Tre steg mot en lyckad sjöfartspolitik

Varför överhuvudtaget bry sig om att formulera en offensiv sjöfartspolitik och avsätta resurser för ändamålet och samtidigt låta beslut tagna av andra delar av regeringen direkt motverka detta?

LEDARE. Precis som med allt annat blir sjöfartspolitik aldrig bättre än vad man gör den till. En lyckad sjöfartspolitik måste byggas i tre steg där det tyvärr är aldeles för vanligt att man snubblar redan på det första steget.

Steg ett är att ett lands politiska ledning ställer sig frÃ¥gan ”är en nationell handelsflotta viktig för oss?” Om svaret är ja, fÃ¥r man skapa förutsättningar som är konkurrenskraftiga mot andra nationella handelsflottor, öppna register och bekvämlighetsflaggor. För att göra detta finns ett antal verktyg som EU-kommissionen lyft fram i sina riktlinjer för en ökad konkurrenskraft hos de europeiska flaggorna.

Steg två är att se till att det finns en fungerande samordning och bevakning av de politiska frågor som kan beröra sjöfarten. Sjöfart är en komplex verksamhet som ofta påverkas av beslut tagna av många olika regeringsdepartement samtidigt som den politiska sjöfartskompetensen är koncentrerad till ett departement. Det här kan få märkliga följder där beslut i sjöfartsrelaterade frågor tas av människor utan sjöfartskunnande och att beslut som egentligen riktar sig mot annan verksamhet är formulerade på ett sätt så att de också får konsekvenser för sjöfarten.

Det senare upptäcks dock ofta för sent. Ett exempel kan man hämta frÃ¥n Storbritannien. PÃ¥ sidorna 21-22 berättar vi om hur man där lyckats vända en mÃ¥ngÃ¥rig negativ trend och nu ser en kraftig tillväxt i flottan, tack vare en ny sjöfartspolitik. Men tillväxten hade kunnat vara ännu större. Det stora och anrika rederiet P&O har flaggat in ett flertal fartyg sedan tonnageskatten infördes. Ett antal av deras mest arbetsplatsintensiva fartyg, kryssningsfartygen, har man dock inte kunnat ta in. Anledningen är att det finns en äldre förordning som förbjuder bröllop pÃ¥ ”transport units”. Eftersom detta är en mycket viktig ingrediens i ett kryssningsrederis utbud, seglar fortfarande flera av P&Os stora kryssningsfartyg under andra flaggor.

Ett annat brittiskt lagförslag hade – om det hade genomförts – inneburit att hundratals brittiska sjöfartsjobb gÃ¥tt förlorade. Lagförslaget gällde slopandet av ett avdrag för sociala kostnader för sjöfolk som seglar i brittiska vatten.

Man kan då ställa sig följande frågor:

• Vad hade man vunnit pÃ¥ detta?
• Hur kan ett sÃ¥dant förslag läggas av en regering som utryckligen genom andra Ã¥tgärder visat att man vill se en växande handelsflotta och fler egna sjömän?

Svaret pÃ¥ den första frÃ¥gan är ingenting – tvärtom. PÃ¥ den andra är svaret bristande samordning mellan departementen. Liknande exempel kan hämtas frÃ¥n Sverige, där t ex hanteringen av halonfrÃ¥gan är ett.

Varför överhuvudtaget bry sig om att formulera en offensiv sjöfartspolitik och avsätta resurser för ändamålet och samtidigt låta beslut tagna av andra delar av regeringen direkt motverka detta? I de flesta andra sammanhang skulle man se detta som ett stort slöseri med pengar och tid.

Steg tre är, som artikeln om utvecklingen i Storbritannien visar, att en regerings ambition pÃ¥ ett omrÃ¥de ocksÃ¥ mÃ¥ste avspeglas i attityden hos verkställande myndigheter. Har man pÃ¥ det politiska planet bestämt att det är viktigt med en ökande handelsflotta mÃ¥ste myndigheten frÃ¥ga sig vad man kan göra för att bidra till detta. I Storbritannien hade myndigheten ett rykte där ord som maktfullkomlig, byrÃ¥kratisk och negativ flitigt förekom. Detta har man lyckats vända, utan att för den skull ”sätta sig i knät pÃ¥ redarna”. Resultatet är positivt bÃ¥de sett till antal fartyg och kvalitet.

Av Rolf P. Nilsson, chefredaktör

Ur Svensk Sjöfarts Tidning 21/2003


Tillbaka till SST 21, 14 november

Latest update 11-09-2007 15:46

Allt material © Sjöfartstidningen om inget annat anges. Citera oss gärna men ange alltid källan.

Sjöfartstidningen | www.sjofartstidningen.se | info@sjofartstidningen.se | webbmaster | Kontakta oss | om cookies