#Metoo handlar om sjösäkerhet

Vi kan arbeta med den sociala arbetsmiljön ombord på samma sätt som vi gör med säkerheten. Det är dessutom vad lagen kräver. 

Föreställ dig att du sitter i personalrummet och fikar. Plötsligt är det en kollega som ollar dig i nacken. Alla kollegor skrattar. Ingen säger ifrån eller verkar tycka att det är fel.

Känns det otänkbart på din arbetsplats? Jag hoppas det.

Föreställ dig att den drabbade är din dotter eller partner. Känns det obehagligt nu?

Men det måste ju anmälas, tänker du kanske nu? Förvisso, men statistiken talar emot att det kommer att anmälas. Troligen skulle inte ens din dotter berätta för dig om hon är den drabbade. Kränkningar av det här slaget handlar om att belägga offret med skam och skuld, att trycka ner, förminska och förlöjliga. Oviljan att erkänna och tala om mobbning finns både hos personer som har blivit utsatta och hos arbetskamrater och chefer som varit mer eller mindre passiva åskådare. Ibland är skuld- och skamkänslorna så starka att offret inte kan erkänna för sig själv att det rör sig om mobbning. Då kan vi inte sitta och vänta på att någon ska anmäla.

#Metoo-rörelsen har öppnat upp för en alldeles nödvändig diskussion om hur vi behandlar och hur vi talar till och om varandra, både på den privata arenan och i arbetslivet. Få arbetsplatser har en så tätt sammanflätad arbets- och boendemiljö som fartyg. Vi jobbar, käkar, och bor tillsammans med begränsade möjligheter att välja umgänge. Det kan vara svårt att komma ifrån och söka stöd på annat håll om vi känner oss utsatta. Under sjöfartens egen tagg, #lättaankar, har jag den senaste tiden tagit del av alldeles för många obegripliga och obehagliga berättelser från medsystrar som arbetar eller har arbetat till sjöss. Några gärningar är klart åtalbara men ytterst få har någonsin anmälts.

Till skillnad från många till synes aningslösa arbetsgivare i andra branscher så kan ingen av oss hävda att vi inget visste. Det var inte länge sedan som kränkningar av det här slaget uppmärksammades i massmedia, vilket ledde till att den svenska sjöfartsbranschen år 2015 gick samman och tog fram en strategi och handlingsplan för likabehandling. Vi har därmed en plattform att stå på, så nu är det dags att ta nästa kliv.

Det har tidigare varit onödigt mycket fokus på att den som utsätts för kränkande särbehandling måste anmäla så att händelsen kan utredas. Kravet på anmälan gör att ansvaret förskjuts till den enskilda individen. Det är inte ett system som fungerar och det är inte heller så vi jobbar med andra arbetsmiljö- och säkerhetsfrågor. För den fysiska arbetsmiljön ser vi till att ha system för att regelbundet undersöka och åtgärda risker. Vi pejlar tankar, håller koll på tryck och temperatur, provkör utrustning och övar med livbåtar. Om du har anledning att misstänka att brandpumpen inte fungerar som den ska, väntar du inte tills någon i besättningen lämnar in en anmälan i tron att ”de verkar tycka det är ok att segla utan brandpump”. Du undersöker givetvis hur det ligger till och vidtar de åtgärder som behövs.

Det går att arbeta med den organisatoriska och sociala arbetsmiljön på precis samma sätt. Det inte bara går, det är ett lagkrav. Arbetsmiljölagen talar tydligt om arbetsgivarens ansvar att vidta alla åtgärder som behövs för att förbygga ohälsa och olycksfall. Motsvarande bestämmelse finns i ISM-koden som också påpekar att hörnstenen i ett fungerande säkerhetsledningssystem är individernas engagemang, kompetens, attityder och motivation på alla nivåer i organisationen.

Historien i inledningen är sann. Hur tror du besättningens engagemang, kompetens, attityder och motivation påverkas på en arbetsplats där det är ok att olla en skeppskamrat i nacken?

Sjösäkerhetshistorien är full av olyckor som inträffat på grund av brister i den organisatoriska och sociala arbetsmiljön, även om vi inte alltid haft just den begreppsapparaten. Kollisioner, grundstötningar och maskinrumsexplosioner har orsakats av mobbning, bristande tillit och ett arbetsklimat där det inte har varit tryggt att ställa frågor och be om hjälp.

