Enligt SIKA har lastbilarna ökat sitt transportarbete 5,5 gånger sedan 1959, medan järnvägen samtidigt har fördubblat sitt godstransportarbete. Ett skäl torde väl vara att lastbilar kör dit godset skall, medan tåg kör dit spåren pekar. Lastbilar är helt enkelt betydligt mer flexibla, ur frekvens-, tids- och destinationssynpunkt, framförallt när det gäller högvärdigt gods.

SÃ¥väl nyhetsprogram som minister ”missade” dock sjöfarten (nÃ¥gon som blir förvÃ¥nad?). Under samma period har det sjöburna transportarbetet ökat med 50 procent, vilket innebär att sjöfarten forsätter tappa andelar.
Mycket tyder på att järnvägens låga kostnadsanvar inneburit att man tagit transporter på sjöfartens bekostnad, vars internaliseringsgrad i samma jämförelse är 96 procent!

Sedan tidigt 80-tal är trenden för inrikes sjöfart klart negativ. 1980 svarade den inrikes sjöfarten för ett transportarbete på 10,3 miljoner tonkilometer. 2002 var den siffran 7,2 miljoner tonkilometer. Sjöfartens utveckling på Vänern är ett bra exempel. Låga avgifter samt stora investeringar i järnvägsinfrastrukturen över Banverkets skattefinansierade budget ledde till att stora mängder skogstransporter fördes över från sjö- till järnvägsinfrastrukturen.

Sverige är en nation med en outvecklad syn på hav och sjöfart. Statsmakterna lägger glatt ned tiotals miljarder skattekronor på en norrländsk järnväg som går parallellt med det hav som exportindustrins produkter måste över för att nå sina marknader. I beslutsunderlaget finns ingen sjöfart. Är sjötransport längs kusten ett alternativ? Vad skulle det innebära för investeringskostnaderna iland? För olycksriskerna? Ur miljösynpunkt? Svaret är att ingen vet eftersom det aldrig undersöks. För statsmakterna är transportinfrastruktur sådant som kräver spadar, asfalt, räls och finns på torra land.

Nåväl, inför vårens transportpolitiska proposition har regeringen utlovat ett övergripande synsätt (detta alltså efter det att man beslutat om infrastruktursatsningar på över 380 miljarder kronor i väg- och järnvägsnät!). Den som lever får se.

//Rolf P Nilsson
Chefred. Svensk Sjöfarts Tidning

Staten satsar på hamnarna också!

Det finns områden som engagerar och berör oss människor särskilt mycket i vår vardag. Jag tänker på områden som barnens skola, vården av de sjuka och omsorgen av våra äldre anhöriga. Och så tänker jag på infrastrukturen.
Som infrastrukturminister tycker jag givetvis att det är positivt att statens satsningar blir föremål för livliga diskussioner med både positiva och kritiska synpunkter från näringslivsföreträdare, lokala företrädare, transportörer och enskilda människor runt om i landet. En del synpunkter delar jag och har förståelse för, andra inte.

Rolf Petrén Nilsson menar i sin debattartikel i Svensk Hamntidning 3/2004 att Sverige har en ”outvecklad syn pÃ¥ hav och sjöfart”. Jag delar inte Petrén Nilssons uppfattning. Däremot anser jag att vi behöver fortsätta utveckla vÃ¥r intermodala systemsyn inom transportpolitiken. Det är viktigt för Sveriges konkurrenskraft att vi skapar goda förutsättningar för hÃ¥llbara transportkedjor där flera olika trafikslag kan samverka. Det är först när vi fÃ¥r ett verkligt samspel mellan spÃ¥r, väg, flyg, sjöfart och hamnar som vi fÃ¥r ut maximalt av de satsningar som görs pÃ¥ transportsystemen.

Enligt Petrén Nilsson anser statsmakterna att transportinfrastruktur ”bara” är asfalt och räls pÃ¥ torra land. Det stämmer att regering och riksdag nu gör en historisk satsning pÃ¥ väg och järnväg. 381 miljarder kronor som ska fördelas de kommande tolv Ã¥ren. Det är en stor summa och anledningen till det är lika enkel som självklar. Vi har stora väg- och järnvägsnät som vi behöver upprusta och säkerställa, samtidigt som det finns ett stort behov av nyinvesteringar pÃ¥ vÃ¥rt svenska infrastrukturnät.

Men det är viktigt för regeringen att de investeringar vi gör på väg och järnväg går hand i hand med utvecklingen för sjöfarten. Våra investeringar måste hänga ihop. En viktig mötesplats för våra trafikslag är hamnarna och faktum är att en central förutsättning för att sjöfarten ska fungera som ett effektivt trafikslag är att just infrastrukturen på land fungerar. Därför avsätter regeringen också infrastrukturpengar för exempelvis anslutningsspår och kombiterminaler.

Dessutom har Petrén Nilsson fel i sitt pÃ¥stÃ¥ende att staten bara genomför nya infrastruktursatsningar pÃ¥ landbacken. Staten satsar ocksÃ¥ aktivt pÃ¥ att göra strategiska hamnar mera tillgängliga för stora fartyg. Alldeles nyligen invigde jag till exempel en viktig statlig infrastruktursatsning pÃ¥ över en halv miljard kronor för att göra Göteborgs Hamns farleder säkrare och mer tillgängliga. Satsningen är ett exempel pÃ¥ att staten tar ett stort ansvar för att Göteborgs Hamn ska fortsätta att stärkas som ett ledande transportnav i norra Europa och för att sjöfarten ska ges goda förutsättningar att utvecklas.

Jag vill peka på det arbete som pågår inom EU. Sjömotorvägar i Östersjön är ett prioriterat projekt inom unionens infrastrukturarbete och den svenska regeringen är mycket drivande i arbetet. Själva syftet med sjömotorvägarna är att sjöfarten ska ges bättre förutsättningar att kunna avlasta vägnäten när det gäller den tunga godstrafiken. Sjömotorvägarna innebär att den infrastruktur som behövs för en effektiv och säker sjöfart ska förbättras. Det handlar exempelvis om anslutningar på land och till sjöss men också om IT-system och tillgången till isbrytare.

Utöver de infrastruktursatsningar som görs vill jag passa pÃ¥ att pÃ¥minna Petrén Nilsson om att staten dessutom bidrar med stora pengar till svensk sjöfartsnäring i form av det sjöfartsstöd som uppgÃ¥r till över en miljard kronor varje Ã¥r.
Det är min ambition att fortsätta utveckla vårt svenska transportsystem på ett hållbart och effektivt sätt. Sverige är ett avlångt land i norra Europa som är starkt import- och exportberoende. Vi är helt enkelt beroende av att utnyttja alla våra trafikslag, såväl på land som till sjöss. Det gör vi bäst genom att ha så lika konkurrensförutsättningar som möjligt mellan våra trafikslag. Detta är en viktig fråga när jag nu förbereder en transportpolitisk proposition till riksdagen nästa år.

//Ulrica Messing
Infrastrukturminister

Latest update 11-09-2007 15:46

Allt material © Sjöfartstidningen om inget annat anges. Citera oss gärna men ange alltid källan.

Sjöfartstidningen | www.sjofartstidningen.se | info@sjofartstidningen.se | webbmaster | Kontakta oss | om cookies