Ärkeängeln Mikael anses skydda mot stormar och andra faror ute på havet. Därför är han ett av de katolska sjömännens främsta skyddshelgon. Mikael fick också ge namn åt en märklig klippö där Bretagne och Normandie möts; just utanför den punkt där landskapens historiska gränsflod Couesnon strömmar ut i Saint-Malobuktens innersta del, som efter ön kallas Mont Saint Michel-viken.

Själva önamnet är egentligen dubbelt så långt: Mont Saint Michel au Péril de la Mer, ”S:t Mikaels berg vid det farofyllda havet”. Det är ingen överdrift. Författaren Victor Hugo konstaterade att buktens tidvatten är ”snabbt som en galopperande häst”. Oräkneliga besökare har lockats ut på den blottlagda havsbottnen under ebb och dukat under i det hastigt framvällande högvattnet, kanske sedan de hjälplöst gått ner sig i kvicksand. Tidvattenhöjden – skillnaden mellan ebb och flod – är här upp till 14 meter!

Tidigare nåddes Mont Saint Michel via en tombolo, en av havsvågorna skapad sandavlagring som vid ebb förband ön med fastlandet. 1875-79 förstärktes den till en knappt två kilometer lång vägbank. Åt ön till finns numera plats för myriader av parkerade fordon. Men inför ett givet klockslag är de alla borta, som genom ett trollslag. Högvattnet närmar sig och gör ånyo Mont Saint Michel till en havsomfluten ö. Vägbanken är ett slags lido (uppkallad efter Lido vid Venedig); en landtunga mellan ön och fastlandet som växelvis torrläggs och översvämmas av tidvattnet.

Tidigare var öns franska namn Mont Tombe, Gravberget. Bakgrunden finns i bretagnarnas keltiska myter. Hit fraktas de avlidnas själar, i skepp som ej kan siktas av det mänskliga ögat. Självfallet ser bretagnarna den tidlösa, magiska ön som evigt bretonsk. Men rent administrativt är dagsläget solklart: Mont Saint Michel räknas till departementet Manche i Normandie.

Den magiska ön en bit ut i det ofta dimhöljda havet hade nog lockat till sig kristna mystiker redan på 400-talet. Men 708 uppenbarade sig ärkeängeln för biskop Aubert i närbelägna Avranches. Mikael tillhöll honom att bygga ett kapell på klippöns högsta punkt. När biskopen till en början vägrade att lyssna på det örat brände ängeln ett hål i skallen på honom. Kapellet byggdes och ön blev ett centrum för S:t Mikael-kulten. Ett halvmillennium senare, 1211-28, uppfördes klosterkyrkan La Merveille, ”Underverket”.

Skyddshelgonet Mikael vördas särskilt den 29 september, som faktiskt är hans namnsdag även i den svenska almanackan.

Hans ö fick strategisk betydelse på 900-talet. Då etablerade sig Gånge-Rolfs nordmän på Cotentinhalvön, som efter dem fick namnet Normandie. Därmed blev Mont Saint Michel gränspåle mellan Normandie och det periodvis självständiga hertigdömet Bretagne. Englands närgångenhet under Hundraårskriget 1337-1453 föranledde omfattande befästningsarbeten, bl.a. en 900 meter lång ringmur med en enda portöppning, Porte de l’Avancée. Ön var den enda plätt i nordvästra Frankrike som aldrig föll i engelsmännens händer.

Mellan 1881 och 1904 spred en fyr sitt ljus från ett vakttorn på öns gamla ringmur. Fyren släcktes sedan den lokala sjöfartens behov av den hade upphört.

Numera klamrar sig en befäst liten stad med medeltida drag och ett hundratal invånare fast vid sidorna av den 80 meter höga klippan. Där finns ett myller av trappgränder men en enda gata, Grand Rue.

De kulturella förtecknen skiljer, men klippön Mont Saint Michel påminner mig om ö-kollegan Enoshima strax utanför inloppet till Yokohama i min hustrus fosterland Japan.

När Linnélärjungen Carl-Peter Thunberg våren 1776 råkade ha vägarna förbi blev han antagligen hänförd av vyn ut över Enoshima. Den intensivt lummiga, knappt 60 meter höga klippön reser sig ur havet omedelbart utanför Sekaiflodens mynning.

Där motsvaras S:t Mikael av gudinnan Benten; den enda kvinnan bland de sju lyckogudarna på skattskeppet Takarabune, som seglar i hamn varje nyårsafton.

I själva verket bärgades ön ur djupet av Benten. Som tack har hon fått vägbanken ut till ön uppkallad efter sig: Enoshima Benten-bashi. På ön finns dessutom en av Japans tre berömda Bentenstatyer. I en liten sexkantig tempelbyggnad som ingår i öns shintohelgedom sitter hon naken och spelar på stränginstrumentet biwa.

Både på Mont Saint Michel och Enoshima är risken att bli bergtagen uppenbar.