Åter på Skagens Odde

Just före ankomsten till Frederikshavn har Stena Jutlandica ön Læsø om babord. Många äldre göteborgare minns nog den kortlivade Læsølinjen. 1964 och de två följande åren chartrade Sten-Allan Olsson östtyska Seebad Warnemünde. Hon sattes in på traden Göteborg-Vesterøhavn på Læsø. Fartyget tog endast runt 300 passagerare, som fick färdas i åtta knop. De njöt i fulla drag av sjöluft och taxfree-priser och hade ingen brådska. Här befästes dagskryssningen som affärsidé. Därmed lades också grunden till Stena Line's ställning som världens ledande färjerederi.

Jyllands karta kan liknas vid en kutryggig preussisk konstapel med kask på huvudet och en pik på toppen.

Skagen 2

Många tror nog att hela Jylland är en halvö. Det är inte riktigt sant. Skagen med omnejd finns på en ö som heter Nørrejyske Ø, den Nordjylländska ön.

Romaren Gajus Plinius den äldre, som levde strax efter Jesus, nämner i sina geografiska verk Scatinavia. Troligen var det så namnet Skandinavien myntades. Kattegatt kallade kan Sinus Lagus, och troligen vad det Jylland han syftade på när han skrev om en "ö" som han kallade han Basilia.

Plinius hade fel om Jylland. Men han hade haft rätt i dag om han hade begränsat ö-teorin till Tastris ‒ hans namn på Skagens odde ‒ och det övriga landskapet Vendsyssel, samt näset Thy i sydväst. Där har naturen utsatt den preussiske konstapeln för en utdragen "halshuggning".

Snittet består av det mäktiga sundet Limfjorden. 1825 bröt en stormvåg igenom Agger Tange i väst-sydväst. Därmed förbands Kattegatt via Limfjorden med Nordsjön för första gången sedan medeltiden. 1877 var Aggerkanalen åter helt igentäppt. Men 15 år tidigare hade en ny kanal ut till Nordsjön bildats av en annan stormflod: Thyborønkanalen, som fortfarande är öppen. Således är Vendsyssel-Thy sedan 1825 en ö, Danmarks näst största efter Sjælland.

Det vill säga om vi räknar bort Grönland, som formellt ingår i Kongeriget Danmark. Jätteöns nordspets heter Kap Morris Jesup ‒ men strax nord därom ligger Kaffeklubben Ø, som därmed är Danmarks allra nordligaste plätt.

Däremot är Skagens Odde det egentliga Danmarks nordspets. Många tror att Grenen är själva nord-spetsen, men Jutska strömmen som rundar Skagens Odde har fått sandreveln att vika av lite åt sydost. Nordstrand någon kilometer åt västnordväst har ett nordligare läge. Grenen växer med några meter varje år och närmar sig därmed Sverige.

Bilden på mig just utanför Grenen har det klassiska motivet: Ena foten i Skagerrak och den andra i Kattegatt. I själva verket följer Skagerraks vatten ‒ vid mötet med Kattegatt ‒ Jutska strömmen en bit längs den östjylländska kusten, så jag hade nog båda fötterna i Skagerraks vatten. Bilden togs av HKF-kollegan Lasse Hult för att okänt antal år sedan.

Skagen 1

Skagerrak är uppkallad efter Skagen, som betyder "udden". Ändelsen är nederländska eller plattyska rak, "rak farled".

Vädrets makter har spelat och spelar fortfarande många spratt. Skagen fick sina stadsrättigheter 1413. Staden blomstrade till följd av fisket men drabbades då och då av naturens raseri. Vid ett enda tillfälle svepte en stormvåg iväg runt 300 inneliggande båtar.

Förlisningarna längs denna kust är oräkneliga. Till det bidrar stormar från väst i samverkan med Jutska strömmen och försåtliga sandrevlar i ständig rörelse. Myriader sjömän och fiskare har gått under med sina fartyg.

Ett äldre namn på Skagens Odde är Vendilskag, "båkudden". Redan 1560-61 tog kong Frederik II initiativ till att uppföra uddens första fyr, en öppen kolgryta. Efter att den raserats av en höststorm invigde man 1627 en vippfyr, som lär ha varit världens första av sitt slag. (Skapelsen kan beskådas på udden, i form av en reproduktion från 1950-talet.) Den ersattes 1745 av tornet Den Hvide Fyr, som i sin tur ersattes 1858 av Den Grå Fyr med sin moderniteter som lanternin och så småningom även roterande lins. Med sina modiga 46 meter är den Danmarks näst högsta fyr (efter den två meter resligare kollegan på Dueodde, Bornholm).

Inte enbart det långgrunda Skagen rev utan även mänsklig dårskap har krävt sin tribut i farvattnen. Den 31 maj 1916 drabbade britternas Grand Fleet samman med tyskarnas Hochseeflotte i första världskrigets och kanske världshistoriens största sjöslag: Skagerrakslaget. Omkring 100.000 man och 250 fartyg deltog. Resultatet har betecknats som "oavgjort". Men britterna hade störst förluster: 14 fartyg och drygt 6.000 man, mot tyskarnas förluster som uppgick till elva fartyg och drygt 2.500 man. Ändå nådde britterna sitt strategiska syfte, som var att hindra den nyblivna stormakten Tyskland från att utmana Storbritanniens dominans på världshaven.

