Ledare:

Sj̦fart Рen milj̦anpassad milj̦bov?

Ett alternativ som ser betydligt mer attraktivt ut är att sjöfarten får möjlighet att delta i handel med utsläppsreduktioner inom EU.

När man följer bevakningen av sjöfartens miljöpåverkan i media är det inte svårt att få en kluven inställning. I vissa sammanhang beskrivs sjöburna transporter som det mest miljövänliga alternativet och i andra som en mycket betydande utsläppskälla.
Sanningen är att båda beskrivningarna är rätt. Sjöfarten är det mest miljöanpassade och energieffektiva alternativet sett till fraktade enheter. Ju mer gods som flyttas över från landburna transportslag, såväl bil som järnväg, desto bättre för miljön.
Samtidigt är sjöfarten som helhet en stor utsläppskälla och vissa uppgifter tyder t ex på att sjötransporterna i Europa p g a ökande trafik inom en tioårsperiod kan komma att svara för nästan lika stora svavelutsläpp som de landbaserade utsläppskällorna tillsammans.
Sverige har kommit en bra bit på väg genom miljödifferentierade farleds- och hamnavgifter men i ett internationellt perspektiv är resultaten begränsade. Att fartyg i övriga Europa fortsätter att släppa ut framförallt SOx och NOx i samma utsträckning som förr påverkar miljön överallt, eftersom vindar och utsläpp inte erkänner några geografiska gränser.
Vad kan då göras?
– Införa miljödifferentierade avgifter i hela Europa. Detta är en svÃ¥r, krokig och framförallt lÃ¥ng väg att välja. Att belasta sjöfarten med farledsavgifter överhuvudtaget är ett pÃ¥fund som i princip bara finns i Sverige och Finland. Hamnstrukturen är ocksÃ¥ väldigt heterogen i Europa med statliga, kommunala och privata hamnar. Ett gemensamt avgiftssystem skulle ta mÃ¥nga, mÃ¥nga Ã¥r att genomföra.
– Lagstifta. Att ställa krav pÃ¥ stora investeringar för rederierna är inte ett val för Sverige eller ens EU. Resultatet skulle dessutom bli att sjöfartens konkurrenskraft gentemot andra transportslag försvagas, vilket leder till en ökande andel mindre miljöanpassade transporter, och att konkurrensförmÃ¥gan för Sveriges eller EUs sjöfart skulle minska. Det senare skulle t ex motverka önskan om en ökande EU-flaggad sjöfart pÃ¥ bekvämlighetsflaggornas bekostnad.
Båda dessa alternativ innebär också ökande kostnader för den europeiska industrin vilket påverkar konkurrenskraft och tillväxt negativt.
Ett alternativ som ser betydligt mer attraktivt ut är att sjöfarten får möjlighet att delta i handel med utsläppsreduktioner inom EU.
Principen är enkel: Landbaserade utsläppskällor har redan genomgått stora utsläppsreduktioner. När ytterligare krav ställs innebär det mycket stora kostnader som ger begränsad verkan. För sjöfartens del är situationen en annan. Stora reduktioner kan göras till betydligt lägre kostnad.
När en landbaserad källa får nya begränsningskrav kan man då köpa motsvarande begränsning av sjöfarten. Industrin betalar helt enkelt för att fartyg som trafikerar Europa installerar utsläppsbegränsande utrustning och använder lågsvavlig olja. Vinsterna är uppenbara.
Miljömålen uppnås. Kostnaderna för miljöförbättringarna blir lägre för industrin samtidigt som sjötransportkostnaderna inte ökar. Sjöfarten blir mer miljöanpassad utan att konkurrenskraften minskar gentemot andra transportslag eller handelsflottor utanför EU. Tillverkare av fartygsmotorer, utsläppsbegränsande utrustning och lågsvavliga bränslen får en större marknad med sänkta priser som följd, vilket ökar möjligheten att sälja miljöanpassade utrustningar och bättre bränslen också utanför EU.
Det är visserligen ett slitet uttryck, men detta verkar väl vara en ”win-win-situation” om nÃ¥gon?

Tillbaka till SST 10, 17 maj

Latest update 11-09-2007 15:46

Allt material © Sjöfartstidningen om inget annat anges. Citera oss gärna men ange alltid källan.

Sjöfartstidningen | www.sjofartstidningen.se | info@sjofartstidningen.se | webbmaster | Kontakta oss | om cookies