|
|  |
Ledare
EMSA och Sverige
Med tanke på Sveriges höga svansföring
inom sjösäkerhet och marin miljö borde man tidigt ha tagit
initiativet för att få hit myndigheten.
Nu har den nystartade europeiska sjösäkerhetsbyrån
the European Maritime Safety Agency fått sin första chef. Holländaren
Willem de Reuter med gedigen erfarenhet från EU-kommissionens generaldirektorat
för transport och energi, DG-TREN, tar rodret och börjar nu
bygga upp den nya myndigheten som skall vara operativ under andra halvåret
i år.
Beslutet
om att inrätta EMSA ingår i de s k Erika-paketen och frågan
kom ännu mer i fokus efter Prestige-katastrofen.
EMSA
skall bidra till att säkerheten i EUs farvatten förstärks,
man skall stödja initiativ som tas av kommissionen, de nuvarande
medlemsländerna och av kandidatländerna. Man skall också
utvärdera de insatser som görs på sjösäkerhetsområdet.
Verksamheten
kommer tillsvidare att drivas i Bryssel. Den slutgiltiga placeringen av
myndigheten är dock inte klar. Hittills skall minst sju länder
ha förklarat att man är intresserad av att stå som värd
för myndigheten, däribland Grekland, Italien, Frankrike och
Portugal.
I
Sverige har sjöfartsminister Ulrika Messing uttalat sig positivt
till att Sverige också ger sig in i leken om myndighetens placering,
men att detta är en fråga som behandlas på statschefsnivå
och därifrån har det ännu inte kommit något initiativ.
Spelar
det då någon roll var en EU-myndighet placeras? I teorin skall
det inte göra det. En EU-myndighet skall agera gränslöst
inom unionen och rekryteringen av personal får inte favorisera värdnationen.
I praktiken är det nog litet annorlunda. En svensk kandidatur vore
dels en viktig symbolhandling, ett sätt att tala om för omvärlden
att hav och säker sjöfart är en hjärtefråga
för oss. En lokalisering till Sverige skulle också innebära
en ökad närhet mellan EUs sjösäkerhetsorgan och Östersjön
som snart närmast är att betrakta som EUs innanhav.
Att
Sverige inte har agerat och visat intresse för att bli värd
för EMSA är något märkligt, särskilt med tanke
på att Sverige är ett av få medlemsländer utan någon
EU-myndighet. Med tanke på Sveriges höga svansföring inom
sjösäkerhet och marin miljö borde man tidigt ha tagit initiativet
för att få hit myndigheten. En ansökan vore också
en signal såväl till omvärlden som till oss svenskar att
detta är viktiga framtidsfrågor för oss.
Varför
har då Sverige inte anmält intresse för EMSA? Är
det möjligen ett utslag av att sjösäkerhet och skydd av
den marina miljön kanske inte står så högt på
den svenska regeringens agenda som man oftast vill göra intryck av?
Svaren är få och spekulationerna desto fler. Att anledningen
skulle vara att statsministern inte vill ha hit högt betalda EU-tjänstemän
eftersom deras löner skulle sticka vanligt folk i ögonen är
förhoppningsvis en myt. Ett troligare skäl är att man hellre
prioriterar en annan myndighet och då sannolikt en framtida IT-myndighet.
Det
är självklart svårt att ställa olika myndigheter
mot varandra och avgöra vilken som ur ett svenskt perspektiv är
viktigast att få hit, men om man velar för mycket kan man riskera
att inte få någon alls, alternativt att man får ta någon
som blir över.
|

|
|
Rolf P. Nilsson
Chefredaktör
|
Nordeuropa är en utvecklingsmotor
inom den internationella sjöfarten. Sverige har alltid varit en drivande
kraft inom sjösäkerhetsutveckling och marint miljöskydd.
Sverige är också ett av EUs mest sjöfartsberoende länder,
har unionens längsta kust som till större delen gränsar
mot ett av världens mest känsliga och nedsmutsade hav och har
nyligen med bred politisk majoritet infört en sjöfartspolitik
som klart visar att man insett betydelsen av en utvecklad svensk sjöfart.
Det vore önskvärt om regeringen nu tog tag i denna fråga,
visade initiativkraft och genom en ansökan om att få hit EMSA
också visade att hav och säker sjöfart är viktiga
frågor för oss.
Tillbaka till SST 3, 7 februari
Latest update 11-09-2007 15:46 |
 |
SENASTE
Nr 4/2012

Köp numret
|
 |
|