APM Terminalen i Göteborg.
Henrik Ekberg

Hamnfyran: ”Borde ägna oss åt konkreta diskussioner”

Hamnarbetarförbundet vill inte tränga ut Transport från det centrala avtalet, i stället vill man vara med och bära hamnarbetarnas kollektivavtal, skriver Erik Helgeson, förbundsstyrelseledamot i Hamnarbetarförbundet, som svar på Transports utspel

Relaterade artiklar

I ett pressutspel efter SVT:s Uppdrag Granskning deklarerar Transportarbetareförbundet att man bestämt sig för att ”sätta ner foten” angående regeringens utredning om konflikträtten och krisen på APM Terminals (APMT) i Göteborgs hamn. Tyvärr verkar Transport hålla fast vid samma gamla ståndpunkt och deklarerar att man inte är intresserade av att ingå ett avtalssamarbete med Hamnarbetarförbundet.

Fel påstående

Samtidigt påstår förbundets kommunikationschef Maria Arkeby i en intervju i Göteborgs-Posten (23/1) att avtalsproblematiken på APMT är en lokal företeelse och att Transport är facklig majoritetsorganisation i de svenska hamnarna. Hon menar till och med att avtalsproblematiken ”existerar endast hos en arbetsgivare av fyra i den här hamnen”. Påståendet om Göteborgs hamn är bevisligen inte sant och måste bero på att Arkeby fått bristfällig information. I Göteborgs roro-terminal, som idag är landets näst största terminaloperatör efter krisdrabbade APM Terminals, organiserar Svenska Hamnarbetarförbundet omkring 90 procent av de flera hundra kollektivanställda. Även här är Transport idag ensam facklig avtalspart. Hamnarbetarförbundet har 1300 yrkesaktiva medlemmar som arbetar under Hamn- och Stuveriavtalet. Vi är facklig majoritetsorganisation längs Norrlandskusten, i Stockholm, i Mönsterås, i Karlshamn, i Malmö, i Helsingborg, i Halmstad och i Göteborg. Vår uppfattning är att vi därmed också är den största fackliga organisationen på avtalsområdet i landet som helhet. Vi medverkar gärna i en journalistisk granskning eller annan opartisk beräkning för att fastställa hur medlemsfördelningen i Sveriges hamnar faktiskt ser ut. Men frågan är om det egentligen spelar någon roll?

Jämbördig part

Hamnarbetarförbundets ambition är ju varken att ersätta riksavtalet med lokala företagsavtal eller att tränga ut Transport från det centrala Hamn- och Stuveriavtalet. Istället vill vi vara med och bära hamnarbetarnas kollektivavtal och den svenska modellen som en jämbördig part, tillsammans med Transport. Det finns heller inga praktiska hinder mot att samordna de båda fackens olika organisationsmodeller. De senaste decennierna har det ju tvärtom snarare varit så vi arbetat i många av landets hamnar, där vi förhandlat tillsammans mot arbetsgivarna. Vi har även agerat gemensamt i centrala avtalsrörelser, utan att Hamnarbetarförbundets medlemsdemokrati då påståtts försvåra samarbetet. Att göra om det centrala Hamn- och Stuveriavtalet till ett trepartsavtal eller avtalskartell byggd på ömsesidig respekt för de respektive förbundens olika organisationsmodeller, skulle snarare formalisera en redan bekant pragmatisk ordning.

Kan förändra maktbalansen

Hamnarbetarförbundet är inget nytt fenomen, utan bildades för fyrtiosex år sedan. Idag har även de hamnarbetare som var unga 1972 hunnit gå i pension. Det är dags för Transport att ompröva synen på Hamnarbetarförbundet som ett "konkurrerande" fackförbund. Alla hamnarbetare, oavsett facklig tillhörighet, står nu inför tuffa utmaningar ute på arbetsplatserna. Förutom näringslivets politiska kampanj för inskränkningar av strejkrätten, leder APMT en arbetsgivaroffensiv ute på fältet mot facklig verksamhet och hamnarbetarnas anställningstrygghet. Bolaget har precis sagt upp 68 rutinerade hamnarbetare med fasta anställningar, för att därefter omedelbart lägga ut deras jobb på ett hundratal otrygga anställningar i bemanningsföretag. I det läge vi befinner oss nu, spelar gamla prestigelåsningar APMT och Svenskt Näringsliv rakt i händerna. Istället för att slösa tid på att debattera våra olika organisationsmodeller och inbillade samarbetssvårigheter, borde vi ägna oss åt konkreta diskussioner om hur ett långsiktigt jämbördigt avtalssamarbete i Sveriges hamnar ska fungera i praktiken. På så sätt berövar vi regeringen dess enda ursäkt för en strejkrättsutredning som kan förändra maktbalansen på hela arbetsmarknaden, och tvingar samtidigt APM Terminals att konfronteras med sin egen misslyckade personalpolitik.