Minska svineriet med lika regler

Galaxy

Party weekend, från 48 kronor. Billigare än entrén på vilken nattklubb som helst i Stockholm. Dessutom är både hemresa och säng inkluderat. Det handlar om partykryssningarna ombord på Östersjöns färjor, resor som i veckan blivit föremål för debatt efter Kalla Faktas reportage. Fylla, slagsmål och även en och annan våldtäkt är vardag ombord på helgavgångarna. Och det gäller samtliga rederier, Tallink Silja, Viking Line och Birka Cruises. Dock är vissa båtar lugnare än andra. Åldern på passagerarna kan definitivt vara en förklaring.

Faktum är att ett av rederierna vänder sig till lite yngre resenärer jämfört med de andra. Det är Tallink Silja som har 18 år som gräns för att få åka på en kryssning till Åbo. Viking Line har 21 år och Birka 23 år på sina Ålandskryssningar. Birka skriver dessutom i sina regler att ungdomar mellan 18-22 år ska ha en förälders sällskap för att få resa, för barn 0-17 år räcker det med målsman.

Frågan om ansvarstagandet i att låta alkoholdebuternade 18-åringar få åka på kryssning under ett dygn kan ställs i många led. Ett är definitivt rederiet. Att låta 18-åringar få supa sig fulla ombord utan att ens behöva konfronteras av sina föräldrar är mer hänsyn till ett vinstintresse än ett socialt ansvarstagande. Det enda rimliga är att rederierna inför samma åldersgränser.

  • Egon Svensson Svara

    Kalla Faktas repotage kunde ha skrivits for 40-50 ar sedan.
    Inget har forandrats pa det sa kallde fyllebatarna.

  • Thomas Svara

    Blev nedslagen och fick näsbenet avsparkat av några kraftigt berusade svenska snorungar i övre tonåren mitt framför ögonen på min 5-åriga dotter strax innan ankomst till Åbo.
    Ingen höjdarstart på Finlandssemestern med sjukhusbesök och polisförhör.
    Enda jag hade gjort var att säga åt dem att sluta pissa i en korridor.
    Nästa gång tar jag nog flyget, betydligt säkrare.

    • Civilkurage Svara
      @Thomas:

      Bra att du sa till, viktigt med civilkurage! (y)

    • Suck Svara
      @Civilkurage:

      Tråkigt bara att det är så sällsynt med “civilkurage” i Sverige. Det var säkert många fega svenskar som bara stod och tittade på när han blev nedsparkad…

  • Anonym Svara

    Bra där och den får gärna vara 23 på helgerna och 20 i veckorna /T

Äntligen, säsongen är igång!

AIDA CARA

Omställningen från normaltid är gjord, nya blommor ploppar upp hela tiden och solen har värmt upp oss en aning under den senaste tiden, i alla fall här i Göteborg. Och i dag, söndag den 6 april, kan vi lägga till ytterligare ett säkert vårtecken även om vädret inte var det bästa: det första kryssningsfartyget har anlöpt en svensk hamn. Det handlar om tyska AIDA CARA som var först ut av totalt 73 anlöp i Göteborg.

AIDA CARA

73 anlöp. Det är nytt rekord det. För första gången någonsin har staden lyckats locka till sig över 100 000 kryssningsturister till hamnen, en smått otrolig siffra. Det totala antalet beräknas bli runt 120 000, människor som kommer att sätta sprätt på 80 miljoner kronor.

Totalt kommer AIDA CARA att göra 21 anlöp i Göteborg under säsongen. Det är också hon som avslutar kryssningsåret den 16 oktober. De näst flitigaste besökarna i år blir FUNCHAL och MSC ORCHESTRA med nio besök var, därefter kommer nybyggda ROYAL PRINCESS som med sina 330 meter och 3 600 pax blir det största fartyget i Göteborg i år. Här finns hela anlöpslistan för 2014.

 

