Sjöfartstidningen Pil
Hem   Nyheter   Fakta & Statistik   Evenemang   Jobb   Utbildning   Annonser   Länkar  
Om tidningen   Senaste numret   Äldre nummer   Prenumerera   Nyhetsbrev   Annonsera   Om oss
2012 2011 2010 2009 2008 2007 2006 2005 2004 2003 2002 Innehållsförteckningar

Google

sjofartstidningen.se
Internet

PRENUMERERA
Sjöfartstidningen & magasinet Shipgaz
17 nr/år på svenska och engelska
Shipgaz
6 nr/år på engelska
VÃ¥rt nyhetsbrev,
nyheter via e-post 1 g/vecka (torsdagar)
TIPSA OSS
Har du ett bra nyhetstips?
Hör av dig till oss!
Bästa tipset varje månad belönas.
GENVÄGAR

Shipgaz.com – vår systertidning
Ordlista – sjöfartstermer
Annonsering
Kontakta oss

Ur SST 21/2004

M/T Oljaren
M/T ”Oljaren” rände med full fart upp pÃ¥ skären.

Björnen i förrÃ¥det pÃ¥ ”Kalmia”

Tankfartyget Kalmia kom till Rederi AB Transatlantic pÃ¥ ett ovanligt sätt. Det började med tankfartyget ”Oljaren” som levererades frÃ¥n Götaverken i september 1946 till Transatlantic. M/T ”Oljaren” var pÃ¥ 13 100 ton dödvikt och hade en dieselmotor pÃ¥ 5 200 IHK.

I april 1951 när fartyget var pÃ¥ väg frÃ¥n Curaçao till Stockholm med full last av olja strandade hon vid Muckle Skerry i Pentland Sund. Pentland Sund är känt för sina förrädiska strömmar.

Anledningen till att fartyg gÃ¥r genom Pentland Sund är att man gör en tidsvinst genom att välja denna väg. ”Oljaren” hade flera gÃ¥nger gÃ¥tt igenom sundet. Nu rÃ¥kade man ut för vÃ¥ldsamma strömvirvlar och strömsättningar och fartyget lydde inte roder utan gick med 18 knop upp pÃ¥ Muckle Skerry. Fartyget sände SOS och besättningen lämnade henne dÃ¥ det var risk att hon skulle brytas sönder.

NÃ¥gra dagar senare hade vädret förbättrats och ett bärgningsfartyg lyckades dra loss ”Oljaren”. Vid dockning upptäcktes att nästan hela botten var uppriven.
Fartyget förklarades totalhavererat och övertogs av assuransbolaget. Efter reparation köptes hon 1951 av Transatlantic och omdöptes till ”Kalmia. Kalmia är namnet pÃ¥ en nordamerikansk endemisk ljungväxt med röda eller purpurfärgade blomklasar. Den är uppkallad efter Linnés favoritlärjunge Pehr Kalm, som bl a gjorde en forskningsresa till Nordamerika. 1952 gick ”Kalmia” in pÃ¥ en treÃ¥rig charter för en engelsk befraktare.

  Alf Carlsson
  Maskinchef Alf Carlsson som har berättat om björnen i förrÃ¥det.

Maskinchef Alf Carlsson pÃ¥ ”Kalmia” har berättat den smÃ¥tt otroliga historien om björnen i förrÃ¥det.

När fartyget lÃ¥g i Sumatra och lastade var nÃ¥gra besättningsmän i land och träffade pÃ¥ en handelsman som sÃ¥lde levande djur. De fick en idé att köpa nÃ¥gra och ha som husdjur för att lätta upp tristessen ombord pÃ¥ tankfartyget som gick sin enformiga trad mellan olika oljehamnar.

Efter en prisdiskussion och prutning återvände besättningen till fartyget med två små apor och en liten björnunge. Djuren blev allas favoriter och piggade upp stämningen ombord.

När de små aporna mötte någon, klättrade de upp i famnen och ville bli omklappade.

Den lille björnungen lufsade omkring och nosade i alla vrÃ¥r den kunde upptäcka och fick en klapp pÃ¥ ryggen när den mötte nÃ¥gon besättningsman. Djuren blev väl omhändertagna och var omtyckta av alla ombord. När besättningen varit ombord i tolv mÃ¥nader skulle alla med undantag av befälet mönstra av och fÃ¥ fri hemresa. Avmönstringen skulle ske i Curaçao när fartyget kom dit för att lasta olja.

Då blev det en diskussion om vad man skulle göra med djuren. Även om man ville ta hem dem skulle detta inte vara praktiskt möjligt. Man kom överens om att det bästa var att släppa djuren fria i land.

Timmerman tog en apa och stoppade in den under jackan och gick i land, förbi tullare och vaktmanskap och promenerade bort till något som såg ut som en park. Där släppte han ut apan. Så gick han tillbaka och gjorde likadant med den andra apan.

När man skulle ha tag i björnungen var den försvunnen. Man letade igenom hela fartyget men kunde inte hitta den. Man antog att den på något sätt tagit sig iland, hur som helst var den försvunnen.

Besättningen lämnade fartyget och avlöstes av ett nytt gäng och Kalmia fortsatte sina resor mellan olika oljehamnar.

Vid ett tillfälle när ett stewardsbiträde var nere i kallförrådet där man förvarar grönsaker och rotfrukter, tyckte han att det såg lite konstigt ut i högen där man hade potatis och rotfrukter.

Han tog och petade i högen med ett kvastskaft. DÃ¥ kom björnungen fram och grabben slängde kvasten och sprang upp till kocken och berättade med andan i halsen att det var ett vilddjur i förrÃ¥det. Kocken och bÃ¥sen gläntade pÃ¥ dörren och mycket riktigt – det stod ett djur därinne.

Båsen plockade fram det grovmaskiga landgångsnätet och tillsammans med några matroser rusade han in och kastade nätet över djuret, släpade upp det på däck och kastade allt överbord.

När Alf Carlsson kom till lunch fick han höra vad som hänt. ”Men det var ju den tame björnungen” sa han, ”den skulle ni inte slängt överbord”.

Björnungen hade smugit sig in när dörren till kallförrÃ¥det stod pÃ¥ glänt och grävt sig in i potatishögen och rett sig ett ide. Temperaturen i förrÃ¥det var ca 10°C och mycket behagligare för björnen än den tropiska värme som för det mesta rÃ¥dde pÃ¥ fartyget. Han hade antagligen legat i dvala tills han blev väckt av stewardsbiträdet.

Alf Carlsson har förgäves sökt i facklitteratur efter en bestämning av vilket slag björnen var av, men ingen beskrivning har passat in.

//Elmer Eliasson

Latest update 11-09-2007 15:46

SENASTE

Nr 4/2012
Sjöfartstidningen Passagerarsjöfart

Köp numret

SJÖFARTENS
BOK

Allt material © Sjöfartstidningen om inget annat anges. Citera oss gärna men ange alltid källan.

Sjöfartstidningen | www.sjofartstidningen.se | info@sjofartstidningen.se | webbmaster | Kontakta oss | om cookies