LEDARE. Ur SST 5/2004

Statsmakterna tappar i trovärdighet

En vanlig konsekvens av större olyckor till sjöss är regeländringar och nya krav. Våra politiker beslutar och sedan är det upp till industrin, rederierna, sjöfolket och myndigheterna att leverera.

Med nya regler kommer alltid en deadline. Ett av de senaste exemplen är utfasningsplanen för enkelskrovs tankfartyg. Ett annat är den 21 oktober förra året då det var slut på transporter av tunga oljor i enkelskrovsfartyg. För industrin och sjöfarten gäller det då att ställa om och lösa detta i tid. De som inte lyckas är borta ur marknaden.

För stat och myndigheter verkar det vara en annan standard som gäller. EU-kommissionen kommer senare i år att presentera ett Erika III-regelpaket, men man har nu tröttnat på den uppenbara brist på prioritering och ambition som finns hos de offentliga institutionerna i medlemsländerna. Man har inlett en juridisk process som kan leda till att 12 av 15 medlemsländer, däribland Sverige, hamnar inför EU-domstolen eftersom dessa länder ännu inte lyckats föra in Erika II-paketet i sina nationella lagstiftning. Dessutom finns det medlemsnationer som ännu inte är klara med Erika I-paketet.

Detta är ett slag mot staters trovärdighet. “Mycket snack och liten verkstad” är ett uttryck som kommer att bli legio om en ny stor olycka inträffar.

Sverige kan hamna inför domstolen för att vi inte har klarat ut frågan om nödhamnar. Detta är synd eftersom den svenska modellen är bra, sannolikt betydligt bättre än många andra. Istället för att utse särskilda nödhamnar har man ett system på gång som innebär att man alltid kan dra ett olycksdrabbat fartyg till den närmaste av de bästa nödhamnarna.

Andra länder med långa kuster som valt att utse särskilda nödhamnar riskerar att hamna i situationer där man måste bogsera nödställda fartyg längre sträckor med de risker som följer av detta.

Däremot kan man kritisera inställningen hos den svenska regeringen där den ansvariga ministern Ulrica Messing nyligen lät meddela i riksdagen att det endast krävdes mindre förändringar i lagstiftningen för att klara EU-kraven och att de nya reglerna sannolikt kunde träda ikraft 1 juli.

Det är nästan fem månader efter den deadline man kommit överens om och två månader efter den tidsfrist man nu fått av EU-kommissionen. Detta håller inte. Det är nonchalant, närmast respektlöst och minskar förtroendet för den svenska regeringen som en handlingskraftig, ledande och ambitiös internationell föregångare i sjösäkerhetsfrågor.

Latest update 11-09-2007 15:46

Allt material © Sjöfartstidningen om inget annat anges. Citera oss gärna men ange alltid källan.

Sjöfartstidningen | www.sjofartstidningen.se | info@sjofartstidningen.se | webbmaster | Kontakta oss | om cookies