Flaskhalsen Hormuzsundet

Hormuz är identisk med den persiska zoroastrismens huvudgud, Ahura Mazda. Hans goda inflytande bör välkomnas i det sund som bär hans namn. Bruset av tidvattenvågornas eviga svall mot Kap Musandams klippor riskerar annars att dränkas av vapenskrammel.

Arabiska halvöns nordostspets Musandam är en omansk exklav, avskuren från moderlandet Oman av Förenade Arabemiraten (UAE). Därifrån är det endast fem landmil till den regionala stormakten Iran på andra sidan. Smuggeltrafiken går tät över sundet.

Hormuzsundet

Nära Musandams nordspets Ras Shuraytah ligger den otillgängliga byn Kumzar. De isolerade kumzarierna, kända som skickliga dhowbåtbyggare, är Arabiska halvöns enda persisktalande folk.

Hormuzsundet är en av världens viktigaste flaskhalsar. Här förbinds Persiska viken med Arabiska sjön, Indiska oceanens nordvästra del. Dagligen passerar dussintals stora råoljetankers; snabbt in ”på lätten” och långsamt ut, dästa med fulla magar och destinerade till en oljetörstande omvärld. Just här passerar drygt en tredjedel av världens sjöburna råolja.

Omvärlden darrar när Iran då och då hotar med att stänga Hormuzsundet; en reaktion mot de sanktioner som slår hårt mot landets ekonomi. Tvisten handlar om prästdömets befarade kärnvapenplaner.

För att hålla ett vakande öga på Hormuzsundet har US Navy sin Femte Flotta stationerad i Bahrain, vars namn betyder ”de båda haven”. Viken är en potentiell konflikthärd som snabbt kan flamma upp.

Tankerkriget var ett maritimt inslag i Iran-Irak-konflikten 1980-88. Från 1984 började de krigförande rikta in sig på motpartens oljeexport, med civila tankfartyg som måltavlor. Även svenska fartyg fick löpa gatlopp.

Den 28 juli 2010 kom ännu en påminnelse om sundets labila läge. Den japanskägda supertankern M. Star var på väg ut då hon skakades av en al-Qaida-inspirerad terrorattack. Lyckligtvis blev det ingen miljökatastrof, som kunde ha ryckt loss levebrödet från myriader fiskarfamiljer på båda sidor.

Den 28 april 2015 kapade enheter från Iranska Revolutionsgardet det av danska Mærsk chartrade containerfartyget Maersk Tigris (ex Wide Golf) i Hormuzsundet. Fartyget ägs av ett bolag i Luxemburg, manageras från Singapore och bär den med USA associerade önationen Marshall Islands’ flagg. Besättningen bestod vid tillfället av åtta östeuropeer och 16 burmeser. När Maersk Tigris inte genast åtlydde kaparnas order sköts varningsskott framför stäven, varpå fartyget tvingades in i iransk hamn. Nödanrop ledde till att den amerikanska jagaren USS Farragut stävade mot incidentplatsen, dock utan att hinna fram i tid. Först efter tio dygn släpptes fartyget och dess besättning. En affärsfordran från ett iranskt företag gentemot Mærsk anges ha varit skäl till ingreppet.

Fyra dygn före kapningen hade iranska patrullbåtar uppträtt hotfullt mot US-flaggade Maersk Kensington, dock utan att skjuta varningsskott.

Den 14 maj 2015 var det dags igen. Iranska patrullbåtar besköt det norskägda tankfartyget Alpine Eternity, som bär Singapores flagg. Skälet var ännu en ekonomisk fordran; fartyget påstods ha skadat en iransk oljeplattform några månader tidigare. Alpine Eternity klarade sig genom att snabbt stäva in på Förenade Arabemiratens territorialvatten. Flagglandet Singapore protesterade mot angreppet, som man menade bröt mot internationell rätt.

Havsgränsen mellan Iran och UAE är en tvistefråga. När britterna tågade ut från dåvarande Fördragskusten 1971 passade Iran på att ockupera tre öar nära Hormuzsundet: Abu Musa samt Större och Mindre Thunb. Även UAE gör anspråk på öarna, av historiska skäl.

*

På sundets nordsida ligger ön Hormuz, som kallades Organa i antiken och Jarun på medeltiden. 1498 lyckades portugiserna ta sig sjövägen till Indien. Snart började de kasta lystna blickar på ön. Efter några år av varierande framgångar bet de sig 1515 definitivt fast på Hormuz, som efter Goa och Melaka blev den tredje nyckeln till Portugals asiatiska intressesfär. Deras fästning fick namnet Forte de Nossa Senhora da Conceição (”Fort Vår Fru av den Obefläckade Avlelsen”).

Ön skall ej förväxlas med forntidsstaden Harmozia på fastlandet, dagens Minab. Strax intill låg grannhamnen Gameron, portugisernas Comorão. 1614 kastade shah Abbas I ut inkräktarna därifrån. 1622 gjorde han – med brittisk hjälp – detsamma på Hormuz.

Shahen valde att satsa på den strategiskt belägna fastlandshamnen Gameron, som efter honom döptes om till Bandar Abbas. Numera är den Vikens viktigaste hamn och huvudbas för det moderna Irans örlogsflotta.

Portugiserna bet sig i stället fast på Kap Musandam i syd. I huvudorten Khasab uppförde de sitt Forte de Cassapo. Musandam är ett säreget landskap som har kallats ”Arabiens Norge”; nakna berg längs slingrande näs och uddar, avskiljda av trånga fjordar.

Namnet Musandam (eller Musseldom) lär ha med den kvinnliga helgongestalten Selemeh att göra, och Khasab erinrar om geografen Ptolemaios namn på udden, Promontorium Asabo. Ett ännu äldre namn är Maka eller Maceta, efter de forntida invånarna makai.

Här fanns perfekta gömställen för traktens pirater. Långt innan oljetransporterna kom igång passerade fartyg ut och in med värdefullt gods som rökelse, myrra, siden, elfenben, ädla träslag och värdefulla metaller. Sjöröveriet grasserade, med stammen al-Qasimi i det angränsande emiratet Ras al-Khaimah som ledande aktör. En av piraternas ledare var den brittiske avfällingen Thomas Horton. Men 1820 tvingade flera års brittisk kanonbåtsdiplomati fram avtal med kustens emirat om att sätta stopp för hanteringen. Piratkusten blev Fördragskusten, och från 1971 UAE.

1864 drog britterna en telegrafkabel från Musandam över Omanviken till den baluchiska hamnen Gwadar. Syftet var att skapa en sammanhängande telegraflinje mellan London och Brittiska Indien. En relästation inrättades på Telegraph Island nära Khasab. De som stationerades där led av den extrema hettan, sandstormen shamal och en fientlig lokalbefolkning. Det lär ha varit just där uttrycket go round the bend (”gå runt kröken”) i betydelsen ” bli galen” myntades.

Indiska sjömän sägs offra kokosnötter, frukt och blommor i sjön när de passerar kröken Musandam, för att trygga en gynnsam och säker resa. Det kan nog behövas.

(Uppdatering av en tidigare version som publicerades i Sjörapporten nr 1 2012.)

Kommentarer

  • Anonymous

    Intressant.

  • Olle Ryden

    Mycket intressant läsning.

Artikeln är stängd för fler kommentarer

Få vårt nyhetsbrev!

 

Bli uppdaterad med de senaste sjöfartsnyheterna. Prenumerera på vårt nyhetsbrev.