Ett redarsläkte i skymundan

De (småbulkredare) är värda uppmärksamhet och erkännande eftersom de skapar jobb samt upprätthåller och utvecklar en kompetens som är nödvändig för Sverige.

Det finns en del av den svenska handelsflottan som allt som oftast hamnar i skymundan. Runt om i Sverige finns ett antal redare som kämpar för att kunna driva sina mindre bulkfartyg under svensk flagg. De lever och verkar i en marknad där intjäningen är lÃ¥g och där konkurrensen är stentuff. TillgÃ¥ngen pÃ¥ smÃ¥bulktonnage är god i vÃ¥r del av världen och detta tillsammans med ett lÃ¥gvärdigt gods gör att priset är den allt överskuggande faktorn när lastägaren gör sitt val av sjötransportör – om inte den enda.
De svenskflaggade bulkfartygen möter konkurrens från flera håll:

Öststatsfartyg. Dessa opereras med låga besättningskostnader vilket för fartyg i detta storlekssegment är en mycket stor del av dagskostnaden.

Holländska fartyg. Ett stort antal mindre holländska fartyg har tillförts marknaden under senare år. Dessa är moderna, inte sällan bemannade med öststatsbesättningar, och de har mycket låga kapitalkostnader. De har byggts inom ramen för ett partrederi-system utvecklat för att få in finansiering till den mindre sjöfarten i Holland från externa källor och innehåller goda skattemässiga incitament för den som skjuter till kapital.

Oseriösa redare. Ribban pÃ¥ fraktmarknaden för de mindre bulkfartygen läggs av den som har lägst krav pÃ¥ betalning. Vi har under mÃ¥nga Ã¥r kunnat följa hur fartyg antingen läggs i blockad av facket eller fÃ¥r nyttjandeförbud av Sjöfartsinspektionen. Ut- och inskeppningshamnar för den svenska skogsindustrin är väl representerade i detta sammanhang. Vem kan konkurrera med en redare som förlitar sig pÃ¥ att hans öststatsbesättning skall arbeta ideellt och möjligtvis fÃ¥ betalt om det blir nÃ¥got över? PÃ¥ dessa fartyg är sjömännen närmast att betrakta som livegna. De har jobbat mÃ¥nad efter mÃ¥nad med löften om betalning ”nästa mÃ¥nad”. De vet att om de klagar sÃ¥ förlorar de inte bara den innestÃ¥ende lönen utan ocksÃ¥ jobbet och risken för svartlistning är stor.
Lägg till detta en svensk transportpolitik som gynnar landtransporter på sjötransportens bekostnad.
De svenskflaggade fartygen blir allt äldre och förnyelsebehovet är stort. Det finns bedömare i branschen som menar att den ”holländska bubblan” snart spricker och att det dÃ¥ kan komma ut fräscht tonnage pÃ¥ andrahandsmarknaden till bra priser. Samtidigt är man medveten om att i ett sÃ¥dant läge minskar naturligtvis andrahandsvärdet i de äldre svenska fartygen avsevärt och var skall man dÃ¥ hitta kapital till investering i nytt tonnage?
Ändå fortsätter dessa svenska redare att driva sina fartyg. För dessa är det inte fråga om ett yrke utan om ett sett att leva. De är värda uppmärksamhet och erkännande eftersom de skapar jobb samt upprätthåller och utvecklar en kompetens som är nödvändig för Sverige.
Det finns dock en ljusning i mörkret – för oss alla. Under hösten förra Ã¥ret noterade smÃ¥bulkredare ett trendbrott. Raset pÃ¥ fraktmarknaden byttes mot en viss uppgÃ¥ng och historiskt sett brukar denna del av det svenska näringslivet ligga ungefär ett halvÃ¥r före resten av industrin i en konjunkturuppgÃ¥ng.

Tillbaka till SST 5, 8 mars

Latest update 11-09-2007 15:46

Allt material © Sjöfartstidningen om inget annat anges. Citera oss gärna men ange alltid källan.

Sjöfartstidningen | www.sjofartstidningen.se | info@sjofartstidningen.se | webbmaster | Kontakta oss | om cookies