AIDA CARA

De 21 fartygen som gästar Göteborg

AIDA CARA, 21 anlöp

FUNCHAL, 9 anlöp

MSC ORCHESTRA, 9 anlöp

ROYAL PRINCESS, 6 anlöp

AIDA BELLA, 5 anlöp

EURODAM, 3 anlöp

ASTOR, 2 anlöp

DELPHIN, 2 anlöp

EMERALD PRINCESS, 2 anlöp

SAGA SAPPHIRE, 2 anlöp

AIDA MAR, 1 anlöp

AZORES, 1 anlöp

DEUTSCHLAND, 1 anlöp

EUROPA, 1 anlöp

EUROPA 2, 1 anlöp

HORIZON, 1 anlöp

MEIN SCHIFF II, 1 anlöp

MINERVA, 1 anlöp

NAUTICA, 1 anlöp

QUEST FOR ADVENTURE, 1 anlöp

SEA EXPLORER, 1 anlöp

Vilket sjöfartsår det blev

Så kom det då till ända, år 2013. För en del blev drömmar förverkligade, för andra gick de i kras. Sett med sjöfartsögon så har det varit ett otroligt händelserikt år, både med roliga saker och lite tråkigare. Vi minns exempelvis Emma Maersks haveri i Suezkanalen och kryssningsfartyget Carnival Triumph som drev runt med passagerare i den Mexikanska golfen, båda under februari månad. Roligare, eller i alla fall mer spännande var kanske den smått otroliga Parbucklingprocssen av Costa Concordia som fångade en hel värld.

Man kan sammanfatta året på en massa olika sätt. Jag tänkte plocka fram några spännande händelser som jag varit med om och som lite på olika sätt varit betydelsefulla för sjöfarten. 

 

Årets innovation

Viking Grace

Solklart. Viking Grace. Vilket fantastiskt fartyg, både rent tekniskt, designmässigt och sett till ombordkonceptet. Ring ut den gamla sunkiga Färjan-stämpeln, ring istället in kryssning med stort K genom trendiga lampor, coola sittmöbler och superskön panoramautsikt från både restaurang och spa. Given likeraket såväl bland fartygsnördar, pendlare och söderhipsters. Och Viking Line är nog nöjda, under årets högsäsong ökade NG LI passagerarvolymerna på Åbolinjen med 41 000 resenärer – trots att linjen minskade totalt.

 

Årets breakout

Norwegian Breakaway

Under april var det många sjöfartsintresserade européer som tog sig till Rotterdam för att kortkryssa med sprillans nya Norwegian Breakaway, inklusive undertecknad. Och vilket fantastsikt fartyg, igen! Sällan har man känt sig så stressad för att under mindre än ett dygn försöka uppleva 18 däck, 28 restauranger, barer, shower, pooler… Fartyget andades New York, vilket inte är så konstigt eftersom det utgår därifrån. Och rederiet NCL menar att bygget blev den succé man förväntade. Till och med så bra att de nu fått ärkerivalen Carnival att sluta med sina vinterkryssningar från NYC med Carnival Splendor efter nästa år.

 

Årets rekordpremiär

Aida Stella

En i övrigt ganska blek kryssningssäsong i Göteborg fick en rekordtidig start redan i mitten av mars genom sprillans nybyggda AIDAstella. Ett oväder gjorde att fartyget fick lägga om rutten på självaste jungfruturen. Köpenhamn blev Göteborg istället.

– Det är snabba puckar som gäller, men efter förra årets lotsstrejk i Oslo, då sju anlöp styrdes om till Göteborgs hamn med kort varsel, har vi en viss vana inne, konstaterade Jill Söderwall, kryssningsansvarig på hamnen.

 

Årets öde…

Stena Voyager

…drabbade Stena Voyager som under närmast smärtsamt låg hastighet drogs igenom Öresund under våren för att återvinnas på Oresund Drydocks i Landskrona. Det hela blev en brutal påminnelse om Stenas misslyckade satsning på rekordstora och bränsletörstiga snabbfärjor i Englandstrafiken. Istället blev det en chans för systerbolaget Stena Recycling att visa branschfolk och makthavare att det visst går att skrota fartyg miljövänligt och utan slavarbetare till hjälp.

 

Årets trotjänare

Sigyn

Men en skål satt Sigyn vid Lokes sida för att fånga upp det gift som droppade från en orm ovanför hans huvud. Själv satt han slagen i bojor, dömd för ett brutalt brott. Enda gången Loke behövde lida var då Sigyn behövde lämna honom för att tömma skålen. Då vred han sig så kraftigt av smärta att han framkallade jordskalv. Bättre namn på ett fartyg för uttjänat kärnbränsle än Sigyn, hämtat från den nordiska mytologin, finns knappt. Nu är hon själv uttjänad efter över 30 års tjänstgöring. I väntan på sitt nya öde ligger hon för det mesta förtöjd vid Donsö. Hennes efterträdare heter Sigrid, dock utan någon känd mytologisk referens.

 

Årets style makeover

Stena Jutlandica

Tänk vad några små detaljer kan förändra ett helt fartygs utseende. Under året fick Stena Jutlandica en helt ny look genom att den så gräsliga orangea färgen ovanför bryggan istället blev vit.  Stort lyft, hatten av för det!

