Kanske Margareta som öppnat plånboken, hon är ju både aktiv inom shipping och fastigheter!

Vilken privat kaj?

Killen har ju fler liv än en besättning katter… Vet inte hur många gånger jag läst att det är sista chansen. Jag hoppas dock fortfarande att han lyckas!

Skäms Göteborg!

Göteborg – och dess investerarelit – varav flera har samlat på sig ganska bra kapital, faller rätt platt vid en jämförelse med Stockholm. Som har en vida bättre kompetens och tycks lättare kunna se affärslösningar – om koncepten är bra. Sorry Göteborg – screwed!!

Helt fantastiskt om detta vackra fartyg räddas för efter världen.

Oj då, det verkar fint! Kommer nog bergis att ta en titt på henne i sthlm, hoppas allt går äntligen enligt planerna.

Ja som vanligt Göteborg blir akterseglat när man inte klarar av att fatta beslut.

Passar ju fint att Stockholm får en ny förläggning.

Vackert fartyg i en vacker stad.

Nå hur gick det då?

Skrota det istället!!!!!!!

Den sista resan

Där ligger hon…..stor…..vit…..och majestätisk.
Hon är vacker….hon är en dam……..och hon har smäckra linjer som få.
Och så…..ett sista farväl bland de tusende man gjort till de älskande som så tålmodigt väntat där hemma på att man ännu skall komma hem välbehållen från alla faror som lurar där ute.
Man fyller ett tomrum för att få ett annat.
En saknad mot en annan.
Telegrafen signalerar: Gör klart för avgång.
Huvudmaskinerna reser sig som två mäktiga hus framför mig.
Blåser och startar maskinerna.
Ett öronbedövande muller.
Stötstänger och vipparmar ökar nu takten. Tic, Tac, Tic, Tac.
Lämnar över manövern.
Fallrepet plockas in.
Klart för och akter!
Propelleraxlarna börjar sakta röra på sig.
Det mäktiga dova ljudet från skeppstyfonen rullar ut över hamnen och in bland husen.
Då lägger man ut för sista gången….
Lämnar nu de älskade stående där ensamma på kajen med blickarna trånande tills vi sist försvinner inom synhåll.
Som en vit svan glider hon nu sakta genom ett Göteborg med blå himmel och en strålande gulröd sol , liksom oss… börjat sin resa väster ut.
Några måsar gör oss sällskap på vägen.
Passerar sjömanshustrun som spejar ut över havet
Svarar på en vinkning från ett litet barn vid Röda Sten.
Undrar om han också bär på drömmar om att bli sjöman där han står och håller sin far hårt i handen medan de ser fartygen komma och gå?
Har Älvsborgs Fästning om styrbord…..rundar Gäveskär.
Maskinerna vararvar upp och ett djupt dovt mullrande höres från skorstenen som sträcker sig upp mot himlen.
Skummet börjar yra om bogen.
Passerar Bötte och Buskärs Knöte…..maskinerna går nu för fullt och turbinerna ”sjunger”…..
Vi steamar nu.
Tar sikte mellan Vinga Fyr och Trubbaduren.
Slänger en sista blick akterut…..skymningen börjar sakta krypa sig in över Göteborg…..plötsligt….. en stad i ljus.
Har nu gott om vatten under kölen.
Vinga Fyr sveper med sitt ljus över havet för att ledsaga/lotsa hem de fartyg som söker en trygg och säker hamn.
Står och spejar ut över det oändligt ”Stora Blå”…..det enda ljud man hör är ljudet av ”tystnaden”.
Det ser ut som det kan bli en blåsig natt…..men det gör inget för hon är som en svan på vågorna och hon klyver vattnet som en jagare.
Vinga Fyr ger oss några sista blinkande farväl på vår väg mot destination ”Okänd”.
De dofter jag känner så här på kvällningen är den salta havsluften och diesel lukten från trassel sudden i bakfickan.
En sista tanke på de älskade där hemma, då en ensam tår börja rinna ner för kinden.
En tår lika salt som det hav jag nu steamar på.
Jag hör vindarna viska mitt namn
Jag hör havet kalla mitt namn
Hav! Ge mig kraft och styrka för jag har en lång sista resa att färdas.
Älskade! Mitt hjärta ropar ut ditt namn.
Jag behöver känna dig!
Jag behöver hålla om dig!
Skeppsklockan klämtar….
Ett sista ord från skipper innan vi försvinner in i nattens mörker:
Steady as she goes…..Steady as she goes!
Och sakta vaggas man nu till ro och sömms utav detta mäktiga hav
Hi, ho…. up she rises!
Hon rider vågens kam.
I’m ready.
I’m moving on.
I’m gone get stronger now.
Nothing could break me down.
I will not give into doubt.
Those days are all gone.
I have lived my life.
Finally I’m moving on into the dawn.
Across the horizon.
Navigare necesse est, vivere non est necesse!

Men vem vet….. kanske vi ses igen i ett möte på de sju haven…..så håll utkik om kvällningen……efter en vit …dam… med vakra smäckra linjer som få…. och kanske….kanske kan ni även höra något om ni lyssnar riktigt ordentligt…….
I am sailing, I am sailing….. home again….. cross the sea.
I am sailing….. stormy waters….. to be near you….. to be free.
Can you hear me …..can you hear me …..throuhg the dark night….. far away
I am dying….. For ever crying…..to be with you….. to be free!