Sjöfarten är en fantastisk bransch. Låt #Metoo ge oss drivkraft att ta nästa steg för att bli ännu bättre, säkrare och välkomnande. Och till alla er som oroar er för att vi inte talar tillräckligt mycket om att även män naturligtvis drabbas av mobbing och trakasserier – får vi snurr på det främjande arbetsmiljöarbetet så fångar vi upp och motverkar alla typer av kränkningar oavsett diskrimineringsgrund.

Happy ship är för alla. Om du inte redan gjort det, ta ställning och skriv under uppropet Sjöfolk mot sexuella trakasserier #lättaankar

Kommentarer

  • Cajsa

    Så konstruktivt! Nu kan det bara bli bättre!

  • Maria

    Så självklart när man tänker på det, bra skrivet!

  • Anonymous

    Tack Cecilia. För en välskriven och genomtänkt text.

  • Linda

    Instämmer med Cajsa och Maria. Hoppas det blir en tydlig och stor förändring så ingen behöver känns sig illa till mods eller bli kränkt på ett eller annat vis på sin arbetsplats!

  • En som jobbar till sjöss!

    Mycket bra skrivet! Detta är något som alla bör ta åt sig. Både kvinnor och män har ett stort ansvar att förhindra mobbing och trakasserier ombord. Jag har skrivit under och jag hoppas och önskar att så många som möjligt gör det.

    Tack till er energiknippar som håller i #lättaankar och tack till alla som vågar berätta vad ni råkat ut för och till er som stöttar i ur och skur!

  • Anonymous

    Bra att det kommer upp. Har förmånen att jobba med helt underbara kamrater, men jag förstår att det inte alls är lika bra överallt. Och det borde det vara.

  • Tanker befälhavare

    Bra skrivet Cecilia,

    Jag tycker att det är bra att ämnet äntligen belyses, det har sopats under mattan allt för länge. Ett fartyg är en arbetsplats för alla att trivas och utvecklas på där man bedöms utefter sina kunskaper, prestationer och till viss del social kompetens och absolut inget annat.

    Jag hoppas detta leder till något positivt och att vi inom sjöfartbranchen kan gå i täten som ett föredömme vad gäller likabehandling. Det tror jag är möjligt och vill tro.

  • Krister Olsson

    Jag bara undrar vad Ollar är???? Fattar inte var detta ska sluta, men ni som är till sjöss nu har inte en susning hur det är att vara ombord i en båt mellan 18-28 månader utan att komma till Europa som vi fick göra förr och under alla de åren som jag var till sjöss som matros och Båtsman så är det inget speciellt tillfälle jag mins som någon behandlade några av tjejerna ombord på ett speciellt kränkande sätt, tvärtom så hade de en hög status de höll reda och ordning på oss män jag är tacksam för att få seglat med så många fina tjejer tack för att ni fanns och förgyllde tillvaron för oss med stil och finess ombord i båtarna.👍👍👍👍👍🌹🌹💝💝👍👍

  • Anonymous

    Men Cecilia har du verkligen varit utsatt? Eller är du bara PK.
    Själv blev jag av en betydligt yngre kvinna i besättningen utsatt när hon i ett korridormöte sträckte ut handen och vred om mitt ena bröst. Som man har jag ju väldigt små bröst men hon sträckte ut handen och pressade emot och vred handen runt min ena bröstvårta.

    Hur tycker ni att jag skulle hantera sådant? Metoo eller befälhavaren eller polisen eller svälja förtreten att den inte så överdrivet gamla och attraktiva kvinnan inte fortsatte det sexuella trakasseriet?

    I en svenskflaggad passbåt för knappt 10 år sedan. Och det är helt sant.

    • AML

      Jag förstår inte vad det har med saken att göra om Cecilia Österman har varit utsatt eller inte? Det är inte i egenskap av utsatt hon skriver, hon är arbetsmiljöexpert.
      Och om man är PK för att man förespråkar efterlevnad av gällande regler för den sociala arbetsmiljön, ja då är väl Cecilia Österman PK i så fall. Och den sortens politisk korrekthet kan i alla fall inte jag se som något annat än bra.
      Det du beskriver att du var med om ombord är ett tydligt och sorgligt exempel på sådant som ingen alls ska behöva vara med om på en arbetsplats. Det måste ha varit obehagligt för dig och det är oacceptabelt varje gång sådant händer.
      Just därför behöver branschen jobba för en trygg och säker arbetsmiljö där alla vill behandla varandra anständigt och rättvist.
      Du frågar hur du skulle ha hanterat situationen och jag tänker att detta primärt är något för din omgivning att hantera – det är inte du som ska behöva ta ansvaret för händelsen. I en idealisk värld hade du känt att det var tryggt och rätt att prata med andra på din arbetsplats om det som hade hänt. Därefter ska händelsen hanteras av ansvariga så att man får bort grundproblemet, det vill säga orsakerna till att det hände.

