I snart 20 år har undertecknad och några andra eldsjälar slagits för inlandssjöfart i Sverige. Idag trädde EU:s direktiv om IWW (Inland Waterways) i kraft även i Sverige.

Därmed från och med idag lagligt att använda EU-klassade inlandsfartyg även i vårt land (som faktiskt ingår i EU). Smolken i bägaren är ju Transportstyrelsens otroliga lista på svenska tekniska  särregler som jag skrivit om tidigare.

Bakgrunden är både intressant och tankeväckande. Det var inte Sveriges Redareförening eller Sjöfartsverket och definitivt inte Sveriges Regering som tog några initiativ i denna fråga – tvärsom: regeringen slogs framgångsrikt för att slippa införa EU:s regelverk då Sverige gick med i EU 1995. Det var Västra Götalandsregionen, VGR, som såg potentialen i att med hjälp av billiga inlandsfartyg avlasta regionens vägnät stora mängder gods och därmed minska trängseln, minska utsläppet av CO2 från transportsektorn och få ner antalet döda och skadade i trafiken. VGR skrev därför ett brev till dåvarande regeringen och uppmanade regeringen att implementera EU:s regelverk. VGR såg bara fördelar, infrastrukturen i form av vattenvägar finns ju redan och, förutsatt att inga svenska särregler infördes, bedömde VGR att dessa fartyg skulle kunna framgångsrikt konkurrera med lastbilen. Godstransporterna på IWW kostar med andra ord inte skattebetalarna någonting, till skillnad från den kraftigt subventionerade lastbilstrafiken. Idag, 5 år senare, är direktivet på plats, stor sak i det!

Fler svenska specialregler

Tyvärr har Transportstyrelsen inte brytt sig om näringens önskemål när det gäller bemanning. I EU använde man en enkel tabell relaterad till fartygets längd, gångtid etc. Vi ville ha samma regler som övriga EU-länder har. Transportstyrelsen har nu beslutat, med regeringens goda minne, att Sverige skall ha ett eget system. För svenska inlandsfartyg skall redaren hemställa om beslut om hur stor besättningen skall vara för varje enskilt fartyg. Samma regler som för havsgående fartyg skall gälla. Mycket krångligare, otransparantare och byråkratiskt/resurskrävande kan det knappast göras.

Transportstyrelsen har alltså ännu en gång tillåtits sätta käppar i hjulet för såväl transportslaget sjöfart (tekniska särregler som fördyrar utan att tillföra någon nytta) och svensk sjöfartsnäring (orimliga bemanningsregler). Skillnad mot hur motsvarande myndighet i t.ex Danmark agerar är uppseendeväckande. Där bidrar man till utvecklingen av transportsektorn och åtminstone för sjöfarten syns det mycket tydligt i verkligheten.

Styrning saknas

I en debattartikel i Svenska Dagbladet (25/8) framför representanter för hela transportsektorn, bl.a. vd:n på Redareföreningen, mördande kritik av Transportstyrelsen. Man skriver bland annat följande: ”Vi anser också att myndigheten (TS) oftare förordar särskilda krav för svenska företag än vad som gäller för våra konkurrenter” och ”Vi utgår också ifrån att den nya myndighetschef som nu rekryteras får ett förtydligande av myndighetens uppdrag, i enlighet med regeringens egna uttalade målsättning.”

I klartext tolkar jag detta som att man menar att det måste bli stopp på Transportstyrelsens trakasserier av transportsektorn och att det vore mycket bra om nästa chef var en chef som klarade av att se till att Transportstyrelsen gör det regeringen säger att Transportstyrelsen skall göra.

Käppar i hjulet 

Ministern svar på denna kritik är följande: ”I myndighetens instruktion står i dag att ’Transportstyrelsen ska verka för att de transportpolitiska målen uppnås. Verksamheten ska särskilt inriktas på att bidra till ett  internationellt konkurrenskraftigt, miljöanpassat och säkert transportsystem.’ Detta är grunden för verksamheten. På Näringsdepartementet jobbar vi just nu med förslag om hur Transportstyrelsen än bättre ska kunna ta hänsyn till näringslivets villkor när myndigheten utför sitt uppdrag”.

Men det är inte texten i regleringsbrevet saken gäller, det är inte bristen på vackra formuleringar som är problemet eller hur Transportstyrelsen kan bli ”än bättre”. Problemet  är det faktum att svenska Transportstyrelsen sätter käppar i hjulet på transportsektorn och tillåts göra det år efter år, trots vackert formulerade regleringsbrev.

Tyvärr är implementeringen av IWW-direktivet ytterligare ett exempel på detta.

Identiska fartyg 

En vacker dag kanske vi får en infrastrukturminister som förmår styra Transportstyrelsen och inte tvärs om som idag. Det går givetvis att avskaffa alla särreglerna för svenska inlandsfartyg (som enligt konsekvensutredningen inte gör någon nytta alls) och det går givetvis att införa samma bemanningsregler i Sverige som i övriga EU då det är frågan om praktiskt taget  identiska fartyg med samma utrustning, byggda efter samma regler.