Ledare:

Vänersjöfarten kan visa vägen

Problemet i avgiftssättningen är egentligen inte kostnadsbördan för sjöfarten utan avsaknaden på motsvarande börda för andra transportslag.

Regeringens förhandlingsman generaldirektör Jörgen Andersson har nu presenterat sin idé om hur Vänersjöfarten skall räddas och det innehÃ¥ller tuffa krav och delvis kontroversiella förslag. Enligt Andersson mÃ¥ste nu alla intressenter ställa upp och ta sin del av ansvaret och det är rätt om man skall kunna lösa det akuta läget. Regionerna fÃ¥r ta ett ägaransvar, Vänerhamnar, Vänerns seglationsstyrelse och Sjöfartsverket mÃ¥ste effektivisera verksamheterna och minska kostnadsbördan för sjöfarten. Stuverimonopolet fÃ¥r inte bli ett hinder och lotsningstjänsten bör liberaliseras.
Anderssons förslag är konkret, positivt och – tack och lov – inte ytterligare bara en ny utredning i den ändlösa serie av utredningar som statsmakterna tillsatt för att förhala och slippa ta tag i den komplexa och svÃ¥rlösta frÃ¥ga som är grunden till Vänersjöfartens problem – den orättvisa avgiftssättningen av transporter i Sverige.
Problembilden är klar: dagens system motarbetar en bra utveckling ur miljö-, energi- och säkerhetssynpunkt. Samtidigt stöds den nuvarande ordningen av tunga vägtrafiksintressenter och en stor del rallarromantik i beslutande organ.
Andersson ställer ett krav på staten och det är att en statlig utredning måste se över avgiftssättningen för transportslagen så att man kan uppnå konkurrensneutralitet. Det skall han ha en eloge för. I övrigt anser han att staten bidragit avsevärt för att stödja sjöfarten i Vänern. Man har satsat många miljoner i utveckling och underhåll av Trollhätte kanal, håller Vänern öppen med isbrytare, avgifter rabatteras etc.
Men det är just i detta argument för staten som man hittar orimligheten i dagens situation. Med undantag för fem miljoner kronor till Vänerrådet har staten inte lagt en enda skattekrona på att främja Vänersjöfarten. De pengar som lagts på Vänern har kommit från Sjöfartsverkets budget. Detta är ett affärsdrivande verk som skall bekosta sin verksamhet genom avgifter på sjöfarten och dessutom lämna avkastning till staten. Detta innebär att alla kostnadslättnader för sjöfarten på Vänern måste kompenseras på annat håll om verkets budget skall hålla. I praktiken är det alltså sjöfarten på resten av Sverige som betalar alla lättnader för sjöfarten på Vänern.
Problemet i avgiftssättningen är egentligen inte kostnadsbördan för sjöfarten utan avsaknaden på motsvarande börda för andra transportslag.

Andersson menar t ex att StoraEnsos beslut om järnvägstransporter till Göteborg i stället för att använda Vänerskyttlarna inte beror på kostnaderna för sjöfarten utan på att man utarbetat ett nytt heltäckande transportsystem där Vänersjöfarten bara är en relativt liten del. Det kan vara så, men man kan samtidigt undra hur attraktivt SJ:s förslag hade varit om denna järnvägsoperatör var tvungen att betala för Banverkets stora investeringar i förstärkning av rälsen, ombyggnad av tunnlar m m samt om man blivit lika belastad av hamnavgifter som sjöfarten är?
Men en sak är klar. Anderssons förslag är ett steg i rätt riktning – för sÃ¥väl Vänersjöfarten som för sjöfarten till och frÃ¥n Sverige och därmed ocksÃ¥ för den svenska industrin.

Tillbaka till SST 17, 23 augusti

Latest update 11-09-2007 15:46

Allt material © Sjöfartstidningen om inget annat anges. Citera oss gärna men ange alltid källan.

Sjöfartstidningen | www.sjofartstidningen.se | info@sjofartstidningen.se | webbmaster | Kontakta oss | om cookies