      • Anonymous

        I en omgivning där man är kamrater kan mycket hända och missförstås.
        Damen ifråga som utsatte mig uppskattar jag som arbetskamrat och tycker dessutom att hon är synnerligen kompetent och en tillgång i kamratgänget.

        På en arbetsplats fungerar det bättre om det finns en fri dialog och förståelse för att folk av olika orsaker ibland gör mindre bra saker.

        Annars på 70-talet arbetade jag på ett fartyg där folk ibland heilade. Inte som stöd för Adolf utan mera för att sätta poäng på dominant attityd och kanske då hos administrativ personal iland.

        Humor är viktig. Vi skrattade mycket och trivdes och det var faktiskt den den mest kompetenta och frisinnade besättning jag seglat med.

        Nu ser vi hur man hänger ut främst politiker på påståenden om diverse knepigheter.
        Ingen står för påståendena —helt anonymt.
        Har inte damer någon som helst integritet och kan säga ifrån?

        • AML

          Har inte män någon som helst anständighet och kan låta bli att svina?

        • Frida

          Jag tycker det är tydligt att du inte tyckte att det där var speciellt kränkande så jag förstår faktiskt inte varför du tar upp det som ett vittnesmål. Humor är viktigt men då måste det vara humor från bådas håll. Är det inte det så är inte okej och kan sätta spår i en människa. Det gör inte denne till överkänslig, det kanske snarare är ”alla andra som är underkänsliga”. En ska fan inte behöva tåla vad som helst bara för att någon annan tycker det.

          Angående män som blir kränkta så är det lika illa som när kvinnor blir det. Hur får man bukt med detta då? Jo, det krävs en reform i jargongen inom sjöfarten. Tystnadskulturen måste bort.

  • Björn Södahl

    Ett klarspråkigt och samtidigt balanserat och konstruktivt inlägg – det är sådant som kan bidra till att skapa positiv förändring.
    Mycket väl skrivet, Cecilia!

  • 1/E

    Bra skrivet Cecilia!
    Detta är något som branschen absolut måste bli bättre på… allt för länge har sjöfarten legat bakom övriga samhället på detta plan!

  • Anonymous

    Jättebra! Tystnadskultur och lågt i tak är en stor säkerhetsrisk.

  • Per Markus Risman

    Det här är jättebra! Och tusen tack Cecilia för ditt inlägg! Nu jävlar tar vi krafttag!

  • Carl Hult

    Bra Cecilia! Din artikel sätter saken i ett mycket intressant sammanhang som visar att problemet med trakaserier berör alla och allt – även sjösäkerheten. Låt oss gå vidare med det!

  • Chief Engineer

    Jag var på en svenskflaggad tankbåt med en engelsk förste och två svenska andre maskinister (en manlig och en kvinnlig och båda var nyutexaminerade).

    Den engelska försten och den kvinnliga andre maskinisten betedde sig väldigt illa åt vår äldre ,sjuklige (ja, han skulle egentligen inte fått läkarintyg men nu hade han det), motorman. De drev han så att jag som chief till slut fick säga att han endast skulle ta emot jobb av mig och inte av förste maskinisten eller den kvinnliga andre maskinisten.

    Detta är minst lika allvarligt som detta med sexuella trakaserier.

    Jag hoppas både att den engelska försten samt den kvinnliga andren läser detta, en av dem kommer nog göra det i alla fall.

  • Andreas Arvidsson

    Bra Cecilia. Om man inte själv känner sig trygg, oavsett på vilken plan, är det en omöjlighet att medverka till säkerheten kring dig eller för andra. När du dessutom inte har någon möjlighet att skapa en frizon (ex gå ”hem”) utan du lever i det 24/7 ombord blir utväxlingen enorm. Håller helt med dig att detta spelar och har spelat en stor roll i många olyckor och tillbud. En annan tragedi är alla fantastiska och duktiga kollegor med sunda värdegrunder brnachen tappat för de gett uppå och ”mönstrat av”. Att detta skall vara så svart att förstå, Abraham Maslow gav oss ju modellen över behov redan 1943! Tack Cecilia för att du lyfte detta och gav det en viktig vinkel.

