Ledare

Regeringen tar inte sitt ansvar

Idag finns ett antal drabbade rederier som måste göra sig av med fartyg och några hundra sjömän som riskerar att bli utan jobb och ingen begriper varför.

På nyhetsplats i detta nummer beskriver vi turerna kring undantag mot halonförbudet när det gäller brandskydd i fartyg. Låt oss först slå fast att halon är ett ozonnedbrytande ämne som måste ersättas, därom råder inget tvivel. Det sätt som den svenska staten valt att hantera denna fråga är dock minst sagt diskutabelt. Det visar också att vi har ett beslutssystem med en uppenbar oförmåga att hantera konsekvenser som man antingen inte tänkt på eller som inte direkt är relaterade till de mål som beslutet gäller.
Än värre blir det i fall som med halon-förbudet där målet självklart är en förbättrad miljö, men där resultatet i verkligheten blir noll och intet.
Beslut fattade av riksdag och regering skall förvaltas av myndigheterna. Om regeringen sedan skulle lägga sig i ett enskilt förvaltningsärende skulle detta med all rätt ses som ministerstyre.
Alla politiska beslut får dock självfallet konsekvenser. Ibland är dessa medvetna även om de kan bli negativa för en del människor och verksamheter. Våra politiker har då vägt de negativa mot de positiva och ansett att de senare väger över. Då är det minsta man kan begära att politiker går ut till dem som drabbas, förklarar varför man gör detta och dessutom gör vad man kan för att minska de negativa konsekvenserna för enskilda och för de verksamheter som berörs.
Ibland får ett beslut negativa konsekvenser som man inte förutsett, vilket i många fall är förståeligt. Världen blir allt mer komplex och verksamheter allt mer integrerade. När så händer borde man dock kunna kräva att man från politiskt håll tar ansvar för dessa konsekvenser. När det gäller halonfrågan flyr regeringen sitt ansvar och lägger hela bördan på Sjöfartsinspektionen, en organisation som självfallet inte kan ta ansvar för svensk sjöfarts-, närings- eller arbetsmarknadspolitik. Dess uppgift är att se till att svenska fartyg uppfyller alla miljö- och säkerhetskrav och att utländska fartyg i svenska hamnar gör sammanledes, punkt och slut.
Idag finns ett antal drabbade rederier som måste göra sig av med fartyg och några hundra sjömän som riskerar att bli utan jobb och ingen begriper varför. Några positiva miljöeffekter är det ju inte tal om. Om regeringen är medveten om detta och ser andra vinster eller om man inte var medveten om dessa konsekvenser när man fattade beslutet vet vi inte heller eftersom man i Rosenbad vägrar att förklara och står med armarna i kors, hänvisar till sjöfartsinspektionen och låter fartygen och jobben försvinna. Detta är minst sagt arrogant mot de drabbade.
Att regeringen sedan biter sig själv i svansen är en annan sak. En stor och livskraftig svensk handelsflotta är en viktig faktor för vårt inflytande och våra möjligheter att ta initiativ i marina miljöfrågor internationellt.

I elfte timmen har man ocksÃ¥ vaknat i Bryssel och insett att det i sammanhanget viktiga begreppet “critical use” uppenbarligen tolkas olika i medlemsländerna. Oavsett vilken gemensam tolkning man i slutändan kommer fram till vore det märkligt om kommissionen fattade ett beslut om förbud mot halon ombord som enbart gäller EU-flaggade fartyg. Det skulle sannolikt vara ett handelshinder och en diskriminering mot vÃ¥ra egna fartyg till förmÃ¥n för t.ex bekvämlighetsflaggade som kan forsätta segla – ocksÃ¥ inom EU – med sina halonanläggningar. Det enda resultatet är alltsÃ¥ utflaggning och förlust av europeiska sjöjobb. Detta kan väl ändÃ¥ inte vara ett pris värt att betala för ingenting?

Tillbaka till SST 11, 30 maj

Latest update 11-09-2007 15:46

Allt material © Sjöfartstidningen om inget annat anges. Citera oss gärna men ange alltid källan.

Sjöfartstidningen | www.sjofartstidningen.se | info@sjofartstidningen.se | webbmaster | Kontakta oss | om cookies