Ur SST 17/2004

Räddningsdrama i Javasjön

Fläkten hjälpte till att vispa runt den 30-gradiga tropikvärmen under ekvatorsolen. Iklädd favoritmunderingen sarong, pisstofflor och svettragg runt halsen satt jag i radiohytten och knackade mig fram på Haldan, den gamla arbetshästen som var fastskruvad i bordskivan. Det blåste sidvind. Vi gick högt på lätten. Besättningens månadsredovisning var på gång. Jag kunde bara skriva vid styrbordsrullning, då skrivmaskinsvalsen lutade åt rätt håll.

Vid babordsrullningen dunkade jag mot skottet och valsen orkade inte röra sig i ett brant motlut. Årskalendern på skottet svängde med fartygets rörelser och registrerade november 1955.

Salongsuppassare Wong balanserade fram den rostfria kaffekannan och hällde upp rykande eftermiddagsjava till vakthavande styrman och mig. Det passade bra med java i Javasjön där vi lunkade fram mellan Surabaja och Palembang, som så talrika gånger förr med den gamla tankertrotjänaren Trykon från Kungsbackametropolen.

Med kikaren i ena näven och muggen i den andra spanade styrman babord hän.
”Kika klockan tio gnisten! Kan du se nÃ¥t underligt flytetyg där bortöver ...”, raljerade han till mig där jag sällskapade honom, parerade krängningar och sörplade kaffe. Jag kisade mot den soldränkta vattenvidden och kunde skönja en liten siluett av obestämd natur som gungade upp och ner i vÃ¥gdalarna. Kunde det vara en timmerstock eller nÃ¥t därÃ¥t?

Jag hann inte ens kommentera ty styrman blev plötsligt alltmer upphetsad och spillde ut kaffet när fartyget krängde till. Han tog stöd med båda armbågarna mot bryggrelingen och med kikaren stadigt välriktad mot föremålet konstaterade han efter en lång stund:

”Ta mig tusan – där gungar sjöfolk där borta i vÃ¥gorna gnisten. Dom vinkar pÃ¥ oss, det är ett skeppsvrak sanna mina ord. Jag kan se konturer för och akter! Det var allt i grevens tid jag fick syn pÃ¥ dom”, skrockade han med ett triumferande leende pÃ¥ läpparna.

	Kapten Stig Utberg, Göteborg med de sex räddade indonesierna.

Larmet gick! Den enformiga sjömansvardagen bröts hux flux av ett intermezzo av oväntat slag. Kapten och styrmän samlades uppe på bryggvingen och intresserade hängde vid babords reling med ögonen på skaft. Fartyget manövrerades dead slow allt närmare vraket. Vi kunde med kikares hjälp urskilja sju halvfigurer som tycktes sitta på huk i vattnet.

Det var ett fartygsvrak som fortfarande flöt med endast någon förhöjd planka för och akterut synlig över vattenytan. Sjöarna slog över titt och tätt. Vinden var kraftig och vita gäss formades på vågtopparna.

För att på lämpligaste sätt arrangera räddningen beslutade kapten Stig Utberg att manövrera fartyget mot de nödställda ombord i fiskebåten så att den befann sig på läsidan om tankern. Spänningen växte ombord.

Besättningen mannade relingen, beredda med alla linor och lejdare utriggade. Långsamt drev vi närmare och livvästar och linor kastades över mot de nödställda och fyra man lösgjorde sig därifrån och simmade över mot oss där villiga händer hjälpte dem till räddning. Men tre man fanns fortfarande kvar ombord i det vattenfyllda vraket som nu långsamt drev bort från oss, allt längre akterut. En ung pojke och hans far och en äldre man hade inte gjort några som helst ansträngningar för att medverka till att bli assisterade och räddade.

	Tidningsklipp från november 1955.

Fartyget manövrerades ånyo upp och drev ner närmare vraket som nu visade sig ha vänt kölen upp. På den satt den unge pojken och hans far. Den äldre mannen saknades. Som vi senare hörde var han helt utmattad och drunknade. Han orkade inte fullfölja den slutliga fysiskt krävande räddningsfasen. Indonesernas fiskebåt hade kapsejsat redan två dar tidigare och besättningsmännen var alla helt utmattade. Räddningen av de kvarvarande två blev mer dramatisk då den lille pojken inte var simkunnig. Vår pumpman kastade sig i vattnet och simmade över och räddade både honom och hans far till Trykon.

De sex överlevande blev väl omhändertagna ombord och vi gjorde en insamling av kläder och en summa pengar. Naturligtvis var de helt saliga över att vi siktat dem i den hårda sjön och räddat dem till livet.

Epilog
Bilderna vann pÃ¥ sent 50-tal en fototävlan för sjöfolk som arrangerats av Rederi Broströms och bildtidningen SE. Fotoserien publicerades pÃ¥ fyra helsidor. Den snurrade även runt i andra tidskrifter i världen bland annat i TEMPO i Milano där dramatiken kring bildsvepet var enorm under rubriken: ”Dramma nelle acque di Giava”. Enligt den italienska versionen hade endast tvÃ¥ personer räddats!
Många år senare då jag sett mig om i världen och jobbat i Sverige en tid, bildat familj etc, kom jag på att jag aldrig kvitterat ut mitt förstapris från tävlingen i SE. Va kul! En vinstsumma skulle bli en glad överraskning för familjen.
Men den gubben gick inte! Veckotidningen SE hade upphört att existera.
Sensmoral: Smid medan järnet är varmt!

//Ulf Hjertquist

Latest update 11-09-2007 15:46

Allt material © Sjöfartstidningen om inget annat anges. Citera oss gärna men ange alltid källan.

Sjöfartstidningen | www.sjofartstidningen.se | info@sjofartstidningen.se | webbmaster | Kontakta oss | om cookies