  • Mårten Ohlsén, MCH

    Jättebra och ännu ett ”bull eye”, Cecilia! Och alltjämt lika förvånande att de obligatoriska och klassgodkända kvalitetssystemen verkar vara totalt tandlösa då det gäller trakasserier, trots att de vid sidan av alkohol- och drogpolicyn är den policy som man skriftligen har att förbinda sig till att följa i samband med att man genomför sin familiarization ombord (eller iland). Hur skall vi kunna förklara och motivera för oss själva och för våra medarbetare varför man överhuvudtaget har ett kvalitetssystem då det står utom allt tvivel att det ändå inte efterföljs och uppenbarligen inte heller behöver efterföljas?
    Landorganisationerna står oftast fullständigt frågande när det visar sig att någon trots allt har blivit illa behandlad ombord på någon av deras fartyg, och det enda man kan komma på är att på bästa politiskt manér tillsätta en utredning istället för att agera!
    Men de är precis som Cecilia säger: En avikelserapport som handlar om en brandsläckare vars ”bäst före datum” har gått ut är inte bara hanterbar utan dessutom har ett statistiskt viktigt syfte. Avvikelser av det humanitära slaget betraktas dock ”ickefrågor”, vilket även kommer att fortsätta i all oändlighet såvida man inte ”root causar” grundproblemet och agerar utifrån det!

  • Ingemar Svedberg

    Tack Cecilia för ditt inlägg. Du står rakryggad i den här frågan och det behövs. Jag hoppas också att jargongen kan bli befriad från de ”banala” men dock kränkande uttrycken om det ”motsatta könet”. Ömsesidig respekt för varandra borde innebära att #metoo inte skall behövas framgent.

  • Inte Lättkränkt

    Någon #(….) behövs inte på sjön. De flesta problem går att lösa ombord. Om det mot all förmodan inte skulle gå, får man ta hjälp av landorganisationen. I övrigt gäller endast Omertà

  • Martin

    En historia har en tendens att överdrivas många gånger för att bli rolig, Som kocken som står med sin drule i handen och knackar på mäss-jäntans axel och hon vänder sig om och lyckas få den i munnen, hörde denna för 20 år sedan

  • Orolig - mycket...

    Tog mig för pannan när jag läste om histrorien på isbrytaren – hur är det möjligt 2017? Prova gärna att byta ut överstryrman och matros mot exempelvis överläkare och undersköterska och genast inser man en annan hantering där överläkaren hade varit både uppsagd och polisanmäld samma dag. Hur är det ens möjligt att denna historia kan ske idag? Någon borde anmäla sjöfartsverkets inblandade för åtal för tjänstefel!

    • Sahlgernska

      Nej Överläkaren hade helt klart jobbat kvar som vanligt! Hitta inte på något annat! Om de vore SU och undersköterskan för också jobba kvar….

      • Orolig - mycket...

        Skulle inte tro det! Idag accepteras inga neandertalare med tourettes på civilicerade arbetsplatser… som arbetsgivare har man långtgående ansvar för arbetsmiljön och kan inte hantera lagbrott på detta sätt. Verket är dessutom en myndighet och ska följa svensk lag osv…

  • Chiefen

    Jag känner inte igen den här bilden överhuvudtaget. Dom tjejer som är här har väldigt hög status och det beror på att dom som oftast är 100 gånger mer seriösa och mer motiverade än killarna. Nu är jag på norsk båt och av dom maskinlärlingar o befälselever som jag har haft så har tjejorna varit överlägset bäst.
    I vårt rederi har vi nolltolerans mot alkohol och jag tror det är avgörande. Situationen som hände på sjöfartsverkets isbrytare hade inte kunnat hända hos oss eftersom det hade varit totalt omöjligt att ha en fest ombord. Det hade blivit åtgärder för samtliga deltagande samt avsked för personer i ledande befattning.
    Det är så enkelt att det inte går att ha kontroll med alkohol! I detta fallet blev det en sexuell trakassering mot en kvinna, i ett annat fall blir en man utsatt för våld. Bra personalpolitik och alkohol går inte ihop!

  • Joachim

    Vi kan väl ändå alla stå bakom att, oavsett vilken arbetsplats man jobbar på, är det inte acceptabelt med kränkningar. Jag kommer i vart fall aldrig anser det vara normalt.

  • Anonymous

    I min ungdom hade man många olika hyss för sig som att tex sota kikaren så att styrman såg ut som en tvättbjörn resten av vakten, men att olja någon i nacken var det sannerligen aldrig tal om.
    Då hade nog den skyldige fått det hett om öronen.

Artikeln är stängd för fler kommentarer