Ledare

Ett slag i luften för miljön

Det vore intressant att veta hur regering och myndigheter motiverar att svenska militärers liv och hälsa är viktigare än svenska sjömäns.

Sjöfartsverket och Naturvårdsverket har beslutat att inte ge svenska fartyg dispens för förbuden mot brandbekämpningsmedlet halon och freonet R22 som är ett kylmedel. Halon förbjöds 1997 och R22 från den 1 januari i år. Skälet uppges vara att regeringen bestämt att lagen om ozonnedbrytande ämnen skall följas strikt.
Genom att inte ge dispenser har svenska myndigheter valt en tuffare linje än EU, något som visst kan vara berättigat när det leder till konkreta och positiva resultat. I detta fall är det dock precis tvärtom. Beslutet ger inga som helst miljöeffekter. Det enda som händer är att den svenskflaggade handelsflottan mister ett antal fartyg, att utlandsflaggade fartyg inte flaggas in och att ett par hundra svenska arbetstillfällen försvinner.
I EUs regelverk är handelsfartyg undantagna från dessa förbud, R22 fram till 2014 och utan tidsgräns för halon. För det senare finns ett förslag från kommissionen om undantag för fartyg fram till 2010, men att man då helst ser ett förbud genom IMO som redan 1994 förbjöd halonanläggningar i nya fartyg.
Undantagen har gjorts för att undvika utflaggning av fartyg till flaggor utanför EU. När det gäller halon som används i fasta brandbekämpningsanläggningar motiveras undantaget också av att det ännu inte finns alternativ som tekniskt uppfyller samma säkerhetskrav till en rimlig kostnad. Att konstruera ett nytt fartyg med andra släcksystem är inget problem. Det är värre när det gäller ombyggnad av fartyg som konstruerats med en halon-anläggning. Risken är stor att en sådan installation försämrar säkerheten för de ombordanställda.
Av detta skäl har statsmakterna valt att undanta brandsläckningsanordningar i militära fordon och stridsledningscentraler. Militären får inte bara behålla sina anläggningar, man får till och med installera nya. Det vore intressant att veta hur regering och myndigheter motiverar att svenska militärers liv och hälsa är viktigare än svenska sjömäns.
En omställning är dessutom kostsam, i halonfallet kan det röra sig om totalt 5–7 miljoner kronor för ett litet/medelstort fartyg, inklusive driftsbortfallet vid installationen, och flertalet av de svenska fartyg som drabbas tillhör mindre, oftast familjeägda rederier.

Statsmakternas beslut skulle möjligen kunna motiveras om dessa konsekvenser uppvägdes av positiva miljöeffekter, men så blir det inte. Det enda som händer är att rederierna tvingas sälja sina fartyg utomlands, där de under någon annan flagga kommer att fortsätta segla på Sverige och inom EU som om inget har hänt.
Så här kan det gå om man inte gör någon konsekvensanalys av sina beslut. Statsmakterna borde tänka om och låta dessa fartyg segla vidare under svensk flagg, särskilt som en stor svenskflaggad handelsflotta faktiskt bidrar till ett ökat svenskt miljöinflytande i internationella sammanhang. Detta är ju ett av skälen bakom den svenska sjöfartspolitiken.
Inga miljöeffekter, utflaggning och förlorade arbetstillfällen. Här kan man ur alla aspekter tala om ett slag i luften.

Tillbaka till SST 5, 7 mars

Latest update 11-09-2007 15:46

Allt material © Sjöfartstidningen om inget annat anges. Citera oss gärna men ange alltid källan.

Sjöfartstidningen | www.sjofartstidningen.se | info@sjofartstidningen.se | webbmaster | Kontakta oss | om cookies