|
|  |
Den stora förödelsen i Genua
| |
 |
| |
Den stilfulla ”Nordanland” i Istanbul under sin normala
fart mellan östra Medelhavet och nordeuropeiska hamnar. Vid
olyckan skulle hon göra en tillfällig avstickare till
Sydamerika.
ILLUSTRATION: PETER STRÖMSNÄS
|
”Det svenska motorfartyget ”Nordanland” som pÃ¥
måndagens morgon sjönk i Genuas hamn exploderade på kvällen.
Det hade 600 ton karbid ombord.”
 SÃ¥
rapporterade Sydsvenskan stort på första sidan tisdagen den
22 februari 1955. Det fanns också en nattlig bild som visade hamnkranar
som lystes upp av lågor från ett sönderslitet skrov.
Telegrammen
fortsatte dramatiskt: ”Enligt de första rapporterna skadades
ingen vid explosionen, som skakade hela hamnstaden. Fönsterrutorna
krossades inom ett område med två kilometers radie. Besättningen,
hamnarbetarna och brandsoldaterna hade redan utrymt hamnområdet.
En
stor eldpelare sköt 40 meter upp i luften från den plats där
Nordanland hade sjunkit. De byggnader som kantade kajerna vräktes
i spillror av lufttrycket och tog eld. Stora eldslågor och en rökpelare
sköt upp ur revor i skrovet.”
”Nordanland”
tillhörde Svenska Orient Linien, ett av rederierna i Broströmkoncernen.
Hon hade lastat katrinplommon, kaustiksoda och karbid i Rijeka i Jugoslavien,
nu Kroatien, och gick därifrån till Genua för att slutlasta
till hamnarna på Sydamerikas ostkust.
”Nordanland”
sjösattes vid Eriksbergs varv i Göteborg den 7 mars 1946. Exakt
två veckor senare sjösattes systerfartyget Naboland vid Kockums
i Malmö. De levererades till rederiet den 12 juni respektive 4 juli
samma år. De hade en lastförmåga på 6 300 ton.
”Nordanland”
var i sin bästa ålder vid förlisningen. Man brukar säga
att fartyg är som bäst när de är omkring tio år.
Alla barnsjukdomar är avklarade och rost och slitage har ännu
inte börjat nedbrytningen.
Systern ”Naboland” blev ocksÃ¥ en olycksbÃ¥t.
Hon kolliderade i Bosporen med den turkiska ubåten Dumlupinar, som
gick till botten med mÃ¥nga dödsoffer. Efter det blev ”Naboland”
kvarhållen i ett par år i Istanbul. När hon slutligen
frigetts och reparerats fick hon namnet ”Nyland” bara en dryg
mÃ¥nad innan Nordanland förliste. Namnen ”Naboland”
och ”Nordanland” användes sedan aldrig mera inom Orientlinien.
Dramat
med ”Nordanland” började redan lördagen den 19 februari.
Fartyget var nästan färdiglastat. Man skulle bara ta ombord
ett parti äpplen och lite styckegods, för att avgå klockan
14. Av det blev intet. Det började regna klockan 8 och lastningen
avbröts. Men det började också blåsa, den varma
ökenvinden från Afrika, som kallas Scirocco, svepte in över
hamnen.
Det talas i telegrammen om sydlig vind med orkanstyrka. Den rev
upp väldiga vågor, som raserade flera hundra meter av vågbrytaren.
Medelhavet rullade nästan obehindrat in i den del av hamnen där
”Nordanland” lÃ¥g. Förödelsen blev enorm.
En
fjärdedel av hamnen i Genua, som var Italiens största, förstördes.
Bland annat raserades den moderna oljeterminalen. En tanker på 10
000 ton, som låg i hamnen för att skrotas, slet sig, kantrade
och sjönk. Två fartyg råkade i överhängande
fara. Det ena var ”Nordanland”. Ett tiotal andra fartyg skadades.
När
vågorna började rulla in lät kapten John Winquist på
”Nordanland” lägga ut extra förtöjningar. Vinden
blåste från babord och pressade fartyget från kajen.
Men vid middagstid vred vinden så att fartygets babordssida började
hugga mot kajen i stället.
Den
65-årige kaptenen gjorde då klart för avgång och
beställde fyra bogserbåtar och hamnlots. Men lotsarna vägrade.
De befarade att bogserkabeln skulle gå av och att fartyget skulle
komma på drift i hamnen.
Extra
fendrar skaffades fram men hjälpte inte mycket. När man planerade
att lämna kaj utan bogserhjälp upptäcktes den första
sprickan i skrovet. Pumparna startades. Kort därefter kastades fartyget
på nytt mot kajen. Fyra spant knäcktes och vatten började
forsa in i maskinrummet.
”Nordanland” fick snabbt slagsida och lade sig mot kajkanten.
Hela besättningen beordrades gå iland. Med hjälp av agenten
lyckades kapten Winquist få fram ett bärgningsfartyg och brandbilar
för att pumpa och hindra fartyget från att sjunka. Det lyckades
och slagsidan minskade. Besättningen gick åter ombord och kämpade
hela söndagen med pumpning och tätning.
Natten till måndag förvärrades läget och
pumparna kunde inte hålla undan. Klockan 05.25 beordrade kapten
Winquist de sista att lämna fartyget. Tio minuter senare kantrade
”Nordanland” och blev liggande med styrbords sida över
vattnet. Kaptenen var kvar som siste man och hamnade i det kalla vattnet.
Karbid
reagerar med vatten och bildar en explosiv gas, som i tyglat tillstånd
användes i lyktor i början av förra seklet. Småningom
trängde vattnet igenom metallbehållarna in till karbiden i
lastrummen. Klockan 19.10 måndagen den 21 februari 1955 kom den
första av två väldiga explosioner som slet sönder
skrovet.
//Peter Strömsnäs
Tillbaka till SST 14-15, 12 juli
Latest update 11-09-2007 15:46 |
|
 SENASTE
Nr 4/2012
Köp numret
|
 |
|
