Folkrederiet fyller femtio

Rederiaktiebolaget Eckerö brukar ofta kallas folkrederi på Åland, eftersom det har över 10 000 aktieägare – de flesta ålänningar. 

Relaterade artiklar

När den åländske skeppsredaren Waldemar Höglund vintern 1961 samlade ihop ett antal nyckelpersoner som var villiga att satsa kapital i en ny åländsk färjeförbindelse mellan Eckerö och Grisslehamn tecknades de 250 aktierna av 48 personer, av vilka de flesta var Eckeröbor. Det var inte speciellt svårt att få aktierna tecknade, eftersom färjetrafik var ett hett ämne på Åland i början av 1960-talet.

I slutet av 1950-talet och början av 1960-talet invaderade bilfärjorna Norden på bred front och Åland hamnade ingalunda på efterkälken. I åländska redarkretsar insåg man tidigt potentialen i denna nya typ av passagerartrafik.

Inte först på banan

Bilfärjetrafiken på leden Grisslehamn–Eckerö var faktiskt redan ett år gammal när Rederiaktiebolaget Eckerö bildades. Sommaren 1960, endast ett år efter att de första bil- och passagerarfärjorna introducerades på Ålands hav, förverkligades ett svenskt-åländskt samarbetsprojekt, då den nybyggda färjan Rospiggen sattes i trafik på leden.

Rospiggen var ingen stor färja – hon hade kapacitet för ett tjugotal bilar och drygt 300 passagerare – och blev inte speciellt framgångsrik heller. Det partrederi som beställde nybygget från Åsiverken var tvunget att göra alltför många kompromisser, inte minst tack vare en stram budget. Men Rospiggen var det första färjenybygget konstruerat för trafik över Ålands hav.

De åländska intressenterna var inte helt nöjda med hur trafiken sköttes. Därför tog Waldemar Höglund initiativ till att bilda Rederiaktiebolaget Eckerö, som höll sin konstituerande bolagsstämma i Mariehamn den 29 mars 1961. Han blev rederiets första verkställande direktör och även en av de största aktieägarna, tillsammans med redarsläkterna Erikson från Mariehamn och Zachariassen från Nystad.

Det nybildade rederiet köpte färjan Bastø II från Norge och döpte om henne till Alpha. Trafiken kunde inledas till sommaren 1961 efter en mindre ombyggnad för att anpassa henne till den nya linjen.

Katastrof i hamn

Rederiaktiebolaget Eckerö marknadsförde sig som Eckerölinjen (senare började man använda formen Eckerö Linjen) och Alpha trafikerade linjen Grisslehamn–Eckerö tillsammans med Rospiggen. Alpha anlöpte även Nystad på vissa turer, främst för lasttrafikens skull.

Den 4 november anlände Alpha till Grisslehamn efter en resa från Nystad via Mariehamn. När färjan lossades kantrade hon och blev liggande på sidan på bottnen i hamnbassängen. Som genom ett under förlorades inga människoliv i själva olyckan men en person avled senare på sjukhus.

För det unga rederiet var detta en så allvarlig katastrof att man beslöt att sälja färjan efter att den bärgats och reparerats. Man lyckades emellertid inte finna någon lämplig köpare och färjan sattes i trafik igen till följande säsong – nu målad gräddgul och under det nya namnet Alandia. Sommaren 1962 samseglade Rederiaktiebolaget Eckerö med Vikinglinjen och trafikerade därför även linjen Kapellskär–Mariehamn. Även om olyckan med Alpha till en början kastade sin skugga över verksamheten började trafiken gå allt bättre. Den svenska samarbetspartnern upphörde med sin trafik efter sommaren 1962. Därefter var Alandia ensam färja på leden Grisslehamn–Eckerö och gjorde även under några somrar vissa turer till Öregrund.

