Min telegrafist- och skrivarkollega John E Persson är i färd med att förhala hem till skånska Österlen efter många år i östgötsk exil. Inför flytten gallrar han friskt i bokhyllorna. Med hänvisning till min egen Havets ord sände han mig den betydligt äldre danska maritima ordboken Skipperlabskovs av Otto Ludwig: ”Den är förvisso inte lika djuplodande (!) som din drapa men kan kanske glädja dig ändå.”

Jo tack, den visar sig bjuda på roande läsning med flera aha-upplevelser.

Exempelvis hur den kulörta sportkavajen blazer fick sitt namn. 1845 försåg fartygschefen på brittiska HMS Blazer sin besättning med blåvitrandiga jerseyjackor. Efter fartygsnamnet kom plagget att kallas blazer. Allt enligt Skipperlabskovs.

Eller att termen clipper, syftande på de snabbseglande skeppen på te- och ullfarten under 1800-talets senare hälft, skulle komma av tyska Klepper. Termen påstås betyda ”kapplöpningshäst”. Uttydningen är emellertid högst diskutabel. Dessutom är Klepper snarare en undernärd och ålderssvag hästkrake. Kapplöpningshäst heter Rennpferd på tyska.

Invånarna i den anrika skepparbyn Marstal på danska Ærø kallas havets gråspurve eller groller, det vill säga gråsparvar. Ett talesätt säger att dit där Fan själv inte kan uppenbara sig sänder han en ærøbo…

Vi som var till sjöss anno dazumal minns plåtkossan, enligt Havets ord ”apparat/kärl för framställning av mjölk (med mjölkpulver och vatten som ingredienser)”. Danskt sjöfolk kallade den jernkoen.

Om bysstelegrafen skriver Havets ord: ”skämtsamt om ryktesspridning kring kommande hamnanlöp etc”. Motsvarande på sjömansdanska är kabysrygte.

Traditionen att lura nyblivna sjömän att ”mata kölsvinet” har även vårdats av våra danska sjöbröder: gå ned og fodre kølsvinet.

Skipperlabskov kopplar ihop lotsen med lodning och hans engelskspråkiga motsvarighet pilot med pejling, således en mand, der pejlede och loddede sig frem. Intressant, men det återstår nog att få språkvetenskapens stöd för dessa etymologiska kopplingar.

När rorgängaren styr dåligt, med zigzagspår i kölvattnet som följd, kallas det skrive hjem på sjömansdanska. Våra motsvarigheter är, enligt Havets ord, ”skriva namnet” alternativt ”skriva Sven Svensson”.

Vissa uttryck är identiska. Dit hör ”nu får du ta dig en törn” riktat till någon som anses behöva skärpa sig. Den danske sjömannen säger nu må du ta’ en tørn.

Däremot var jag helt obekant med uttrycket tang i skruen, ”tång i propellern”. Det syftar på en sjöman som har fått sig några glas för mycket innanför västen.

En intressant kuriosauppgift i boken är att Danmarks store norske sjöhjälte, svenskätaren Peter Wessel Tordenskjold, i dag inte skulle ha fått friskintyg för sjötjänst på däck. Han var nämligen närsynt!

Jag saknar en dansk version av ”Jyllands ladugårdar” i Skipperlabskov. Begreppet finns med i Havets ord: ”sjömanshumorns uttydning av ’JL’ på de danska Lauritzen-fartygens skorstenar (rederiet har sina rötter i Esbjerg).”

Boktitelns Skipperlabskovs, en traditionell maträtt ombord som motsvarar vår lapskojs, får en utförlig utredning i Havets ord.

Mange tak, sjöbroder John, för en inspirerande dansk läsupplevelse!