Ur SST 19/2004

Den fyrmastade barken ”Pommern” och Ã…lands flagga – tvÃ¥ av de främsta symbolerna för det självstyrda Ã…land. FOTO: PÄR-HENRIK SJÖSTRÖM

Ã…land: Egen flagga – egen identitet

Den blÃ¥-gul-röda korsflaggan har blivit en av de främsta symbolerna för det moderna, självstyrda Ã…land. Även om det självstyrda landskapet hör till Finland innebär sprÃ¥ket och kulturen att banden västerut ofta är betydligt starkare än till ”moderlandet” i öst. Trots detta är Ã¥länningarna inte heller svenskar – de har en helt egen identitet som bygger pÃ¥ Ã¥rhundraden av direktkontakt med havet.

När de åländska öarna befolkades för ca 7 000 år sedan hade inte mer än 3 000 år förflutit sedan de första skären börjat stiga upp ur havet efter istiden. De första invånarna kom österifrån men de bodde inte på öarna året runt. Kring år 3 300 f Kr började invandringen västerifrån och med denna fick Åland även fast bosättning.

De första spåren av kristendom härstammar från 900-talet, då Åland redan var tätt befolkat och hade livliga handelsförbindelser med omvärlden. Tillsammans med Finland blev Åland så småningom en del av det svenska riket.

Sverige förlorar Finland och Åland till Ryssland i 1808-09 års krig. När Finland förklarade sig självständigt den 6 december 1917 hade ålänningarna redan framfört en önskan om återförening med Sverige. Så blev det dock icke och den så kallade Ålandsfrågan kunde inte avgöras förrän den tagits upp i Nationernas Förbunds råd.

Finland tillerkändes suveränitet över Ålandsöarna, men Åland erhöll självstyrelse och garantier för bevarandet av det svenska språket, kulturen och lokala sedvänjor. Därtill undertecknade tio stater Ålandskonventionen om demilitarisering och neutralisering av Åland.

Den första självstyrelselagen kom år 1922 och den har därefter reviderats flera gånger, senast den 1 juni 2004.

Åland fick en egen flagga 1954, som numera också får användas som nationsflagga på åländska handelsfartyg som alternativ till den blå-vita finländska flaggan.

	Degerby i Föglö kommun.

Självstyrt landskap
Åland är idag ett självstyrt, demilitariserat och enspråkigt svenskt landskap i Finland. Det består av ca 6 500 öar och skär med en sammanlagd landareal om drygt 1 500 km2. Efter skärgårdens avfolkning är numera endast 65 öar bebodda och 90 procent av befolkningen om ca 26 200 personer bor på den största ön, Åland.

Landskapets enda stad är Mariehamn med 10 600 invånare. Inklusive Mariehamn har Åland 16 kommuner, av vilka Sottunga är den minsta i hela Finland med ca 130 invånare.

I praktiken innebär självstyrelsen att Åland har rätt att bestämma om bl a undervisning, kultur- och forminnesvård, hälso- och sjukvård, miljö, näringslivets främjande, intern trafik, kommunalförvaltning, polis, post samt radio och TV. Inom dessa områden fungerar Åland i det närmaste som en självständig stat med egen lagstiftning och förvaltning.

Ålands parlament kallas lagting och består av 30 medlemmar, valda för fyra år. Lagtinget utser Ålands landskapsregering (Ålands landskapsstyrelse före namnbyte den 1 juni 2004) med upp till åtta medlemmar. Landskapsregeringens ordförande tituleras lantråd.

Den allmänna statliga myndigheten på Åland är Länsstyrelsen. Åland har också en landshövding, som företräder finska regeringen i landskapet.

	Självstyrelsegården i Mariehamn.

Företagsamhet
Ålänningarna har i alla tider varit företagsamma och landskapet har därför en lång tradition av entreprenörskap. Åland har ca 2 600 företag, av vilka 700 är aktiva inom jordbruk. De traditionella primärnäringarna jordbruk och fiske har förlorat i betydelse, men är fortfarande viktiga för glesbygden.

Endast ett tjugotal åländska företag har fler än 50 anställda och de flesta av dessa är verksamma inom sjöfart eller bank- och försäkringsbranschen.
Näringslivet präglas mycket starkt av sjöfart och turism. Hela det åländska samhället har byggts upp och utvecklats med sjöfarten.

Sjösektorn står ensam för 40 procent av Ålands totala BNP. Inom den åländska sjöfarten finns behov av mycket mer arbetskraft än vad den åländska arbetsmarknaden kan erbjuda. Därför arbetar ett stort antal personer bosatta i Finland och Sverige på åländska fartyg.

Inom den åländska sjöfarten intar färjetrafiken en stark position. I praktiken är all den färjetrafik i Finland som har inhemsk ägarstruktur koncentrerad till Åland. Åland är mycket starkt beroende av färjetrafiken, som både genererar arbetsplatser och hämtar turister till landskapet.

Skatteundantag
Färjetrafiken är så viktig att den påverkar Ålands förhållande till hela EU:s regelverk.

Till Finlands anslutningsfördrag hör ett Ålandsprotokoll, som utgör en del av EU:s primärrätt. Åland betraktas som ett så kallat tredje territorium som står utanför tillämpningen av EU:s harmoniseringsdirektiv gällande all indirekt beskattning. Åland är alltså med i tullunionen men står utanför skatteunionen.

Ålands skatteundantag möjliggör fortsatt taxfree-försäljning i sådan trafik inom EU som går via Åland. Detta innebär bl a att de färjor som anlöper Åland har fortsatt taxfree-försäljning ombord.

Efter att taxfree-försäljningen slopades i intern EU-trafik sommaren 1999 har Åland fått flera nya färjeanlöp. Syftet med skatteundantaget är att den åländska ekonomin också i framtiden skall vara livskraftig.

Enligt Ålandsprotokollet skall EU-medlemskapet inte heller förhindra tillämpningen av de åländska reglerna om krav på hembygdsrätt för jordförvärv, etableringsrätt och rätt att tillhandahålla tjänster på Åland.

//Pär-Henrik Sjöström

Latest update 11-09-2007 15:46

Allt material © Sjöfartstidningen om inget annat anges. Citera oss gärna men ange alltid källan.

Sjöfartstidningen | www.sjofartstidningen.se | info@sjofartstidningen.se | webbmaster | Kontakta oss | om cookies