 

Årets jumbo

City of Rotterdam

Två gånger under året har Göteborg fått besök av ett av de mest futuristiska fartyg som seglar på haven just nu. Det handlar om City of Rotterdam som med sina runda former mer påminner om en 747:a än om ett biltransportfartyg. Hon och systern City of St. Petersburg byggdes av Kyokuyo Shipyard Corporation i Japan i samarbete med Nissan. Formen sägs minska vindmotståndet med 50 procent, vilket leder till en minskad bränsleförbrukning med 800 ton per år och därmed självklart minskade kostnader. Slam dunk för slim fit!

 

Årets återseende

Funchal

Något oväntat kom den gamla trotjänaren M/S Funchal tillbaka till Göteborg i år. Ett nytt bolag fick loss henne från reparationsvarvet i Portugal och kryssningarna till Skottland och Norge från Göteborg kunde återigen genomföras till mångas förtjusning. Trodde man. Vid en liten rundtur ombord i slutet av augusti fann Transportstyrelsen så pass många allvarliga brister att fartyget blev liggande i Frihamnen under en hel vecka. Tacksam spaltfyllare för pressen. Men när det väl blev dags för den första resan var många av resenärerna allt annat än nöjda. Med orden ”olust, vantrivsel och längtan att komma helskinnad hem” beskrev en resenär sina upplevelser ombord. Och sagan om Funchal fortsätter under sommaren 2014 med nio nya anlöp.

 

Årets tapp

Brilliance of the Seas

Inför kryssningssäsongen 2009 slog Göteborgs hamn stort på den stolta trumman med nyheten att världens näst största kryssningsrederi, Royal Caribbean, skulle komma till Göteborg för första gången. Jewel of the Seas fick äran att göra premiären. Och hon blev en trogen gäst fram till i år då Brilliance of the Seas tog över rutten från Harwich till Skandinavien och Ryssland. Men inför nästa år är även det slut. Från början anmälde RCCL ett tiotal anlöp inför säsongen 2014, samt även ett par under 2015, men tvärt har man nu ändrat sig och bytt ut Göteborg mot Visby. Trist för en annars så framgångsrik satsning på kryssningsturismen. PS! Om någon från RCCL läser detta så är det nog klokt att även byta ut bilden från Smögen på er webb där kryssningarna marknadsförs. Varken Stockholm, Visby eller Köpenhamn har något eget Smögen, passagerarna kan bli besvikna!

 

Årets PR

Majestic Maersk

Under året har danska Maersk fått en hel värld att älska deras blåa båtar som agerar som världens pulsådrar. Nå ja, i alla fall som några av dess blodkroppar. I vilket fall så blev satsningen på att marknadsföra Triple-E class som världens största fartyg en megasuccé. Discovery Channel kom fort som ögat med dreglande tunga, likaså den kvarts miljon människor som spatserade utmed Langelinie i Köpenhamn för att titta på det andra fartyget i serien, Majestic Maersk, som låg där under en hel vecka. 50 000 av dem var lyckliga som barn när de fick gå en snitslad bana ombord. Och i Göteborg blev folk rosenrasande när de inte fick biljetter till Sjöfartsmuseets båtturer ut till Skandiahamnen på grund av full beläggning. Så snacka aldrig igen om att sjöfartsintresset ligger i botten, rätt PR kan göra även sjöfarten sexig.

 

Och så några fotoinspirerade utmärkelser

 

Årets halleluja photo moment

Oxdjupet

Den 27 augusti. Kvällsljus. Oxdjuret i Stockholms skärgård. Och en fartygsparad utan dess like. Först Galaxy, sedan MSC Poesia, Amorella, Mariella, Silja Symphony, Isabelle, Costa Fortuna, Victoria, Costa Pacifica, Queen Elizabeth, Cinderella, Birka Stockholm och avslutligen Seabourn Pride. Tretton passagerarfartyg, jag skulle nog våga påstå att det är nytt pers under en och samma dag. Men det var ändå inte det som gjorde dagen till en sådan formidabel succé. Det var den så eminenta fotoplatsen vid Oxdjupet. Lite tur gjorde att jag kom upp i toppen på Fredriksborgs fästning på Värmdösidan. Oslagbar utsikt över Stockholms vackra skärgård.

 

Årets hamn

Queen Elizabeth

Ger en stor tumme upp till tyska Warnemünde utanför Rostock, både för att i stort sett hela hamnkanalen är tillgänglig för fartygsspejande, men även för det stora intresse för kryssningsfartyg som finns bland lokalbefolkningen. Vid besök av Cunards vackra fartyg och hemmarederiet Aidas pussande båtar flockades folk längs strandpromenaden för att se avgångarna.