En milstolpe i rederiets historia blev köpet av Roslagen, den före detta norska färjan Spervik I, som var betydligt större än Alandia. Med den nyanskaffade Roslagen introducerade Eckerö Linjen hösten 1969 en ny typ av kryssningstrafik mellan Stockholm och Mariehamn. Tiden var inte ännu mogen för kortkryssningar från Stockholm till Mariehamn på året runt basis. Den nya linjen lades ned efter bara några månader på grund av bristande passagerarunderlag.

Trotjänare trots allt

Roslagen såldes följande vår, men den italienska köparen uppenbarade sig aldrig till överlåtelsen i Stockholm. I stället blev Roslagen ordinarie färja på leden Grisslehamn–Eckerö, varefter Alandia sattes in som extra färja under högsäsong. Detta koncept med tvåfartygstrafik kom sedan att gälla för Eckerö Linjen, med några få undantag, ända till mitten av 2000-talet.

På den tiden inledde Eckerö Linjen vanligtvis sin säsong kring påskhelgen – om isläget tillät – och körde de sista turerna vid trettondag. Sommarfärjan brukade sättas i trafik innan midsommar och så körde man med två färjor till skolstarten i mitten av augusti. Efter avslutad säsong lades färjorna upp i den egna hamnen i Eckerö. Alandia, som rederiet ville sälja redan våren 1962, blev en trotjänare och visade sig vara ekonomiskt framgångsrik för rederiet. Nya säkerhetsbestämmelser innebar emellertid att hon inte längre kunde godkännas för internationell passagerartrafik, och efter att ha seglat ett par somrar med dispens lämnade hon trafiken 1975. Färjan höggs upp i Ystad året därefter.

En ersättare för Alandia fann Eckerö Linjen 1975 i Fleur des Iles, en liten färja från Engelska kanalen, som döptes om till Rospiggen. Hon var emellertid inte alls lämplig för Ålands hav och såldes efter avslutad säsong.

De följande två somrarna hade Eckerö Linjen endast en färja i trafik, men till säsongen 1978 kunde en ny Rospiggen introduceras. Denna gång handlade det åter om en färja från leden Moss–Horten, nu Bastø IV. Den andra Rospiggen uppfyllde inte rederiets förväntningar och hon användes enbart som sommarfärja.

Rospiggen aktiverades inte längre till sommaren 1972, då Eckerö Linjen gjorde en storinvestering i färjan Eckerö, före detta danskflaggade Svea Scarlett. Eckerö blev en av de mest framgångsrika färjorna i rederiets historia och gav rederiet en väl behövlig tilläggskapacitet under 1980-talet, då passagerarvolymerna expanderade starkt inom färjetrafiken i hela Norden.

Större fartyg

Den kraftiga expansionen under 1980-talet ledde till köpet av den andra Roslagen hösten 1988. Nu handlade det om en stor färja, före detta Viking 3 som senare fick namnet Wasa Express. Hon var en av de så kallade Papenburgarna, som ursprungligen planerades och byggdes för Viking Lines trafik i början av 1970-talet. Roslagen visade sig vara ett idealiskt fartyg för Eckerö Linjen och under de följande åren köpte rederiet ytterligare två Papenburgare – Rederi AB Slites tvillingar Apollo och Diana.

Apollo behöll först sitt dåvarande namn Corbiere, men återfick senare sitt ursprungliga namn Apollo. Diana hette Botnia Express då hon köptes av Rederiaktiebolaget Eckerö och döptes efter överlåtelsen om till det traditionella Alandia. I början av 1990-talet blev Rederiaktiebolaget Eckerö allt mer involverat i den spirande färjetrafiken mellan Helsingfors och Tallinn.

Under ett par år hyrdes Corbiere ut till estniska Inreko och gick i trafik över Finska viken. Samarbetet med den estniska partnern började allt mer knaka i fogarna och 1994 bildades Eestin Linjat, som ägdes till lika delar av Rederiaktiebolaget Eckerö och Birka Line.

