|
|  |
Den sillburken var eftertraktad
| |
 |
| |
”Odensholm” om 7.800 ton dödvikt, byggt vid
Wärtsilä Crichton Vulcan i Åbo 1962.
|
I början av 70-talet anlände vi tidigt en söndag till
New Orleans med Amerikalinjens ”Odensholm”. När vi förtöjt
och matroserna hade fått ner fallrepet kom det en man springande
ombord med ett leende från ena örat till det andra. Han pratade
och pratade. När vi väl hade lugnat ner honom fick vi klart
för oss att han var svensk. Han hade inte varit i Sverige på
femton år och inte pratat svenska på tio.
Det visade sig att han var maskinist
på en hjulångare som låg förtöjd precis akter
om oss. Han måste ha fått en smärre chock när han
vaknade och fick se ett fartyg med en svensk flagga i aktern bara några
meter från sitt eget. Vi bjöd honom på frukost. Jag har
aldrig sett en människa bli så lycklig över några
stackars sillbitar och ett par knäckebrödsskivor. Han satt verkligen
och nöjt av varje tugga. Det kanske är det vardagliga man saknar
mest när man har varit borta länge.
När han efter ett par timmar gick i land fick han med sig en kasse
med dessa åtråvärda varor, plus en bunt gamla svenska
tidningar. Han tackade för vår gästfrihet med att bjuda
ombord oss till sin båt. Något som vi med glädje accepterade.
Det är ju inte var dag man får chans titta på en hjulångare.
Lite senare på dagen var vi
ett par stycken som gick över till hjulångaren. Efter en stunds
letande hittade vi svensken i en av hytterna. Där satt han och läste
tidning medan han åt knäckebröd med sill på. Vi
kunde konstatera att innehållet i sillburkarna hade sjunkit rejält.
När man gick ombord på hjulångaren var det som att kliva
tillbaka till den tid då det begav sig. Miljön var precis som
i filmerna från den tiden. Man hade inte alls blivit förvånad
om man upptäckt Mark Twain i styrhytten eller den lille kökspojken
som brukade sitta på en bomullsbal på fördäck och
skala potatis. Vi gick runt och bara andades in atmosfären. Det var
nästan så att man inte vågade öppna dörren
till baren. Vem vet, man hade kanske ramlat rakt in i ett våldsamt
pokergäng. Ett besök i maskinrummet blev rena rama julafton
för stora pojkar trots att det var mitt i sommaren.
Anledningen till att hjulångaren
låg stilla i New Orleans var att brandmyndigheterna hade belagt
henne med nyttjandeförbud därför att hela överbyggnaden
var av trä.
Svensken hade en amerikansk kille i tjugoårsåldern som medhjälpare.
Det var bara de två ombord. Den där killen kunde inte få
in i sin arma skalle att vi som kom så långt bortifrån
kunde prata hans språk. Det var helt omöjligt för honom
att begripa. Det kanske bara speglar amerikanarnas syn på omvärlden.
//Kurt Karlsson
Tillbaka till SST 11, 31 maj
Latest update 11-09-2007 15:46 |
|
 SENASTE
Nr 4/2012
Köp numret
|
 |
|
