Sjöfartens Hollywoodproduktioner

Försök se scenen framför er. 324 meter långa Colombo Express med 8.749 TEU stävar längs Suez-kanalen strax söder om Port Said. Skepparen tar sin första kaffe för dagen.

Samtidigt, någon kilometer längre fram, lämnar 332 meter långa Maersk Tanjong containerterminalen för att färdas genom Suez ner mot Röda havet och därefter Adenviken. Där har skepparen precis lämnat bryggan för kojen efter en lång natts lastande och förberedelser för avfärd. 1:e styrmannen tar över.

Två jättar på väg mot en oundviklig kollision

Klockan är strax efter 5 på morgonen. Solen skiner och nattens kyla lämnar ökenlandskapet för att ge plats åt stekande hetta.

Eftersom Colombo Express kommer med fart planerar hon att runda Maersk Tanjong – som ännu inte fått upp motorerna till full kraft – på styrbord sida. Allt i sin ordning.

Försök tänka er den dramatiska musiken. Klippningen mellan de två olika fartygen.

På Maersk Tanjong går 2:e styrmannen en runda för att kontrollera lasten och att den sitter säkert. Samtidigt som han i ögonvrån noterar Colombo Express som tronar upp sig trehundra meter akteröver.

Samtidigt ombord på Colombo Express avslutar skepparen ett samtal med befraktarna på huvudkontoret. Han stämmer av att allt flyter på som det ska och att de ska vara i Jeddah, i Saudiarabien, i tid.

Något går fel

Tänk er att 2:e styrmannen på Maersk Tanjong nu står och hänger över relingen mellan två containrar på styrbords sida och röker en cigarett i den ännu inte stekande solen. Han tänker på frun och de två barnen där hemma. Han har bara varit till sjöss i några år och detta är bara hans andra tur med det stora containerfartyget. Än så länge har han inte varit med om några större incidenter. Än så länge.

Klipp till brygga på Colombo Express. De är nu nästan jämnsides med Maersk Tanjong. Men plötsligt går något fel. Någonting, utanför besättningens kontroll, gör att rodret lägger full gir åt babord.

– Vad händer! ropar 1:e styrmannen. Berätta för mig vad som händer! Ropa upp kaptenen!

Men skepparen är redan på fötter. Han kände krängningen när rodret la om och erfarenheten får honom att direkt inse att något är fel. Han är redan halvvägs uppe på bryggan.

2:e styrmannen på Maersk Tanjong ser plötsligt hur det andra fartyget kränger till. Hur hon likt ett träd för vinden gungar till. Sedan ser han hur den 324 meter långa bjässen kommer rakt emot hans fartyg.

– Kapten! Någonting är fel med Colombo Express! skriker han i kommunikationsradion upp till bryggan.

Kaos utbryter

Tänk er nu hur musiken trissas upp. Ett dramatiskt stycke av Beethoven spelas samtidigt som klippen mellan bryggorna, däcket och vattnet mellan fartygen avlöser varandra i rask takt.

På Colombo Express skriks det mellan bryggan och maskinrummet. På Maersk Tanjong ropas det i VHF:en till både det andra fartyget och landpersonal. Kaos utbryter på båda scenerna. Samtidigt som Colombo Express kommer allt närmare och närmare med stammen mot Maersk Tanjongs styrbordssida. Sirenerna tjuter ombord på de båda fartygen.

En succérulle

Hur det slutar vet vi. I Hollywood-produktionen skulle någon – på något mer eller mindre magiskt vis – lösa problemet och olyckan skulle ha undvikits med bara någon hårsmån. 2:e styrmannen på Maersk Tanjong hade sett Colombo Express stam fara över huvudet på honom samtidigt som han ser sitt liv passera i revy.

Det hade kunnat bli en så kallad kioskvältare med Tom Hanks i huvudrollen.

