Ledare:

Hamnarna bidrar till kustsjöfartens död

Kostnadsbördan måste fördelas rättvist mellan transportslagen om den svenska kustsjöfarten skall överleva.

Det är inte bara de orättvisa statliga sjöfartsavgifterna som gör att det blir allt svårare att driva kustsjöfart i Sverige. Även hamnarnas avgifter och avsaknaden av en övergripande politik på hamnområdet bidrar i hög grad till att den mindre sjöfarten på svenska hamnar får en allt mer bekymmersam situation.
Ett bra exempel är Rederi AB Uman som bedriver kustsjöfart med tre mindre bulkfartyg: ”Listerland” pÃ¥ 2.175 ton dödvikt, ”Hellevik” pÃ¥ 1.537 ton dödvikt och ”Sternö” pÃ¥ 1,372 ton dödvikt, samtliga svenskflaggade.
Fartygen seglar för Sveriges Lantmän och tvÃ¥ av dem har tillsammans cirka 180 hamnbesök i Sverige per Ã¥r. Vid dessa hamnbesök skall de betala miljö- och avfallsavgift, oavsett om de lämnar sopor eller ej. Avgiften varierar men totalt pÃ¥ ett Ã¥r uppgÃ¥r kostnaden till cirka 250,000 kronor. Det innebär att de här tvÃ¥ fartygen med sex mans besättning betalar lika mycket för sin sophämtning som ett mindre samhälle med 250–300 villahushÃ¥ll. Detta är en mycket stor kostnad för ett litet rederi som är verksamt inom en sjöfart där marginalerna är minimala för att inte säga närmast obefintliga.
För att komma undan denna avgiftsbörda kom rederiet överens med avlastaren som erbjöd sig ta hand om avfallet. Enligt rederiet stoppades dock detta av hamnarna med hänvisning till det kommunala sop-monopolet.
När ett av fartygen skulle lämna en norrländsk hamn fick man beskedet att varken hamnens isbrytande bogserbÃ¥t eller den statliga isbrytaren kunde assistera. Rederiet fick dÃ¥ hyra in sjöräddningssällskapets räddningskryssare för att kunna avgÃ¥. Likväl kom det senare en faktura frÃ¥n hamnen med totalt 6.000 kronor i ”is-avgifter”.
Medelåldern stiger stadigt i den svenska kust-torrlastflottan, såväl när det gäller fartyg som redare. Möjligheterna till föryngring i båda kategorierna är minimala under nuvarande omständigheter och om inget görs kommer denna del av vår flotta att dö ut.

Det räcker alltså inte med att se över den kostnadsbörda staten lägger på sjöfarten. En övergripande översyn av avgiftssystemet måste göras. Kostnadsbördan måste fördelas rättvist mellan transportslagen om den svenska kustsjöfarten skall överleva. Här har också hamnarna ett stort ansvar. Lastbilar och järnvägsvagnar tas emot gratis i hamnterminalerna och fartygen får bära hela bördan. Om inte hamnarna kan lösa detta själva borde rimligtvis en övergripande statlig hamnpolitik vara nästa steg. Det kommunala självstyret får då stå tillbaks för hela Sveriges bästa.
Sedan början av nittiotalet har den landsvägsburna godstrafiken ökat kraftigt. När Umans Hellevik anlöper Stockholm med last till Lantmännen motsvarar detta 65 lastbilar som skall in i staden och sedan ut igen. ”Sveriges lÃ¥nga kust är dock en obestridlig tillgÃ¥ng i transporthänseende ”skrev de styrande partierna i sin infrastrukturproposition förra hösten. Det är hög tid att gÃ¥ frÃ¥n ord till handling..

Tillbaka till SST 18, 6 september

Latest update 11-09-2007 15:46

Allt material © Sjöfartstidningen om inget annat anges. Citera oss gärna men ange alltid källan.

Sjöfartstidningen | www.sjofartstidningen.se | info@sjofartstidningen.se | webbmaster | Kontakta oss | om cookies