Det är f.n. ingen fart i utskrotningen, dels därför att fartygen inte är gamla nog – den ekonomiska livslängden brukar ligga kring 23-27 år – och de flesta större containerfartygen 7/8000teu och uppåt är byggda på 2000-talet och skulle medföra en rejäl kapitalförstöring, dels på grund av det låga bunkeroljepriset –
som vid budgetläggning inför 2015 låg 100% över dagens priser, vilket för fartyg ’på marginalen’ betyder fortsatt drift och motverkan på utskrotning.

En återgång till de höga priserna skulle öka takten på skrotningarna kanske i kombination med bättre pris på stålet som sjunkit ca USD 100 per LDT (Light Displacement Tonnage – dvs fartygets egenvikt) från ca USD 450. Ett containerfartyg på ca 10/12.000teu med celler i lastrummen har en LDT på ca 25.000 tons och en sänkning av stålpriset med USD 100 gör ett sådant fartyg USD 2,5 milj. billigare i inköp för skrotvarven och här avvaktar troligen rederierna att utnämna kandidater för skrotning till priserna vänder uppåt igen.