Men i bland kan faktiskt verkligheten överträffa dikten. För tidigare i veckan utspelade sig just detta scenariot, med viss modifikation, i just Suez-kanalen med just dessa två fartyg inblandade. Men i detta fallet löste ingen problemet utan de båda fartygen kolliderade faktiskt. Dock med enbart kosmetiska skador på fartygens skrov och några containrar i sjön.

En mobilkamera och lite tur räcker

Men allting fångades på film. En film som i vart fall jag tycker är bra mycket mer spännande än den Hollywodfilm jag ser framför mig.

Personen som filmade lyckades vara på rätt plats vid rätt tillfälle med en kamera tillgänglig. Något som blir vanligare och vanligare. I framtiden är det inte ens säkert att vi kommer behöva några miljardproduktioner från filmbolagen. Det räcker med en enkel mobilkamera och lite tur för att ge oss alla en adrenalinkick. Eftersom verkligheten allt som oftast visar sig överträffa dikten.

Läs också mer om olyckan här.

  • Anonym Svara

    Kapten
    Överstyrman
    2e Styrman
    3e Styrman

    SÅ! och på intet annat sätt!

  • Anonym Svara

    Som herr redaktören kan få till det.

  • Adam Kaijser Svara

    Var står det att de var lotsbefriade? Annars får du nog stoppa in ett par lokala lotsar också.

    • Avatar för Adam Bergman
      Adam Bergman Svara
      @Adam Kaijser:

      Det är helt sant! Den aspekten glömde jag. Jag har inte en aning huruvida någon av fartygen var lotsbefriade. Det är helt klart möjligt att en lots kan ha varit inblandad. Det bör tas i beaktande av de som eventuellt kan tänka sig skriva ett manus till en film baserad på händelsen.

Hoppa över den artikeln!

Vi som jobbar här på Sjöfartstidningen diskuterar ofta vart tidningsbranschen är på väg. 

Precis som alla andra tidningsmakare funderar vi på om papperstidningar har någon framtid, och om det verkligen går att tjäna några pengar på webb-tidningar. 

En sak vi då ofta halkar in på är vad vi ska fylla vår papperstidning kontra nyhetssajt med.

I papperstidningen är det förstås lämpligt med reportage, intervjuer, fartygspresentationer och liknande. Liksom mer djuplodande och längre artiklar. 

Vad vi ska fylla vår nyhetssajt är också ganska logiskt. Där är det självklart lämpligt att vi publicerar alla våra ”snabba” nyheter – sådant som händer här och nu och som vi vill att ni, kära läsare, direkt ska få ta del av via datorer, surfplattor och mobiler.   

Så kommer vi till 10.000-kronorsfrågan: ska den typen av ”snabba” nyheter verkligen publiceras också i vår månatliga papperstidning? Där det kanske dröjer 10-12 dagar från det att vi skickar vårt material till tryck tills det att prenumeranterna får sin tidning i brevlådan. Finns det då inte en risk att den typen av material kan ha hunnit blivit gammalt och inaktuellt? 

Svaret är – ja. 

Just detta är vad som hänt oss i samband med vårt kommande nummer. Där tog vi med en artikel med rubriken ”Damen Götaverken läggs ned för gott” som vi på deadline-dagen skickade iväg till tryckeriet – bara för att morgonen efter nås av beskedet att ett antal anställda gått ihop med några intressenter om att eventuellt köpa Damen Götaverken. 

Roligt förstås att hoppet lever för de anställda och övriga inblandade – men snöpligt för vår del att vi hunnit skicka tidningen till tryck.

Samtidigt är kanske sådana fadäser oundvikliga så länge vi väljer att inkludera den typen av dagsaktuellt material i vår papperstidning. 

Hursomhelst så vill vi nu allra ödmjukast be alla er, kära läsare, att snabbt hoppa över just den artikeln i septembernumret av Sjöfartstidningen – eftersom den uppenbarligen inte längre är aktuell. Istället rekommenderar vi er att hålla utkik på vår nyhetssajt för att få senaste nytt i Damen Götaverken-affären – plus mycket, mycket annat. 

