Ledare

2004 – ett nytt spännande sjöfartsÃ¥r

Inför detta nummer skickade vi ut en förfrågan till ett urval människor inom sjöfarten i dess bredaste mening och bad dem kort berätta om sina förväntningar för deras företag och för sjöfarten inför nästa år. De flesta antog utmaningen och deras svar finner du på sidorna 20-24. Gemensamt för dem alla är de positiva förväntningarna på såväl konjunktur som på den svenska sjöfartens utveckling. Av stor vikt för alla inom sjöfarten, oavsett var i klustret man arbetar, är att vi får en positiv utveckling för den svenska rederinäringen och för sjöburna transporter inom, samt till och från, Sverige. Det skapar nya förutsättningar för affärer för dem som driver fartyg och hamnar och för alla dem som producerar och säljer utrustning, som försäkrar, som finansierar och för alla dem som erbjuder andra stödtjänster. På önskelistan inför nästa år finns därför införande av tonnageskatt och konkurrensneutrala villkor för sjötransporter gentemot andra transportslag. Det första kommer att få den svenska rederinäringen att växa och det andra kommer att öka sjötransporterna. Kryddar man detta med att slopa särregler och avskaffa stuverimonopolet, så ser framtiden mycket ljus ut för sjöfart i Sverige. En sådan utveckling är positiv för alla svenskar, miljömässigt, ur tillväxtsynpunkt och för oss alla som skattebetalare.

I förra numret hade vi en genomgång av sjöfartsrelaterade motioner i riksdagen. Vi sa redan då att den sannolikt inte var heltäckande eftersom alla motioner inte hade publicerats på nätet och därför att riksdagens hemsida är en mardröm för den som söker specifik information. En motion som inte kom med är en omfattande infrastruktur-motion från moderaterna som kort beskrivs på sidan 24 i detta nummer. Motionen visar att moderaterna har en positiv grundsyn till sjöfarten och att man anser att det finns stora fördelar med att utveckla sjöfartens och rederiernas potential.
    En ögonbrynshöjare i moderaternas motion är dock kravet pÃ¥ att Handelsflottans Kultur- och FritidsrÃ¥d skall läggas ned. Anledningen är enligt moderaterna att sjöfolk idag har en annan social situation som inte nämnvärt skiljer sig frÃ¥n andra yrkesgrupper och att genom en nedläggning sparar man kostnader.
Detta förslag visar att moderaterna inte har förstått hur svenska sjömäns vardag ser ut, även om vi naturligtvis har fått betydligt bättre avlösningssystem och kommunikationsmöjligheter än dem vi hade när HKF skapades. Det visar också att man inte har förstått HKFs betydelse för sjömän från andra nationer på de utländska fartyg som till stor del bär upp den svenska utrikeshandeln.
    HKF och dess verksamhet har utsatts för oräkneliga statliga utredningar och hotet om nedläggning eller neddragningar har ofta legat som ett svart moln över personalen. Nu fÃ¥r det faktiskt vara nog och det är dags att organisationen fÃ¥r arbetsro. Om HKF skall lyftas fram i nÃ¥got sammanhang sÃ¥ borde det vara som ett föredöme för andra myndigheter. HKF bestÃ¥r av människor som är engagerade, brinner för sin verksamhet och alltid har sjöfolkets bästa för ögonen. Här finns ingen ”besökstid mellan 10.30 och halv elva”-mentalitet.
Kostnaden då? För svenska skattebetalare är den noll (!) kronor. Totalt kostar verksamheten cirka 25 miljoner kronor per år varav cirka 18 miljoner betalas genom farledsavgifterna. Om detta är litet eller mycket beror på perspektivet. Ur samhällsekonomisk synvinkel är det felräkningspengar, och nyttan överstiger med råge kostnaderna.
    Om man däremot jämför med statens satsning pÃ¥ sjöfartens infrastruktur (se ledare i nummer 19) sÃ¥ blir bilden en annan. DÃ¥ kostar HKF lika mycket som det den svenska staten satsar totalt pÃ¥ sjöfartens infrastruktur. Detta säger dock betydligt mer om statsmakternas syn pÃ¥ sjöfart som transportslag än om betydelsen av HKF.

Tänd gärna ett extra ljus nu till jul och sänd en tanke till besättningsmännen pÃ¥ den helikopter som havererade utanför Rörö i Göteborgs skärgÃ¥rd och deras anhöriga. De var nÃ¥gra av alla de män och kvinnor som – ibland med stora risker för egen del – ger allt för att sjömän, öbor och fritidsseglare skall känna trygghet genom att veta att om nÃ¥got händer sÃ¥ finns det människor som ställer upp. Sex sjöräddare har dött och vi bevarar dem i varmt minne. Till den ende överlevande och till de omkomnas anhöriga kan vi bara försöka uttrycka vÃ¥r tacksamhet.

Till SST 23, 12 december 2003

Latest update 11-09-2007 15:46

Allt material © Sjöfartstidningen om inget annat anges. Citera oss gärna men ange alltid källan.

Sjöfartstidningen | www.sjofartstidningen.se | info@sjofartstidningen.se | webbmaster | Kontakta oss | om cookies