|
|  |
”Atalanta” – en okänd transare
| |
 |
| |
SS ”Atalanta” fick en kort tid som transare innan
hon sänktes. Här ses hon medan hon ännu seglade för
Rederi AB Kattegat i Varberg.
|
Vid redovisning av Transatlantics fartyg är det sällan man
har med den lilla Ã¥ngaren S/S ”Atalanta”, ett fartyg som
införlivades i rederiets flotta år 1917 och som bara var i
Transatlantics tjänst i 14 dagar.
 Fartyget
var på 1 450 ton dödvikt och hade en ångmaskin typ C.
2 cyl. 27”+50”+33” pÃ¥ 395 hk vid 99 rpm. BÃ¥de
för- och aktermasten hade segel. Det var inte ovanligt att de tidiga
Ã¥ngfartygen med klent maskineri var utrustade med segel.
S/S
”Atalanta” levererades i december 1883 frÃ¥n varvet W.
Gray & Co i West Hartlepool, som S/S ”Atalanta”, ett namn
som fartyget hade under hela sin existens. W. Gray i West Hartlepool står
som ägare fram till 1888, då fartyget såldes till J.S.
Allison också det i West Hartlepool. Den 25 september år 1900
kom ”Atalanta” till Sverige dÃ¥ hon köptes av Ã…ngfartygs
AB Kattegat (R Jobson) i Varberg. Köpesumman uppgick till GBP 11
050.
Den
7 mars 1916 såldes fartyget till Rederi AB Aktiv i Helsingborg för
400 000 kronor och den 2 april 1917 såldes hon till Emil Löfgrens
Fartygsagentur i Stockholm som dagen därpå, alltså den
3 april 1917, sålde fartyget för 800 000 kronor till Rederi
AB Transatlantic. Fartyget registrerades på rederiets dotterbolag
Förnyade Ångfartygs AB Viking.
Anledningen
till att Transatlantic köpte S/S ”Atalanta” var att det
under 1916 uppställdes krav från de engelska myndigheterna
att de svenska linjerederier som sysselsatte fartyg i transocean fart
även skulle ha en viss del av sin flotta sysselsatt i trafik på
England.
Dessa
fartyg tillgodosåg på så vis inte endast de engelska
kraven på att ta last till England utan också de svenska myndigheternas
önskan om att frakta kol till Sverige.
Den
gängse benämningen på denna typ av tonnage i Englandsfart
blev kompensationstonnage, som det var nödvändigt att ha för
att få tillstånd att bunkra kol och köpa förnödenheter.
Transatlantics första kompensationsfartyg var just S/S ”Atalanta”.
Lördagen
den 14 april 1917 lämnade S/S ”Atalanta” Göteborg
med full last av järn och trävaror samt sex ton post. Destinationen
var Hull. Besättningen bestod av 17 man. Några dagar senare
skulle 16 man omkomma. Den ende som överlevde var stewarden Sven
Magnus Ahl från Lysekil. Nordsjön var farlig och riskfylld
under första världskriget. Sverige var visserligen neutralt
men Tyskland hade förklarat att det skulle sänka alla fartyg
med kontra-band till England. Några bestämda direktiv om vilken
route fartyget skulle ta lämnades aldrig, varken av de engelska myndigheterna
eller assuradörerna.
Förslag
hade framförts att fartyget skulle gå till Bergen och därifrån
eventuellt få assistans av engelska marinfartyg. Av någon
anledning följdes inte förslaget utan S/S ”Atalanta”
gick med lots ombord upp till Färders fyr och följde därefter
norska kusten till Lister, varefter kursen sattes direkt på Hull.
Resan
gick till en början utan anmärkning. Men den 17 april, när
S/S ”Atalanta” var 200 sjömil frÃ¥n den engelska kusten,
blev fartyget prejat av den tyska ubåten UC 51, som beordrade besättningen
att omedelbart lämna fartyget, då det skulle sänkas.
Fartyget
stoppades men steward Ahl, som befann sig i salongen, fann inte detta
märkligt, eftersom fartyget två gånger tidigare hade
stoppat på grund av varmgång i maskinen. Han fortsatte att
arbeta och när han efter någon timma kom ut på däck
fanns inte en människa att upptäcka på fartyget. Vid sidan
av fartyget såg han två matroser simmande. Vidare upptäckte
han ej lÃ¥ngt frÃ¥n ”Atalanta” snett om babord en
ubåt, varifrån tecken gavs att han skulle hoppa i sjön.
Han
fick på sig ett livbälte och hoppade i havet och sam av alla
krafter mot ubåten, dit han kom efter 45 minuters kamp i det kalla
vattnet. Med en båtshake släpades Ahl halvt medvetslös
upp på däck. Av de båda matroserna lyckades en ta sig
fram till ubåten. Han var så svårt medtagen att han
trots upplivningsförsök avled och hans lik kastades överbord.
”Atalanta”
sänktes genom beskjutning, varefter ubåten satte kurs mot Helgoland.
Ahl blev väl behandlad och omskött på ubåten. Ubåtskaptenen
berättade att han sköt varningsskott när han upptäckte
”Atalanta”. Fartyget stoppade och besättningen gick i styrbords
livbåt. På grund av det hårda vädret trodde han
att livbåten gått under. De två matroserna, som steward
Ahl såg när han kom ut på däck, kan ha ramlat från
livbåten och hamnat i vattnet och försökt simma mot ubåten.
Via
Wilhelmshafen och Bremen kom Ahl till Hamburg, varifrån han skickades
hem. Vid sjöförklaringen efter Ahls hemkomst till Sverige kunde
han berätta om S/S ”Atalanta” öde.
Maskinchef
ombord var Sven August Olsson och hans sonson Erik Nordenham har berättat
om farfadern. Han var från Kungälv och bodde med sin familj
i ett hus på Östra gatan. Familjen bestod av hustru och en
tolvårig son. På tomten, som sträckte sig ned till älven,
fanns en mindre ladugård, där familjen hade en ko och några
höns, som hustrun skötte när mannen var till sjöss.
De flesta av grannarna på gatan var sjöfolk, som också
hade små ladugårdar för självhushåll med en
ko, några höns och ibland en gris.
Sven
August Olsson skulle komma tillbaka till Kungälv efter kriget, men
inte så som familjen hoppats. Några veckor efter förlisningen
drev livbåten iland vid holländska kusten. I livbåten
fanns den avlidne maskinchefen Sven August Olsson. Han begravdes i Ijmuiden
i Holland. Efter kriget skedde skriftväxling mellan holländska
och svenska myndigheter och det blev arrangerat så att kvarlevorna
efter maskinchefen skickades i en zinkkista till Kungälv och han
fick sin sista vila på den gamla kyrkogården i hemstaden.
// Elmer Eliasson
Tillbaka till SST 7, 5 april
Latest update 11-09-2007 15:46 |
|
 SENASTE
Nr 4/2012
Köp numret
|
 |
|