Du som sedan vill maximera inflödet av sjöfartsnyheter kan förstås också beställa vårt nyhetsbrev (skicka bara ett mail till oss på [email protected]) eller följa oss via Facebook och Twitter (@sjofartsnyheter).

  • Dennie Svara

    Seriöst att ni som tidning tar ert ansvar och medger när ni har fel, även om detta är ett ganska svårt fall att förneka. Och inte som många av våra dagstidningar stoppar huvudet i sanden och inte kommer med dementis när deras källor visat sig inte stämma. Bra jobbat sjöfartstidningen. Och lycka till varvet!

Tankar på Santorinis caldera

grand_celebration_DSC9723För en dryg vecka sedan satt jag på en hyttbalkong på ett kryssningsfartyg. Jag njöt av min semester, hänförd av det sagolika landskapet på calderan vid den grekiska vulkanön Santorini. Calderan är resultatet av ett våldsamt vulkanutbrott för 3.600 år sedan, då stora delar av ön bokstavligen sprängdes i luften och kollapsade. I dag är den populärt tillhåll för kryssningsfartyg.

Ett annat fartyg smög sig långsamt närmare – en gammal bekant som jag omedelbart kände igen. Det var Grand Celebration, ett i dagens läge relativt litet kryssningsfartyg på knappt 50.000 brutto. Men det är inte vilket kryssningsfartyg som helst. Det är anrika Kockums näst sista civila nybygge Celebration – efter henne återstod endast ett “avvecklingsbygge” i Malmö, produkttankern Nord Skagerack.

celebration_scan_708_kockums

Celebration lämnar Malmö efter leveransen.

Celebration överläts till Carnival Cruise Lines den 2 februari 1987. Kryssningsrederiets ägare Ted Arison överöste varvet med beröm när han tog över det väl byggda fartyget. Året innan hade Kockums i Malmö levererat Jubilee och seriens andra fartyg Celebration var om möjligt ännu bättre byggt än det första. Som tack överlämnade Ted Arison en check på 30.000 US dollars till personalorganisationerna på Kockums.

– Jag anser att Kockums är bäst i världen på kryssningsfartyg, sade Ted Arison till en tidning efter provturen med Jubilee.

Han sade vidare att han var intresserad av att beställa rederiets följande nybygge från Kockums – ett ännu större fartyg än Jubilee och Celebration.

Så blev det i alla fall inte av olika orsaker. Varvet i Malmö avvecklade sin produktion av handelsfartyg som det redan var beslutat i februari 1986. Detta skickliga svenska storarv, som gjort kometartad succé som byggare av moderna kryssningsfartyg, koncentrerade sig därefter på “marin- och undervattensteknik, laboratorietjänster och tung, kvalificerad verkstadsindustri”.

Carnival lät bygga sin följande serie kryssningsfartyg i Helsingfors. Det blev den långa Fantasy-serien på åtta enheter, som sysselsatte varvet under nästan hela 1990-talet.

Det var då jag slogs av tanken. Hur skulle det ha gått om Kockums på något sätt ändå skulle ha lyckats ta hem ordern på följande Carnival-fartyg? Skulle då hela Fantasy-serien ha byggts i Sverige? Skulle kanske till och med Carnival-ägda Holland America Lines flaggskepp Nieuw Amsterdam, där jag satt i min balkongstol och dåsade till i hettan, ha varit ett Kockumsbygge? Kanske Kockums skulle ha tagit den position som italienska Fincantieri tog när Carnival-gruppen slutade lägga sina beställningar i Helsingfors – något som jag har hört att skulle ha haft ett samband med personkemi och vd-skifte. Varvets färgstarke vd Martin Saarikangas var ju god vän med Ted Arison.

