Den stora flykten ‒ och ett svenskt fartyg

Härom året råkade jag läsa om actionfilmen Den stora flykten från 1963, med Steve McQueen i en av huvudrollerna. Själva filmen har jag inte sett ännu. I mina ögon är filmens verklighetsbakgrund under andra världskriget mer intressant. I synnerhet därför att ett svenskt fartyg och dess besättning har en betydelsefull roll för några av dem som lyckades fullborda flykten.

Av det jag läste om filmen framgick att två av rymlingarna lyckades ta sig till Östersjökusten. Därifrån tog de sig vidare till neutrala Sverige, gömda ombord på ett svenskt fartyg. Jag undrade om det stämde överens med verklighetens flykt, och i så fall vilket fartyg det kunde ha rört sig om. Därför satt storyn kvar i bakhuvudet.

225px-Great_escape[1]

Filmens och verklighetens drama inleds i det nazityska fånglägret Stalag Luft 3, som låg omkring 16 mil sydost om Berlin. Lägret var avsett för nedskjutna allierade stridspiloter av olika nationaliteter, vanligen iförda brittiska Royal

Air Force’s uniformer De hade klarat livhanken med hjälp av sina fallskärmar. Vid en jämförelse med brutaliteten i Nazi-Tysklands vanliga fångläger lär stridspiloterna i Stalag Luft 3 ha haft en relativt uthärdlig tillvaro. Lägret påstås ha stått under Luftwaffes kontroll, det av de tyska vapenslagen som ansågs vara minst nazianstucket. Eftersom lägret betraktades som helt flyktsäkert kunde fångarna röra sig någorlunda fritt inne på området.

Det utnyttjade de till att, under maximalt hemlighetsmakeri, gräva tre tunnlar. En av tunnlarna, med kodnamnet ”Harry”, hann utnyttjas innan lägervakterna slog larm. I mars 1944 tog sig 76 fångar ut genom tunneln, däribland fyra norrmän. Vinterkylan dröjde sig kvar i området, men två av norrmännen lyckades ändå ta sig ända till Flensburg nära det ockuperade Danmarks gräns. Där hamnade de emellertid i Gestapos klor.

71 av de övriga rymlingarna åkte också fast inom något dygn. Men flyktaktionen anses ändå vara en av de mest spektakulära av sitt slag under andra världskriget och en stor blamage för Nazi-Tyskland.

På Hitlers direkta order avrättades 50 av dem, däribland de båda tillfångatagna norrmännen. Dessa arkebuseringar av krigsfångar fanns med på Nürnbergsrättegångarnas långa lista över naziregimens krigsförbrytelser.

En av de tre som var kvar på fri fot var en holländare, som med hjälp av sina språkkunskaper och den franska motståndsrörelsen lyckades ta sig genom hela det nazi-behärskade Europa till det formellt neutrala Franco-Spanien och vidare till säkerheten i Gibraltar.

De återstående två rymlingarna kallas i filmen Danny och Willie och spelas av Charles Bronson respektive John Leyton. I verkligheten rörde det sig om de norska RAF-piloterna Per Bergsland och Jens Müller. De hade försetts med falska ID-papper och intyg om att de var elektriker som var kallade till tjänst i Stettin, dagens polska Szczecin. Dit lyckades de utan större dramatik ta sig med tåg.

Väl framme i Stettin ‒ som flitigt anlöptes av svenska fartyg ‒ tog norrmännen sig till den förutbestämda träffpunkten, som var en bordell. Där träffade de svenska sjömän, som lovade att smyga in dem i hamnen och ombord på ett fartyg. Det första försöket misslyckades, och gömda i hamnen såg de det svenska fartyget lämna kaj. De sov i en godsvagn i väntan på nästa försök.

Nästa gång gick det bättre. Med hjälp av några besättningsmän lyckades de ta sig förbi den tyske vaktposten vid fallrepet och ombord, där de gömdes i fartygets kättingbox inför den obligatoriska inspektionen före avgång. Lyckligtvis hade de tyska inspektörerna inga hundar med sig. Kapten Bergsland och löjtnant Müller kunde lämna Nazi-Tyskland akteröver och något dygn senare kliva iland i Göteborg, där de tog kontakt med den brittiske konsuln. De tog tåget till Stockholm och flögs från Bromma till Skottland för att återinträda i allierad krigstjänst.

Det icke namngivna svenska fartyget väckte som sagt min nyfikenhet. Nu har jag funnit en uppgift om att det rörde sig om Karlstadsrederiet Ahlmarks s/s Saxen. Om det stämmer borde den svenska besättningen egentligen ha tilldelats medaljen För mod och rådighet till sjöss under farofylld tid (se mitt blogginlägg den 23 februari 2015). De utsatte sig själva för en enorm risk genom att gömma de norska stridspiloterna ombord. Men det hade naturligtvis inte varit möjligt att offentligt hedra dem medan kriget fortfarande pågick, med tanke på Sveriges komplicerade relation till den mäktige grannen Nazi-Tyskland.