Eestin Linjat inledde sin trafik mellan Helsingfors och Tallinn hösten 1994 med den inhyrda Alandia. Senare sattes även Apollo in på Finska viken. Eestin Linjats tvåfartygstrafik upphörde 1997, då Apollo lades upp för att så småningom säljas.

Alandia ersattes av den betydligt större färjan Nordlandia vintern 1998. Hon köptes från Nordström & Thulin, som hade sysselsatt henne i Gotlandstrafiken under namnet Nord Gotlandia. Samtidigt bytte trafiken över Finska viken namn till Eckerö Line. Nordlandias stora passagerarkapacitet eliminerade därefter behov av att operera två färjor på linjen.

Åretrunttrafiken inleds

I trafiken över Ålands hav gjorde förvärven av Papenburgare den mindre Eckerö överflödig och hon såldes efter säsongen 1991. Därefter förfogade rederiet över färjor som sinsemellan var utbytbara på de två olika linjerna. På leden Grisslehamn–Eckerö var hela tiden en Papenburgare – antingen Roslagen eller Alandia – i trafik som huvudfärja Till sommaren lånades en andra Papenburgare från Finska viken under högsäsongen. Av Papenburgarna var det endast Apollo som aldrig var insatt på Ålands hav. 

Papenburgarna gjorde det även möjligt för Eckerö Linjen att successivt förlänga säsongen på Ålandsa hav. Det första året utan vinteruppehåll var 1999 – de närmast föregående åren hade det korta vinteruppehållet enbart gällt dockning och underhåll. Vanligtvis var Roslagen ordinarie färja medan Alandia sattes in som extra färja under högsäsong. Även Alandia fick med tiden en allt längre för- och eftersäsong, då hon närmast var i trafik under slutet av veckan.

Den siste Papenburgaren

För den kraftigt ökande lasttrafiken på Finska viken köptes ropax-färjan Translandia 2004. Nordlandia, som har uppgraderats i flera omgångar, är fortfarande i trafik på Finska viken och marknadsförs som den enda bil- och passagerarfärjan på leden under finländsk flagg. År 2004 var det dags för en totalförnyelse av trafiken på leden Grisslehamn–Eckerö. Roslagen och Alandia byttes ut mot den större färjan Eckerö. Färjan är före detta danska Jens Kofoed, som genomgick en omfattande ombyggnad innan hon sattes i trafik vintern 2006. Hela inredningen förnyades, vilket gjorde att färjans utrymmen var helt av samma standard som på ett nybygge.

Fusion och koncernbildning

Efter introduktionen av nya Eckerö avyttrades först Alandia och sedan Roslagen. Den senare nämnda blev samtidigt den sista av Papenburgarna i trafik på Ålands hav. Under sin sista säsong var hon 33 år gammal, men fortfarande i toppskick tack vare många genomgripande ombyggnader och renoveringar. Redan i början av 1990-talet kom Rederiaktiebolaget Eckerö att bli en av storägarna i Birka Line Ab. På motsvarande sätt köpte Birka Line upp en betydande aktiepost i Rederiaktiebolaget Eckerö. Olika typer av samarbete rederierna emellan diskuterades, men de två rederierna verkade ändå i rätt stor utsträckning oberoende av varandra ända till mitten av det nya milleniets första decennium.

Rederiaktiebolaget Eckerö beslöt att köpa resten av aktierna i Birka Line och under den därpå följande processen blev Birka Line helägt av Rederiaktiebolaget Eckerö. Förvärvet ledde till att Birka Line fusionerades in i Rederiaktiebolaget Eckerö hösten 2009.

Dagens koncern består av moderbolaget Rederiaktiebolaget Eckerö med dotterbolagen Eckerö Linjen, Eckerö Line, Birka Cruises, Birka Cargo och Williams Buss, som alla också utgör egna affärsområden.


Lämna en kommentar på "Folkrederiet fyller femtio"

Hittills finns det 0 kommentarer. Samtliga kommentarer granskas i förhand innan publicering.
Läs våra regler för kommentering!


Än så länge så har ingen kommenterat artikeln. Bli först!