Vi får aldrig veta om Kockums skulle ha blivit världsledande byggare av kryssningsfartyg och Carnival-gruppens husvarv, men jag kunde inte låta bli att tänka tanken. Egentligen är ju ingenting omöjligt och varvet hade onekligen potential. Sverige lade ned sin varvsindustri precis när kryssningsindustrin började få vind i seglen på allvar. Det fanns ett enormt kunnande i Sverige och man hade två fantastiska referenser till det som redan då var ett av världens ledande kryssningsrederier. Dessutom fanns en stark underleverantörsindustri. Alla pusselbitarna fanns där. Det kanske bara skulle ha varit att lägga dem på plats?

Nåja, nog med dagdrömmar. Men jag tycker fortfarande att Grand Celebration är ett vackert kryssningsfartyg. Ett bevis på den höga svenska kvaliteten är också att hon egentligen aldrig bytt ägare. Grand Celebration seglar fortfarande för en linje inom Carnival-gruppen. Visserligen har hon flyttats över till Ibero Cruises, som främst riktar sig till den spanska och portugisiska marknaden, men bakom finns samma ägare som beställde Kockumsbygget för ganska exakt 31 år sedan. Fartyget utgör en värdig avslutning, en grande finale, på en svensk stormaktstid inom varvsindustri.

  • C.N Andersson Svara

    Finns det några möjligheter att bygga större fartyg vid Kockums idag?

  • Magnus R Svara

    Hej Pär-Henrik,
    Kockums båtar för Carnival blev säkert mycket bra tekniskt och funktionellt, men vad jag minns gällde det inte det ekonomiska resultatet för varvet. Och sannolikt blev det inte så mycket bättre för varvet i H-fors.

  • Lars Nordqvist Svara

    Hej,Per-Henrik.
    Man kan väl säga att du har helt rätt i dina tankar som jag håller med om,men de politiska tankarna hade vid den tiden inga vyer utan lägg ner så sparar vi pengar.
    Lasse.

Nu mönstrar jag av!

Efter sju år lämnar jag Sjöfartstidningen för nya äventyr. 

Jag har arbetat som journalist sedan början av 2000-talet. Under den tiden har jag bevakat och skrivit om djupt allvarliga ämnen som Anna Lindh-mordet, gängkriminalitet, mutskandaler inom byggbranschen till lättsammare saker som allsvenska fotbollsmatcher, melodifestivalen och brandmän som får beundrarpost en masse. Ja ni hör.

Mitt absolut roligaste och intressantaste bevakningsområde har dock varit sjöfarten. Näringen har allt: den är global, pengaintensiv, riskfylld, entreprenörsdriven, teknik- och innovationstät, jobbskapande, många led (underleverantörer, fartyg, hamnar etc.) och består av många sköna och smarta individer. Och mycket mer, förstås.

Något som också gör bevakningsområdet extra kittlande är att sjöfarten angår oss alla, den är bevisligen avgörande för vår försörjning och välstånd – oavsett om du är medveten om det eller ej. Därför är jag också djupt bekymrad över att allmänheten och politiker på riksnivå inte till fullo förstår den enorma potential som finns inom svensk sjöfart – vare sig det gäller att generera pengar till statskassan, jobb, avlasta väg- och järnvägsnäten eller minska Sveriges totala miljöpåverkan. 

Förhoppningsvis blir det ändring på detta. Själv drar jag vidare till contentbyrån Spoon i Göteborg www.spoon.se för att skapa redaktionellt innehåll och värde för en mängd olika branscher. Det blir nog bra, som min farfar hade sagt.

Tusen tack till er alla – läsare, intervjupersoner, annonsörer – som jag har kommit i kontakt med via Sjöfartstidningen under åren!

Jag avslutar med det första uttrycket jag fick lära mig på tidningen; Navigare necesse est, vivere non est necesse.

  • Patrik Nordin Svara

    Lycka till Pierre! En förlust för Sjöfartstidningen och en vinst för Spoon.

  • Tryggve Ahlman Svara

    Lycka till med dit nya jobb och tack för tiden Du varit i sjöfartens tjänst.

