Roro-fartyget Stena Forerunner går i trafik för Transfennica.
Pär-Henrik Sjöström

Slow steaming svårt för roro/ropax

Slow steaming fungerar bra för bulk- och tankfartyg, men är betydligt svårare att tillämpa för roro- och ropax-fartyg – det menar forskare från Göteborgs universitet och SSPA. 

Relaterade artiklar

Enligt Johan Woxenius, professor i företagsekonomi med inriktning mot sjöfartslogistik vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, har man i forskningsprojektet studerat hur roro- och ropax-rederier i norra Europa agerade inför och under införandet av svaveldirektivet 2015, och i vilken omfattning dessa rederier använt sig av slow steaming. 

Djupintervjuer

Studien – som finansieras av Sjöfartsverket och Lighthouse – har pågått sedan 2013 och i en artikel som nyligen publicerats i den tyska shippingtidskriften Hansa redogör forskarna för de slutsatser som hittills framkommit i studien, som inbegripit ett flertal djupintervjuer med roro- och ropax-rederier. 

– Exakt när forskningsprojektet är helt klart är svårt att säga. Alla intervjuer är dock genomförda och nu arbetar vi med mer detaljerade analyser. Sedan ska allt granskas vetenskapligt, vilket kan ta sin tid, säger Johan Woxenius till Sjöfartstidningen. 

Minskad miljöpåverkan

Slow steaming används som bekant som ett sätt att binda upp kapacitet för att därigenom höja fraktraterna men även för att sänka bunkerkostnaderna och minska miljöpåverkan. Eftersom tank- och bulkfartyg transporterar lågvärdigt gods för en enstaka eller ett fåtal transportköpare är detta enligt forskarna en väl fungerande metod, samtidigt som bränslet utgör en tämligen stor andel av transportkostnaderna – vilket innebär att både redare och transportköpare ofta är måna om att minska hastigheten för att därigenom minska kostnaderna. 

Mer komplicerat

För roro- och ropax-fartygen i norra Europa – som servar många och olika typer av resenärer och godstransportköpare – är läget dock mer komplicerat, och här tillämpas därför inte slow steaming lika utbrett som inom bulk- och tanksegmenten. För roro- och ropax-fartyg utgör bränslet en betydligt mindre andel av kostnaderna, utan här är det istället andra faktorer som påverkar farten. Till att börja med handlar det om dyrare fartyg med större personalbehov och mer strikta tidtabeller, dessutom konkurrerar roro- och ropax-rederierna mer direkt med väg- och järnvägstransportörer. Enligt studien framgår tydligt att efterfrågan hos roro- och ropax-rederiernas kunder är mycket priskänslig, men de olika kundgrupperna har också tydliga krav på transporttid. Kostnaden att fortsätta köra fort efter att svaveldirektivet infördes har ju också, som forskarna påpekar, mildrats av en period av låga bunkerpriser.

Sammantaget innebär detta att slow steaming i nuläget inte är lika attraktivt för roro- och ropax-fartyg som för andra segment. 

Differentierad service

Enligt forskarna skulle dock slow steaming kunna bli en konkurrensfördel om roro- och ropax-rederierna började erbjuda en differentierad service baserat på en minskad hastighet med olika transporttider och reducerade fraktrater. På lång sikt skulle man även kunna ingå strategiska partnerskap samt kompensera den minskade hastigheten genom en ännu mer effektiv lasthantering i hamnarna. Slutligen skulle också statliga stöd och skattelättnader kunna leda till en ökad tillämpning av slow steaming.