Under månaderna närmast efter sjöslaget flöt hundratals namnlösa tyska och brittiska lik iland längs bohuskusten, vars schartauanska lokalbefolkning såg till att de fick en anständig begravning.

Skagerrak avgränsas mot övriga Nordsjön av en linje mellan Hanstholm och norska Lindesnes, och mot Kattegatt av en linje mellan Grenen och Paternosterskären. Vid en jämförelse med dessa salta vatten kan Östersjön känna sig bräckt.

Mot slutet av 1800-talet blev Skagen ett kreativt kraftcentrum för skandinaviska konstnärer. Här bodde det danska konstnärsparet Michael och Anna Ancher. Kring dem flockades landsmän som Holger Drachmann men även norrmän som Christian Krogh och svenskar som Johan Krouthén och Oscar Björk. Den kanske främste av dem alla, den norskfödde Peder Severin Krøyer, knäcktes så småningom av skilsmässa och psykisk sjukdom. Hans favoritmotiv, den vackra hustrun Marie, hade lämnat honom för den svenske tonsättaren Hugo Alfvén.

Skagen 3

Men innan dess lät han och de övriga sig inspireras av Skagens magiska ljus. Många av deras verk finns att beskåda på Skagens Museum. Ett av P.S. Krøyers mest kända verk, festskildringen "Hip hip hurra!", finns i två versioner; en stor på Göteborgs Konstmuseum och en liten på Skagens Museum. "Hip hip hurra!" blev också titeln på Kjell Gredes långfilm från 1987 om konstnärskolonin.

Skagen var i början av 1900-talet något av en huvudhamn för de svenska nordsjöfiskarna. Under fiske-säsongerna kunde de rentav överstiga stadens befolkning i antal. 1925 fick de äntligen sin efterläng-tade kyrka.

Under 1960-talet var de svenska fiskefartygsanlöpen i Skagen fortfarande oerhört många, och kyrkan hade stor social betydelse för fiskarna från Bohuslän och Göteborgstrakten. Men så kom sillkollapsen, torskkrigen och som en följd av det kuststaternas ekonomiska zoner. Från 1975 utestängdes svenska fiskare i princip helt från sina traditionella fiskevatten i Nordsjön. Sedan dess importerar vi långan till julbordets lutfisk från Norge.

Därmed minskade också anlöpen i Skagen radikalt, även om en och annan svensk fiskebåt fortfarande dyker upp. På senare år har Sjömanskyrkan, som snarare borde kallas Fiskarkyrkan, nog mera haft karaktär av bröllops-, konfirmand-, turist- och i någon mån församlingskyrka. Man har också, i samar-bete med danska Sømandsmissionen, öppnat portarna för de internationella besättningarna på anlöp-ande kryssningsfartyg.

Skagen 4

2010 var Sjömanskyrkan i Skagen nedläggningshotad, men lyckligtvis kunde den räddas.

Den har inte varit den enda svenska fiskarkyrkan. På 1950-talet invigdes kyrkliga lokaler i grannham-nen Hirtshals och norska Egersund, administrativt under samma hatt som den i Skagen. Tillsammans kallades de "triangelstationerna". 1970 tillkom även en svensk fiskarkyrka i Hanstholm i sydväst. Men kring 1980 lades nytillskotten ned.

Fram till 1961 fanns det även en svensk fiskarkyrka i Baltasound på Shetlandsöarna och fram till 1971 en i skotska Aberdeen.

Tiderna förändras men Skagen och Svenska Sjömanskyrkan består.

På en bil ser jag en för mig okänd flagga av nodisk modell med grönt kors och gul bård på blå botten. Den visar sig vara Vendsyssels inofficiella flagga. Men framför Sjömanskyrkan vajar de svenska, norska och danska flaggorna.

Fotnot: Utöver det svartvita Grenen-fotografiet från anno dazumal visar bilderna Svenska Sjömans-kyrkan i Skagen samt konstnärerna Michael Ancher och Peder Severin Krøyer som staty framför Skagens Konstmuseum. Strandhugget gjordes i augusti tillsammans med Stiftelsen Sveriges Sjömanshus direktion.


Lämna en kommentar på "Åter på Skagens Odde"

  • Torbjörn Dalnäs Svara

    Pieter, ohoj! En detaljerad rapport om Sjömanshusstiftelsens konkreta studieobjekt under studieresan, däribland Stena Line och Terntank, kommer i Stiftelsens årsberättelse 2017. Det du just har läst har mera karaktären av ett personligt hållet kåseri.

  • Pieter Sprangers Svara

    Gläder mig att så mycket intressant berättande kommer ut av en studieresa med stiftelsen!