  • Linda Friberg Svara

    Pierre, lycka till med Ditt nya arbete, det har varit trevligt att lära känna. Vännen Linda

  • Johan Algell Svara

    Synd för Sjöfartstidningen, kul för dig Pierre. Ha det gott

The last voyage of a voyager

Jag kunde bara inte motstå den engelska rubriken – den sista resan för ett fartyg som till och med till namnet är en resande. Stena Lines andra HSS (High Speed Service) Stena Voyager har för sista gången haft vatten under kölen – eller borde man säga kölarna. Det som återstår av aluminiumskrovet gjorde torsdagen den 14 augusti sin absolut sista sjöresa i Landskrona, assisterad av bogserarna Dunker, Kullen och Marit. Det var en kort bogsering från Oresund Drydocks kaj till varvets stapelbädd, där resterna av skrovet nu ska huggas upp.

Stena Voyager levererades 1996 av varvet Finnyards i Raumo. Kontraktet på seriens första fartyg Stena Explorer och det andra Stena Voyager tecknades 1993. Året därefter beställdes den tredje systern Stena Discovery. De är alla av typen HSS 1500. Typbeteckningen avser antalet passagerare. Mest känd av Stena Lines högfartsfärjor inom HSS-programmet i Sverige är Stena Carisma, som är av den mindre typen HSS 900 för 900 passagerare. Hon är säsongsinsatt på linjen Göteborg–Frederikshavn, men tar ett sabbatsår denna sommar.

Skrovformen är så kallad semi-SWATH (Small Waterplane Area Twin Hull). Sammanlagt fyra gasturbiner i far och son arrangemang – en större (utvecklad från motorn i Boeing 747) och en mindre (en marin anpassning av motorn i JAS Gripen) per skrov och vattenjetaggregat – gav en servicefart på 40 knop. Maxfarten var betydligt högre. 

Magnus Malmström på Oresund Drydocks har tagit bilderna.

Bilder från olika tidigare skeden av skrotningen i Landskrona finns på Fakta om fartyg.

 

 

IMG_0843

 

IMG_0847

 

IMG_0857

 

IMG_0864

 

IMG_0866

 

IMG_0875

 

IMG_0876

  • Ett unikt fartyg levererat från det dåvarande Finnyards-varvet i Raumo|Finland. Besökte fartyget kort före leverans som inbjuden gäst. Alla de inbjudna gästerna jublade över det på sätt och magnifika och supersnabba SWATH-fartyget. Ett antal år tidigare var jag även inbjuden som hedersgäst och beskåda det till Radisson hotellkedjan beställda SWATH-fartyget m/s Radisson Diamond som seglar ännu som kryssningsfartyg på världshaven.
    Det vore naturligtvis alltid trevligt och läsa om varför Stena Voyager drogs ur sin trafik, men det kan väl tänkas att driftkostnaderna var en bidragande orsak. Undrar just om man kommer att återanvända detta skrotaluminium till ett annat koncept. Här talar man ju inte om en vanlig typ av aluminium utan av en betydligt hållfastare variant. Till Pär-Henrik Sjöström ställer jag mer än gärna mina frågor och väntar hyggligt på hans värdefulla tilläggskommentarer för att samtidigt täcka samtliga läsares nöje. Jag hoppas att hans svar publiceras. Avslutningsvis passar jag på och hälsar varmt Pär-Henrik och tackar Stena Voyager för alla sina duktiga år på haven.

Back in business

Hoppas att ni läsare där ute har haft en skön sommar, här på redaktionen är vi åter full styrka och håller på med Sjöfartstidningen nummer sju (utgivning 29 augusti).

I eftermiddag skickar vi ut det första nyhetsbrevet efter semestrarna, innehållande bland annat Stena Paris undsättning av ett äldre svenskt par i sjönöd. Paret räddades tidigt i morse svensk tid nordost om Cooköarna efter att ha råkat ut för hårt väder och kraftig sjögång. Tidigare i somras räddade för övrigt Stena Bulks tankfartyg Stena Antarctica 85 flyktingar från en icke sjövärdig flotte på Medelhavet.

