Den aktuella konflikten i Göteborgs containerhamn är uppenbarligen ovanligt svårlöst, och måhända är det lätt att slentrianmässigt tänka att hamnarbetare är mer bråkiga och konfliktbenägna än andra yrkeskategorier.

Att detta inte är helt och hållet sant fick jag förklarat för mig för ett par år sedan, när jag intervjuade Jesper Hamark, ekonomihistoriker och forskare vid Handelshögskolan på Göteborgs universitet. Han hade då precis blivit klar med en avhandling i det här ämnet, och berättade för mig att den historiska bilden av hamnarbetare som bråkstakar inte riktigt stämmer.

Han poängterade dock att hamnarbetare är en väldigt viktig länk i distributionskedjan och att strejker och konflikter i hamnar därför får stor uppmärksamhet – vilket ju stämmer i fallet med den nu pågående konflikten.

Här kan du läsa intervjun med Jesper Hamark, som också förklarade för mig varför hamnarbetare har mer makt än andra yrkesgrupper i samhället.

På tal om hamnar så har jag ett annat tips, som handlar om en helt annan aspekt av de svenska hamnarna. Häromdagen lyssnade jag nämligen på det förträffliga P1-programmet Släktband, som i ett av sina program berättade om de kvinnor som började arbeta i småhamnarna längs norrlandskusten kring förra sekelskiftet. Kvinnorna fick yrkesbeteckningar som knubbkärringar, splitvedsjäntor och ströjäntor – som väl gissningsvis är beteckningar som inte många längre känner till vad de betyder.

Sorgligt nog tycks många av kvinnorna ha blivit beskyllda för prostitution i hamnarna och ombord på fartygen, något som senare inte riktigt visade sig stämma.

Hursomhelst är programmet – som du hittar här – väl värt att lyssna på, och det är väl inte utan att man är rätt tacksam över att ens dotter inte längre behöver riskera att jobba som bakpiga, märkflicka eller kaffekärring.