 

Årets spegling

Queen Elizabeth

Återigen Stockholms skärgård, här den 27 augusti då vattnet bjöd på en spegelblank yta när Queen Elizabeth passerade. En av årets absolut bästa bilder.

 

Årets bästa bild…

Pont Aven

… Är dock en helt annan. Bilden här på Brittany Ferries läckra kryssningsfärja Pont Aven är tagen från Spinnaker Tower i Portsmouths hamn. Familjen i förgrunden ger bilden ett helt annat liv jämfört med om det bara varit en bild på fartyget. Därmed slår jag ett slag för att hitta många nya, udda och roliga vinklar på fartyg under 2014!

Stenabjässe besökte Göteborg

Stena Supreme

Under tisdagen den 5 november lämnade ett imponerande bygge Torshamnen i Göteborg. Stena Supreme, som med sina 274 meter och en dödvikt på 158 700 dwt är ett av de största Stenaflaggade fartygen som besökt Göteborg under de senaste åren, kanske rentav någonsin. Det har säkert andra betydligt mer historiskt bevandrade båtologer bättre koll på.

Suezmaxfartyget Stena Supreme byggdes av det Sydkoreanska varvet Samsung Heavy Industries och levererades till Concordia Maritime i juni 2012. Fartyget är ett av sju i en hel serie som alla projekterats av Stena Bulk. Sist i serien var Stena Sunrise som döptes i januari i år, ett fartyg som för övrigt var med och skapade rubriker i somras genom ett hjältedåd på Karibiska havet. Fartyget räddade 16 nödställda fiskare som suttit i en räddningsflotte i fyra dygn sedan deras fiskebåt sjunkit.

 Stena Supreme

De andra fem fartygen i serien är Stena Superior, Stena Suède, Montesperanza, MonteStena och AST Sunshine. Finessen med fartygsserien handlar om besparing av både miljö och pengar. Den tekniska utrustningen och fartygets design gör att bränsleförbrukningen kan reduceras med runt tio till femton procent jämfört med standardtonnaget.

Orsaken till att det står Stena Sonangol på skrovet beror på ett joint venture-samarbete sedan 2005 mellan Stena Bulk och det statsägda angolanska olje- och gasföretaget Sonangol. Här finns en rätt intressant film om serien på Youtube.

Stena Supreme

 

Planen som sprack

När Allure of the Seas lämnade Åbo kantades stränderna av tusentals intresserade.

Den 29 oktober har det gått exakt tre år sedan världens största kryssningsfartyg, Allure of the Seas, lämnade varvet i Åbo. Två veckor senare förenades hon med lillasystern Oasis of the Seas i hemmahamnen Fort Lauderdale, USA. Lillasystern, ja. Det skiljer faktiskt fem centimeter mellan de båda superskeppen.

Redan lång tid i förväg hade jag och en god vän planerat exakt hur avgången från Åbo skulle förevigas. Vi hyrde bil i Stockholm, en liten rackare som vi sedan tog med på färjan över till Åbo. När vi körde av M/S Galaxy i ottan satte vi GPS:en på Ruissalo Camping, en tripp på knappa kvarten. Eftersom det var en tidig oktobermorgon var det fortfarande kolsvart ute. Och kallt. Och dessutom småregnigt.

Trots det mötte vi massor av människor på de såphala klipporna. Alla med kameror, redo att föreviga 225 282 bruttoton finländsk ingenjörskonst. En del försökte hoppa runt lite för att hålla värmen, andra satt på klipporna under paraplyer med kaffetermosar i högsta hugg. En ganska klok åtgärd, för väntan blev lång. Väldigt lång. Väder och vind gjorde att den planerade avgången vid sextiden sköts fram.

Först efter 2,5 timmar kom hon glidande. Kamerorna blixtrade, människor ropade och vinkade och Allure tutade. Både pulsen och adrenalinet steg mot oanade höjder under det fåtalet minuter som det tog för henne att passera. Men jag skulle ljuga om jag påstod att bilderna blev speciellt bra.

När Allure passerat satte vi fart med hyrbilen mot nästa fotoställe ute på ön Korpo, något mer än två timmars bilfärd bort. Tidsplanen var något tajt, men vi skulle hinna. Trodde vi. Köer på vägen ut från Ruissalo, vägarbete på en bro och en missad vägfärja gjorde att vår välplanerade mission sprack. Precis. Och det grämer mig något fruktansvärt än i dag. Detta var ett tillfälle som aldrig någonsin kommer tillbaka. Extra bittert känns det eftersom det gråa och tråkiga vädret var som bortblåst längre ut i skärgården. Solen dansade i vågorna och himlen var sådär superblå. Och ja, andra fotografer hade varit smarta nog att ställa sig därute direkt.

