|
|  |
Ledare:
Ett otänkbart scenario?
Tänk er följande: Ett brittisk-flaggat lastfartyg
på väg från Finska Viken mot Öresund larmas av den
svenska sjöräddningen. På internationellt vatten befinner
sig en fiskebåt i sjönöd med förmodligen ett 50-tal
flyktingar ombord. Fartyget får order att assistera och vänder
mot den nödställda båten. Väl framme tar man ombord
flyktingarna som visar sig vara över 400. Befälhavaren sätter
kurs mot Gotland.
Den
svenska regeringen har sedan en tid känt sig pressad av det ökande
antalet flyktingbåtar och den svenska opinionen börjar bli
allt mer negativ till att ta emot fler. Statsministern reagerar nu kraftigt
och förbjuder fartyget att komma in på svenskt vatten.
Befälhavaren
stannar strax utanför gränsen, men läget börjar bli
allt värre ombord. Han får heller ingen hjälp från
Sverige, varken medicinsk eller annan. Mot bakgrund av sina begränsade
resurser och utan tillgång till den medicinska expertis som krävs,
är han till slut tvungen att fatta det enda beslut en seriös
och kompetent befälhavare kan ta. Han sänder ut ett nödmeddelande
och seglar in på svenskt vatten för att få hjälp.
Där
möts han av tungt beväpnad svensk militär och en militär
läkare som har ungefär sex sekunder på sig att undersöka
varje flyktings medicinska status innan han är tvungen att skicka
en rapport till regeringskansliet. Nu går statsministern till riksdagen
och gör allt för att misskreditera befälhavaren. Trots
att läkaren funnit fyra brådskande sjukdomsfall säger
statsministern att det inte fanns några medicinska skäl för
befälhavaren att bryta mot förbudet. Dramat fortsätter
under flera dagar och tonen är rå mellan Sverige på ena
sidan och Storbritannien, FN och många andra organisationer på
den andra.
Den
svenska regeringen struntar i det internationella regelverk som gäller
för räddning av nödställda till sjöss och som
man själv skrivit under. Till slut förbarmar sig Estland och
Polen över flyktingarna.
Valet
är nära och nu måste regeringen visa handlingskraft. Man
prioriterar om och det bestäms att marinen skall lägga i princip
alla sina resurser på att hålla flyktingbåtarna borta.
Regeringen blandar sig nu också i den dagliga verksamheten inom
flottan och kräver av enskilda befälhavare på de svenska
örlogsfartygen att de inte skall ta ombord några nödställda
innan en flyktingbåt verkligen sjunker. Man kräver också
att flottan skall bogsera de gistna båtarna till gränsen till
litauiskt och lettiskt vatten, varifrån de ursprungligen kom.
|

|
Rolf Petrén Nilsson
Chefredaktör
|
Flottan protesterar och får dessutom försvara
de befälhavare som sett som sin uppgift att rädda nödställda
till livet och därmed satt internationella konventioner och sedvänjan
till sjöss före regeringens krav.
Regeringen
gick dock stärkt ur valet och hade opinionen med sig. Är detta
en orealistisk historia?
Nej,
det hände i Australien när kapten Arne Rinnan och besättningen
på ro-ro-fartyget Tampa räddade över 400 nödställda
människor på flykt, däribland många barn och gravida
kvinnor.
Tillbaka till SST 23, 15 november
Latest update 11-09-2007 15:46 |
 |
SENASTE
Nr 4/2012

Köp numret
|
 |
|