Situationen för Götaverken ser onekligen prekär ut, det pågår inga aktiva diskussioner med intressenter om ett övertagande och likvidatorn säger själv att ”det hela drar ut otäckt mycket på tiden”. Läs mer här. Vi lovar att återkomma med senaste nytt när det gäller Götaverken, så håll utkik på webben.

Tidigare i somras skrev vi en nyhet om att totalt 108 svenskflaggade fartyg uppbar sjöfartsstöd i slutet av juni, enligt Delegationen för sjöfartsstöd. Men nu har det visat sig att siffran innehöll några utflaggningar och dubbletter. Vid månadsskiftet juni/juli uppbar 100 fartyg sjöfartsstöd, varav 72 inom fjärrfart och inom 28 närfart. Den aktuella siffran idag (7 augusti) är 104 fartyg. Så kan det gå.

Har du nyhetstips så är du välkommen att kontakta oss på redaktionen [email protected]

Svensk seger firas fortfarande i Finland

rauma_DSC2971

 

På den tiden Finland fortfarande var en del av Sverige vann svenska flottan tillsammans med den i Finland stationerade Skärgårdsflottan en stor seger över den ryska flottan vid Svensksund (Ruotsinsalmi) utanför Kotka i östra Finska viken den 9 juli 1790. Sjöslaget var ett av flera under Gustav III:s ryska krig.

Detta datum har senare valts av den finska marinen för Marinens årsdag. Den firas årligen med flottbesök och parad i någon kuststad i Finland. I år var det Åbo som besöktes av marinens enheter. 

 

hamina_DSC1174

En av de enheter som besökte Åbo var robotbåten Hamina, som här återvänder mot hemmabasen Obbnäs väster om Helsingfors.

  • Per Nordström Svara

    Det är ju nått att minnas. Gustav III lyckades döda, såra eller tillfångata ca 7400 ryssar. Ett stort antal ryska fartyg föll i svenskarnas händer, bl.a. Nitton större fartyg och sexton galärer. dessutom sänktes ett flertal ryska fartyg i striden. Sverige förlorade tjugo fartyg och 1300 man stupade eller sårades. Det kanske inte var så många ryska örlogsmän med och firade…..

    • Walden Svara
      @Per Nordström:

      Gustav III var knappast med och ledde slaget så jag förstår inte varför du nämner han i det sammanhang som du gör. Det enda han gjorde var att skapa dessa onödiga krig genom att klä ut några män till ryska soldater som attackerade en svensk patrull.

    • Per Nordström Svara
      @Walden:

      Du har naturligtvis rätt i att Gustav III knappast själv kunde ta dö på så många men på något sätt var han lite ansvarig för kriget mot Ryssland 1788-1790. De egentliga hjärnorna bakom Sveriges framgångar vid den tiden var ju skeppsbyggaren Fredric Henric af Chapman samt fästningsbyggaren Augustin Ehrensvärd. Vem som rent fysiskt slog ihjäl vem har jag ingen kunskap om.

Semestertider

fiskmas_DSC8149

Det ser ut som om sommarvärmen återvänder och man vågar väl påstå att tajmingen inte kunde vara bättre eftersom en stor del av landet nu är på semester.

På grund av semestrar gör vi nu ett uppehåll i utgivningen av vårt nyhetsbrev och är tillbaka med nyhetsbrevet den 7 augusti. Även nyhetsbevakningen på vår webbsajt kommer under de närmaste veckorna att vara av mindre omfattning än normalt. Däremot kommer vi att lägga ut lite sommarläsning då och då.

Vi på redaktionen önskar alla våra läsare en fin fortsättning på sommaren!

 

Guldläge för sjöfarten

Efter att ha befunnit sig några dagar i Almedalsveckans virvelvind av evenemang, åsikter och röster kan man konstatera en sak: sjöfarten och Sveriges Redareförening har ett riktigt guldläge för att nå ut med sina budskap. 