Om ytterligare tre år kan även Allure of the Seas titulera sig lillasyster. Då är den tredje systern i Oasis-klassen färdig. Det ännu namnlösa fartyget kommer att bli 2,15 meter längre (totalt 362,15 meter) och ta ytterligare 42 passagerare (totalt 6 360 pax). Fartyget byggs dock inte i Åbo, utan av STX France i Saint Nazaire. Och ja, jag har redan börjat spana på kartorna efter lämpliga fotoplatser…

Storheten ligger i enkelheten

Majestic Maersk i Köpenhamn

En kvarts miljon människor. Så många har under den senaste veckan gått de 400 metrarna utmed det nybyggda megastora fartyget Majestic Maersk som legat vid Langelinie i Köpenhamn. Av dem har dessutom närmare 50 000 människor gått den snitslade banan ombord och häpnats över den fantastiska utsikt man har från bryggan på världens största fartyg. Och alla har nog älskat det, precis som jag.

I ett antal utställningscontainrar utmed Langelinie fick besökarna veta allt och lite till om fartyget och det blåvita rederiet. Hur många bananer Maersk importerat till Danmark under 2012, vad Majestics kaptener heter, hur besättningen lever och jobbar ombord och bubblaren… Hur länge man kan köra bil i 110 kilometer uppe på de 18 000 containrarna – om man ställer dem på en lång rad. Svaret är en hel timme.

Ombord på Majestic Maersks brygga

Maersks PR-avdelning har med andra ord satsat allt på veckan i Köpenhamn. Och om antalet besökare får agera framgångsmåttstock så är succén total. Väl investerade pengar, Maersk. Varumärket solar sig i den blåa färgen och har säkerligen samma status för danskarna som Ikea har för många svenskar. Att världens största, ja i alla fall längsta, snart inte är världens största längre har mindre betydelse.

Storleken ja. I alla tider har ”det största” imponerat och regerat över oss människor. Cheopspyramiden. Dinosaurierna. World Trade Center i New York och Airbus superplan A380. Oj, så stort, Oj så många containers. Oj, så mycket wow. Trots att Majestic Maersk är det andra fartyget i serien som besöker Göteborg så lockar hon både journalister och göteborgare. Sjöfartsmuseets båtturer är slut sedan länge.

Majestic Maersk på ingång till Göteborg under måndagskvällen.

Frågan är då hur det kommer sig att vi människor attraheras så otroligt av det största? Enkelt svar, skulle jag säga. Enkelheten. Jag är övertygad om att det hela beror på att det största är så enkelt att relatera till. Det är en enkel story att berätta och dessutom lätt att ta till sig. ”Jag såg världens största fartyg i går”. I vår komplexa värld suktar människor ständigt efter det enkla och greppbara. Det konkreta. Att sedan försöka förklara att man kan vara störst på olika sätt, ja då blir det så där jobbigt komplext igen.

Se fler bilder på Majestic Maersk här.

  • Anonymt? Svara

    Maersk äger dessa fartyg, som gör reguljära hamnbesök i Göteborg där man idag “äger” (hyr) Skandiahamnen. I denna hamn stöttar deras hyresvärd och granne, Göteborgs Hamn, Göteborg Energi AB – som Göteborgs Kommun även äger. Vad stöttar man ? Jo, ett Vindkraftsverks-område (mellan Rivöfjord och Böttö) med ca 200 m höga torn med säkerhetsavstånd mm som man idag har dålig pejling på – både Hamnmyndighet och Gbg Energi. VAD ANSER MAERSK/AP MÖLLER – OM DETTA ? – undrar många berörda grannar m fl.
    Kommer Tripple-E fartyget att kunna/få göra sina resor förbi dess “möllor” säkert ?
    Se info på http://raddagoteborgsskargard.se/

  • Ingvar Bergman Svara

    Det är ju hemskt, att mitt i all euforin, behöva säga det, men dessa fartyg är så ‘feltajmade’ i den trafik de är avsedda för, Asien-Europa-Asien, att rätt tolkning av epitetet Triple-E (Energy efficient – Environmental friendly – Economy of Scale) snarare borde översättas till Expected Economic Erosion
    i en linje-trade som redan innan dessa giganter anländer från varv, är svårt drabbad av överkapacitet med usla fraktrater. Se’n får Maersk göra så mycket PR de vill, men faktum kvarstår.