Även därefter tycks det ha varit tyst om de svenska sjömännens modiga räddningsaktion, om jag inte har missat något i litteraturen om vår handelsflotta och sjömanskår under andra världskriget.

s/s Saxen byggdes i tyska Elbing 1921 och ljöt skrotdöden 1960. Hon gick för Ahlmarks ett helt kvartssekel, 1933-58.

Fo217905

Kommentarer

  • Anonymous

    Sverige har väl aldrig hedrat sina krigsseglare.
    När monumentet på Stenpiren invigdes sades i talet att det hedrade de som omkommit under kriget. Det var ingen vacker syn att se tårarna på de samlade överlevarna.

    https://sv.wikipedia.org/wiki/Krigsseglarnas_minnesm%C3%A4rke

    • Martin

      Sverige hedrar bara de som krigar mot bra saker i dagens samhælle. Sjøfolk & hederliga folk har tyværr ingen plats.

    • Anonymous

      ..ur led är sverige…

  • Per Hök

    I filmen får man se Calle Bronson gå ombord i en svens båt men det är nog en miss eftersom båten han äntrar är en av Gränges A-båtar som byggdes på Götaverken kommer ej i håg vilken det var länge sedan jag såg filmen men påpekade redan då att båten inte fans när händelsen skulle ha utspelats. Däremot tror jag nog att i verkligheten var det ”Saxen” som var inblandadPer Hök

  • Anonymous

    När skulle det ha ägt rum? Skulle man kunna spåra besättningsmän? Jag hade två grannar i Göteborg, som var skeppare o överstyrman på Saxen!
    Ulf Börjesson

  • Henrik H.

    Ett intressant reportage om en iallafall for mig okand handelse.
    Dock har jag alltid hort att det skulle vara den Tyska marinen som var minst nazi anstruken och inte Luftwaffe som ju leddes av Goring. Goring var val anda att betrakta som en supernazist.

  • Kerry Johnsson.

    Göring försökte förmå Hitler att inte angripa Sovjetunionen och han verkade också för fred med britterna.
    Försök också att förstå att det inte finns några goda i krig. Norrmän som flög bombflyg åt de allierade mördade också civila. Många britter uttalade också efteråt besvikelsen över att de deltagit i ett brutalt krig bara för att ge tyska folket åt Sovjetunionen, och grymma partisaners våld. 18 miljoner tyska flyktingar blev resultatet och tre miljoner civila skall ha dött EFTER krigets avslutande tack vare segrarmakternas inledande vanstyre och likgiltighet. Västallierade hade också så usel behandling av krigsfångar så över en miljon tyska soldater som kapitulerat dog till följd av avrättningar, svält, epidemier.
    Så hur viktigt är det att Göring var supernazist? Luftwaffe gick emot Hitler beträffande krigsfångar, de hämtade dödsdömda allierade flygare från koncentrationsläger och räddade så livet på många. Det var en hederssak att gå emot SS.
    Två atombomber, ett vietnamkrig och irak- och afganistankrig senare är det väl ändå uppenbart att det som inte fick hända igen utövats kontinuerligt av västmakterna hela tiden.

  • Ulf Adelson

    Hittade det här blogginlägget av en slump och kan konstatera att det inte var första gången Saxen var inblandad i sådan här smuggling. Min far som gick på Saxen till krigsutbrottet -39, då han blev inkallad till flottan, berättade att man redan 1938 eller -39 smugglade ut en judisk kvinna från Tyskland. Hela besättningen informerades inte, för att inte riskera att någon pratade bredvid mun. Sannolikt fick inte heller rederiet eller svenska myndigheter veta något.

    Saxen låg i Hull när kriget bröt ut -39 och fick inte gå tillbaka till Sverige direkt utan hölls kvar av britterna. Min far och en annan besättningsman tröttnade på att vänta och bestämde sig för att ta hyra på en båt på väg till Brasilien, men ångrade sig efter att ha sett hur båten och besättningen såg ut. Ett par dagar senare fick Saxen tillstånd att lämna Hull och gå till Sverige. Båten till Brasilien sänktes av mina eller ubåt (minns inte vilket) någon vecka senare.

  • Jan Assar Stjärna

    Jag var 16 år när jag mönstrade på Saxen som mäskalle den 21/10 1957, var med när den lades upp för skrotning i Karlstad kommer i håg att det berättas en hel del om kriget, det var även myteri med rättegång på sista resan för motormännen som bodde förut söp och slogs så offiserarna samt
    jag fik elda sista biten till Karlstad, Kocken var full varje dag, det finns många historier att berätta om dessa resor med Saxen

  • Jan Assar Stjärna

    Hej Jag skrev ett fel i inlägget att motormännen bodde förut det skall vara akterut, däckpersonalen samt jag bodde förut, glömde att skriva att när den kom sista resan till Karlstad så frös den fast i isen för det var en kall vinter. Mvh. Jan

Artikeln är stängd för fler kommentarer