Kolla in kartan här nere så ser du själv. Det garage på Donnersgatan som tillhör rederiet Gotlandsbolaget och som Sveriges Redareförening har tillgång under Almedalsveckan ligger mitt i kartan, ungefär vid cirkeln “B17″.

Det betyder att man verkligen ligger mitt i smeten. 

almedalen 

Rakt över gatan, snett till höger, har SVT sitt hörn där man livesänder ”Debatt Almedalen” på kvällarna. Strax intill håller såväl Sveriges Radio som TV4 till, och lite längre ned på gatan återfinns Aftonbladet, som i sin tur är granne med Dagens Nyheter. 

För att inte att tala om att man faktiskt befinner sig typ 50 meter från själva Almedalen och den scen där partiledarna håller sina tal.  

marie_talcott

Marie Talcott från Sveriges Redareförening öppnar upp “garaget” i Almedalen.

Saftig hyra 

För att ge lite perspektiv på vad det kan vara värt med en så pass centralt belägen utställningsplats kan nämnas att det i media förekommit uppgifter om en organisation som fick en rejäl hyreshöjning inför Almedalsveckan. För den lokal man hyr vid Donners plats, ett hundratal meter ifrån Gotlandsbolagets garage, tvingas man hosta upp 600.000 kronor.

För en vecka. (OK då, åtta dagar om vi ska vara petnoga…)    

Attraktivt område

Den maritima mötesplatsen – där Sjöfartstidningens utsända reportrar mestadels uppehöll sig under de två dagar man var på plats i Visby – har förresten inte så dåligt läge, den heller. Den ligger bara några hundra meter ifrån garaget på Donnersgatan och befinner sig definitivt inom det mest attraktiva området även den. 

Så även om åsikterna går isär om huruvida sjöfarten verkligen lyckas nå ut med sitt budskap till allmänhet, politiker och “icke-frälsta” i den kakafoni av åsikter, tyckanden och röster som Almedalsveckan är så kan man verkligen inte klaga på sin geografiska placering. 

Där har man definitivt ett guldläge.

Hej då Almedalen!

Efter två intensiva dagar i Almedalen tar Sjöfartstidningen färjan till Oskarshamn under förmiddagen.

Det är högt tempo som gäller i Almedalen; evenemangen, seminarierna och programpunkterna avlöser varandra. Trots det får man inte riktigt känslan av att det är supervalår, de ideologiska konflikterna står inte direkt i frontlinjen. Dock brände det till i går när Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson talade i går kväll och det blev rätt stökigt med busvisslingar och motplakat och “hetta” i publiken. Gudrun Schyman, partiledare för Feministiskt Initiativ, höll samma tid en motaktion i S:ta Karins ruin, Visbys största kyrkoruin.

400 svenskflaggade fartyg

Det har varit mycket folk på plats vid den Maritima mötesplatsen, som ur Almedalssynpunkt, upptar en stor yta och är rejält exponerad. Vi har i princip livebevakat samtliga programpunkter under måndagen och tisdagen (de mest sjöfartsintensiva dagarna) och lagt ut en rad artiklar på webben. Inte oväntat har Sveriges Redareförenings ”Ja-manifest” dragit mest klick. 400 svenskflaggade fartyg år 2020 kittlar, förstås.

”Trendbrott”

Vi kommer att lägga ut några fler grejer från Almedalen under dagen och hoppas samtidigt att ni alla sjöfartsmänniskor som är på plats under politikerveckan fortsätter att använda hashtaggen #SjöfartAlmedalen för era inlägg på twitter. 

Infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd twittrade i går kväll:

”För alla som uppfattat att 2 fartyg flaggats in sen regering bl.a. ändrat sjöfartsstöd rättar jag -Det är 10! Trendbrott 

Jag har begärt in uppgifter från Delegationen för Sjöfartsstöd och hoppas ett mejl om antal och vilka fartyg det rör sig om ligger i min mejl när vi anländer med Destination Gotland till Oskarshamn.