    • Anonym Svara
      @Ingvar Bergman:

      Så är det men Maersk såväl som alla andra måste tänka att “det där är ju ett problem för dom som förlorar, inte för mig”. Kan man inte få ut mer per fraktat container får man frakta fler containrar istället!

Warnemünde lever för sjöfarten

I den moderna svenska stadsplaneringen har sjöfarten börjat få en alltmer undanskymd plats. Centrala hamnområden byggs om till bostadsreservat där kajerna gapar ekande tomma. Fler och fler röster höjs för att de centrala färjeterminalerna ska flyttas utåt. Att lasthamnarna fått flytta utåt är ganska självklart, men en livlig passagerarsjöfart med flytetyg i olika storlekar borde inte vara lika konstigt.

Queen Elizabeth

I somras var jag på semester i Tyskland. Vi hamnade i en liten badort som heter Warnemünde utanför Rostock i nordöstra Tyskland. Det är en stad som lever för passagerarsjöfart. Förutom alla färjor som glider förbi på floden Warnow till Sverige, Danmark och Finland, så är Warnemünde en viktig hamn för kryssningsrederierna. Orsaken är att staden utgör den bästa hamnen för bussresor till Berlin samt till natursköna Rügen.

Under året har Warnemünde fått ta emot närmare 200 anlöp av 40 olika fartyg. Och invånarna tycks uppskatta det. På många platser i staden finns information om vilka fartyg som ligger inne för dagen, ofta med en bild till. För några kronor kan intresserade köpa anlöpslistor och faktablad om alla de väntade fartygen. Och när man pratar med folk har de koll på fartygens namn, vilka som ligger i hamn och när de går.

Queen Elizabeth

Under en av mina dagar i Warnemünde kom Cunards nyaste fartyg, Queen Elizabeth, för sitt andra anlöp för året. Det var då jag insåg hur stort intresset för passagerarsjöfart är i Tyskland. Redan klockan halv sju på morgonen var kajerna och pirarna utmed floden fulla med människor som fotograferade. Och än värre var det på kvällen när hon gick. Fyra fullpackade turistbåtar följe henne ut ur hamnen, givetvis med ett nästan öronbedövande tutande som följd. Strandpromenaden var full med fotograferande och vinkande människor. När hände det vid en kryssningsavgång i Sverige senast?

Queen Elizabeth

  • Avatar of Pär-Henrik Sjöström
    Pär-Henrik Sjöström Svara

    Jag hade precis samma erfarenhet i Travemünde i förra veckan. Trots vädret med snålblåst och regnskurar fanns det alltid åskådare på vågbrytaren när färjorna och rorofartygen kommer och går. Det var givetvis inte någon trängsel, det är ju lågsäsong, men i alla fall. Och det finns alltid någon äldre gentleman som berättar, kommenterar och upplyser andra flanörer om vad det är för fartyg. Till och med en tämligen anonym Finnlines-roro väckte ett visst intresse. Jag blir alltid lika överraskad av tyskarnas inbyggda entusiasm över upplevelsen då ett fartyg passerar.

  • Marko Stampehl Svara

    Instämmer helt och hållet. Ett bra exempel är Malmö, där färjorna från Tyskland nu anländer fjärran ute från staden. Man får inte se vackra staden från båten, och tvärtom får man inte se fartygen. Sverige (och Finland med, se nya Nordajö hamnen) förlorar en bra del av anknytningwn till sjöfarten, ja till sjöfartskulturen. Varför ser man bara nackdel, men inte fördelar som hamnar mitt i stan har? Alla vill njuta av goda förbindelser och billiga transporter, menntack, inte utanför mitt eget fönster? Och hur ska man skapa efterfrågan efter att arbeta inom sjöfarten, när sjöfart bara händer fjärran utanför? Typ: man kan inte gilla något som man inte kan se. Och detta man inte ser, blir glömd.

När framtiden gick till skrot

Stena Voyager ankommer till Landskrona den 11 maj 2013.

Det är juli och året är 1996. På Eriksberg har tusentals göteborgare och västsvenskar samlats för att få gå ombord på något utav det mest moderna världen någonsin skådat när det gäller fartyg, Stena Lines andra höghastighetsfärja i HSS 1500-serien, Stena Voyager.

Intresset var enormt. I GP kunde man läsa att runt 10 000 människor klivit ombord. Jag var en av dem, då som ung tonåring. Jag minns den enorma kön som ringlade sig flera hundra meter längs Eriksbergskajen. Alla ville se. Få en glimt av det nyaste. Få en känsla för hur resenärerna mellan Nordirland och Skottland skulle få resa.

