Hisingsbron och Mark och Miljödomstolen.

 

Farleden på Göta Älv är ett Riksintresse, dvs. ”ett geografiskt område som är av nationell betydelse”. På älven går lika mycket gods som på Hamnbanan. Trafikverkets prognos är kraftig tillväxt. Riksintresset är skyddat i svensk lag (Miljöbalken). I detta fall handlar det alltså om en viktig kommunikation och en livlina för näringslivet.

Göteborgs utveckling är inte ett riksintresse och en bro som stör båttrafiken på älven är definitivt inte ett riksintresse vad än Göteborgs kommun tycker om det. I en dom i november 2009 slår Mark- och Miljööverdomstolen (Svea Hovrätt) nämligen fast; ”Att farleden är av riksintresse framstår som uppenbart. Däremot kan Göteborgs stads utveckling inte bedömas som ett sådant intresse enligt miljöbalken”.

Att Göteborgs stad faktiskt läst domen framgår av Göteborgs hemsida;

”Fråga; Varför byggdes inte den cykel- och gångbro som var planerad mellan Stenpiren och Lindholmen?  Svar; Mark- och miljödomstolen godkände inte den bron med motiveringen att den skulle innebära risk för en påtaglig skada för sjöfarten.”

Förra gången blev det nej

Trots att man den gången lovade att öppna bron för all nyttotrafik, när som helst dygnet runt, fick man alltså avslag. Den bron man nu vill bygga, Hisingsbron, skall bara öppnas ett begränsat antal gånger per dygn och inte öppna alls under rusningstid dvs. klockan 0600-0900 och 1500-1800. (”Spärrtider”). Bron stänger alltså av farleden helt 25 % av dygnet.

Göteborgs kommun hävdade vid huvudförhandlingarna i Mark- och Miljödomstolen den 10-11 juni att spärrtiderna vid rusningstid redan finns och att man skall upprätta ett avtal om öppningstider. Det visade sig att Göteborgs stad, på eget bevåg, dvs. i allra högsta grad olagligt, infört dessa spärrtider för sjöfarten. Vad gäller avtalet så meddelade Sjöfartsverket, som givetvis motsätter sig en lågbro som hindrar sjöfarten på älven, att man inte kommer att avtala bort Riksintresse sjöfart.

Mot den bakgrunden framstår det för mig som en gåta varför man nu, fem år efter domslutet som definitivt stoppade gång- och cykelbron, tror att man skall få tillstånd att bygga en annan lågbro som alltså utgör en betydligt större skada på Riksintresse sjöfart.

Bristande kunskap om sjöfarten ?

Hur skall man tolka detta? Tror Göteborgs kommun att sjöfarten kommer att dö ut? Har man ingen kunskap alls om sjöfart och sjöfartens snabba tillväxt globalt? Vad beror det på i så fall, Göteborg är ju ändå en stor sjöfartsstad. Hur ser det då ut i andra kommuner, myndigheter och verk? En stor obalans i kunskap leder förstås till dåliga beslut och ett suboptimerat transportsystem. Är det okunskap som gör att sjöfartsalternativet så ofta glöms bort i Sverige?

Göteborg spelar högt

I Mark och Miljödomstolen (MMD) berättade Göteborgs kommun att man inte har en plan B. Om MMD säger nej innebär detta en kraftig försening av den nya älvförbindelsen. Kanske tror man i Göteborg att man kan sätta MMD under press? Men situationen är ju helt självförvållad. Det är ju inte så att det saknas alternativ, det går alldeles utmärkt att bygga en bro som är lika hög eller högre än den nuvarande (19,5 meter) eller varför inte en tunnel? Då kan både kollektivtrafiken och sjöfarten, två miljövänliga transportslag, utvecklas utan att hamna i konflikt med varandra.

Mark- och Miljödomstolens dom väntas i månadsskiftet augusti-september.

Få vårt nyhetsbrev!

 

Bli uppdaterad med de senaste sjöfartsnyheterna. Prenumerera på vårt nyhetsbrev.