Göteborgarna var dessutom revanschsugna eftersom isen snuvat staden på anlöpet av det första fartyget i serien, Stena Explorer. När hon lämnade det finska varvet i Rauma i februari låg såpass mycket is i Göteborg att visningen fick ske i Lysekil istället.

Stena Voyager ankommer till Landskrona den 11 maj 2013.

Men det moderna blev aldrig den dundersuccé som Dan Sten Olsson hade hoppats på, i alla fall inte ur ett lite längre perspektiv. Tanken med stora katamaraner som även kunde frakta lastbilar och som erbjud en hög komfort var lysande, men när priset på bunkerolja började skjuta i höjden under 2000-talet blev inte kalaset lika roligt länge. Stena Voyager gjorde sin sista resa mellan Belfast och Stranraer i november 2011. Lördagen den 11 maj 2013 ankom hon till Öresundsvarvet i Landskrona för att bli aluminiumburkar, bilar eller nya båtar, antagningen i betydligt mindre storlekar.

Stena Voyagers två systerfartyg lever fortfarande, även om Stena Discovery har kniven mot strupen. Stena sålde henne till Venezuela 2009 efter att hon legat upplagd i två år. Men inte heller där blev hon någon framgång. Efter enbart en kort tids tjänstgöring blev hon upplagd och senare flyttad till den karibiska ön Curacao där hon fortfarande ligger.

Den tredje och första systern, Stena Explorer, går dock fortfarande i trafik för Stena mellan Holyhead i Wales och Dun Laoghaire i Irland. Dock har man valt att bara köra med henne under sommarhalvåret.

Stena Voyager ankommer till Landskrona den 11 maj 2013.

När Stena Voyager gled in i hamnen I Landskrona var det många som stannade till för att betrakta fartyget. En del tog bilder, andra svor över den illaluktande röken som bogserbåten Agat spydde ut över hamnen. Men få verkade veta att det fartyg som de såg spenderade sina sista minuter på sjön.

Fler bilder på Stena Voyagers ankomst till Landskrona finns här.

  • Björn Södahl Svara

    Visst är det tråkigt att ett av dessa banbrytande fartyg skall skrotas. Man kan som sagt konstatera att förutsättningarna var väldigt annorlunda när konceptet byggdes jämfört med idag. Räntorna var höga, bunkerpriserna låga och en del av poängen var att kunna uppnå högre transportkapacitet per investerad krona. Nu är läget det omvända och i tillägg har klimatfrågan kommit upp på agendan.
    Samtidigt bör man notera att mycket av den kunskap som byggdes upp i samband med HSS-projektet – t ex inom lättviktsområdet, navigations- och säkerhetssystem, osv – i hög grad fortfarande är aktuell och användbar för att utveckla morgondagens säkra och energieffektiva transportlösningar. Projektet har således – trots den kommersiella motgången – ändå bidragit till sjöfartsnäringens förutsättningar att bygga kompetens och konkurrenskraft.

    Björn Södahl
    Chalmers och Lighthouse, tidigare ansvarig för säkerhetsfrågor och myndighetsgodkännanden i Stenas projektgrupp för HSS

  • Maria Olsson Svara

    Sorgligt att ett sådant relativt nytt fartyg går till skrot, men intressant att skrotningen sker i Sverige.

När det är dags att byta namn

Full CIty på ingång till Göteborg den 15 september 2009.

Vissa fartygsnamn blir mer kända för allmänheten än andra. Full City är ett sådant. Särskilt för de norrmän i området runt Langesund som fick se sina kuster bli oljeindränkta efter den ödesdigra storm i juli 2009 då det kinesiska bulkfartyget slet sig från sin ankarplats och drev på grund. Över 300 ton bunkerolja läckte ut och förorenade 120 kilometer kust. Saneringen kostade 250 miljoner norska kronor.

Efteråt slogs varven om kontraktet att antingen skrota eller renovera fartyget. Full City bogserades till Cityvarvet i Göteborg för en inspektion, men det var långt ifrån säkert att det också skulle bli här som jobbet skulle göras. Men när väl det kinesiska rederiet Cosco beslutade sig för en renovering var det Cityvarvet som fick jobbet. Det var ett av varvets största reparationsarbeten någonsin. Nära 700 ton stål byttes ut på det 167 meter långa fartyget, samtidigt som maskineri och roder renoverades. Under totalt 232 dagar låg hon i Göteborg.

Man kan tro att det första en fartygsägare vill göra efter en katastrof är att byta namn på sin olyckskorp. Kanske av skrockskäl, kanske för att undvika dålig publicitet. Men Cosco lade inte någon större möda på sådana detaljer. Nymålad, renoverad och fin lämnade Full City Göteborg den 4 maj 2010, lustigt nog dagen efter det att den kapten som fört befälet den där julinatten blivit dömd till sex månaders fängelse i Norge för att ha brutit mot lagarna om fartygssäkerhet och förorening.

Full CIty på ingång till Göteborg den 15 september 2009.

Full City fortsatte att segla för Cosco under samma namn. Efter ganska exakt ett år i trafik var det dags för nästa incident. Den 5 maj 2011 mottog NATO:s antipiratstyrka ett nödanrop från Full City i Indiska oceanen, 450 sjömil utanför Mumbai. Det hela handlade om ett piratangrepp. Indiskt spaningsflyg kunde snabbt lokalisera fartyget, samtidigt som amerikanska och turkiska krigsfartyg satte kurs mot platsen. När de kom fram upptäckte de att den 24 man starka kinesiska besättningen lyckats barrikadera sig ombord och behålla kontrollen över fartyget. När de militära styrkorna dök upp flydde piraterna. De lyckades komma undan, men lika så gjorde Full City och dess besättning.

I september 2011 fick Cosco nog av Full City. De behövde kapital och beslutade därmed att sälja henne. Efter mer än 15 år med samma namn blev hon omdöpt och seglar numera under namnet Rising Eagle. Senast nu i början av april sågs hon i den irakiska hamnstaden Umm Qasr.

Apropå Full Citys oljeutsläpp utanför Langesund, så ska naturen i området ha återhämtat sig exceptionellt bra efteråt. Redan under sommaren året efter häckade lika många ejdrar, måsar, fisktärnor och strandskator som normala år, samtidigt som Telemarksborna vågade sig på att äta blåmusslorna igen.

Full City lämnar Göteborg den 4 maj 2010.

 

KORTA FAKTA: FULL CITY

Fartygstyp: Bulk Carrier.

Byggd: 1996 vid Hakodate Dock i Tokyo, Japan.

Längd: 167 meter.

Bredd: 26 meter.

Djupgående: 6.3 meter.

Fart: 17 knop.

Gross tonnage: 15 873 ton.

IMO: 9073672.

Flygande design i Göteborg

Man kan nästan tro att Boeings utvecklingsavdelning bytt himmel mot hav när man ser City of Rotterdam och hennes systerfartyg, City of St.Petersburg. De båda byggena har en helt unik fartygsdesign som med sina runda former mer påminner om en 747:a än om ett biltransportfartyg. Gräsliga båtar säger en del, innovativt och nytänkande, tycker jag. Under fredagen den 22 mars fick Skandiahamnen i Göteborg besök av just nämnda City of Rotterdam.

baten2

De båda systrarna byggdes för drygt två år sedan av Kyokuyo Shipyard Corporation i Japan. Designen är utvecklad i samverkan med Nissan och sägs vara mer än bara ett stilistiskt grepp. Det handlar om eco-vänliga fartyg där formen minskar vindmotståndet med 50 procent jämfört med andra biltransportfartyg. Det i sin tur leder till att varje fartyg kan minska sin bränsleförbrukning med 800 ton per år, vilket besparar jorden 2 500 ton koldioxid per år.

Fartygen lastar 2 000 bilar. De skeppar nyproducerade bilar och lastbilar från Nissans fabriker i England och Spanien till norra Europa och Ryssland. Med start i år kommer City of St. Petersburg vara det fartyg som fraktar Nissans batterisatsning Nissan Leaf som byggs i brittiska Sunderland.

baten

Fakta om fartygen:
Namn: City of St Petersburg och City of Rotterdam.
Varv: Kyokuyo Shipyard Corporation.
Färdiga: 22 December 2010 och 29 mars 2011.
IMO: 9473456 och 9473468.
Flagg: Panama.
Tonnage: 21,143 GT.
Längd: 139.99 meter.
Bredd: 22,4 meter.
Djupgående: 6,5 meter.
Däck: 12.
Fart: 16.9 knop.

  • Bo Mineur Svara

    Ja konservatismen är mycket stor i det marina klustret, “de rundhylta” systrarna kan kanske få andra att tänka till och se att det går att tänka annorlunda, i synnerhet då det gäller att tänka på reduceringen av föroreningar i vår natur. Men dessutom en besparing för rederierna!?