Sänkande kräkbehandling och slevjävlar

Nu är det nytt år och ny termin. För många sjöbefälsstudenter innebär det också att det är dags att lämna skolans trygga värld och ge sig ut och trampa däck, ibland för allra första gången någonsin. Jag som har varit iland några år nu ser gärna tillbaka på mina sjömansminnen i ett lätt rosarött skimmer. Till och med diskandet av separatortallrikar och maskinhaverier framstår idag mest som småmysigt och karaktärsdanande. Framförallt gläds jag åt alla trevliga stunder ombord och iland i sällskap med de fantastiska människor jag har haft förmånen att arbeta, umgås, skratta och ibland gråta tillsammans med. Det är ett varierande persongalleri vill jag lova och alla har de haft något att lära mig. Åren till sjöss har verkligen berikat mitt liv!

Tyvärr är det inte alla förunnat att få känna så här. Även om de flesta studenter kommer tillbaka till skolan med idel positiva erfarenheter är det varje år ändå några som drabbats av de mest märkliga händelser. Våra studenter har fått byxorna neddragna – både bokstavligt(!) och bildligt talat. De har fått sitta barnvakt åt seniorbefäls medföljande barn på arbetstid, fått ovälkomna nattliga besök i hytten och fått höra att arbetsbetyget kan uppgraderas i utbyte mot olika sorters tjänster.

Men de kanske svåraste fallen är de som involverar diverse subtila straffsanktioner och social isolering. Man saboterar och försvårar för någon att utföra sina arbetsuppgifter och undanhåller information. Andra blir behandlade som luft. Det suckas och himlas med ögonen om man säger något och hälsningar förblir obesvarade. En del händelser har varit direkta brott mot arbetsmiljölagen, andra i gråzonen för det lagliga men definitivt brutit mot allmänna heders- och moralbegrepp om hur vi bemöter våra medmänniskor. Det kan även utgöra en sjösäkerhetsrisk i de fall man till slut inte vågar fråga hur en arbetsuppgift ska lösas.

Ibland är det svårt att fånga upp signaler om att allt inte är som det ska. Kvinnliga studenter som drabbats ser det ofta som en genusfråga och det är då naturligt att vända sig till skolans jämställdhetsombudsman. Men inte alltid. För vem vill vara ett offer? För de manliga studenter som behandlas illa känns det inte lika självklart vart man ska vända sig och många lider därför i det tysta, några väljer att hoppa av.

När vi under arbetsmiljökursen för blivande sjöingenjörer gick igenom Arbetsmiljöverkets regler om kränkande särbehandling fick jag en gång frågan: ”men du, om chiefen är lika jävlig mot alla, gäller den här lagen då? Då är det ju inte fråga om särbehandling?” Bra fråga. Är det bättre att alla blir illa behandlade? Ur en studentuppsats i samma kurs läser jag: ”att bli körd med och kallad för slevjävel är något man får räkna med”. Varför det? Och vad sänder det för signaler till nykomlingarna i branschen?

När man väljer att läsa något av sjöfartsprogrammen väljer man inte bara en utbildning, man väljer en identitet. När vi stillatigande accepterar andras dåliga beteende utan att säga ifrån riskerar vi att cementera och reproducera problemet istället för att lösa det. Sjöfarten är världens mest globaliserade bransch och mångfald är inte bara charmig utan direkt nödvändig för utvecklingen av nya perspektiv, tankar och idéer. Så ta hand om våra studenter som du själv skulle vilja bli behandlad, oavsett bakgrund. Ge dem en bra introduktion och lärande. Bejaka mångfald, inte enfald.

  • jan bolm Svara

    hej, jag kan bara säga att jag är glad att jag gjort mitt elevår 72-73,,var aldrig ngn som var dum el så,miljön ja det var nog så där,chiefen,ja bra man fick inte säga du,menman gjorde sitt ,sedan fick man syssla med allt mer avancerade saker,nu hag jag själv seglat befäl,men börjar ledsna,på alla dumheter,o byråkrati,tack EU, för alla paragrafer,o snart får man tala ukrainska o fillipinska,i maskin,o facken gör inget för att stoppa detta,TAP skulle aldrig godkänts,nu är det försent,snart är det som i Grekland,och varför ha skolorna kvar,när det inte finns jobb,när jag läste då fanns det 5 skolor i detta land,jag gick sista året i sthlm,när Åsling lade ner den,och varför finns det ingen skola norrut o en söderut,i stället för 2 söderut,ang elever,ja dom allra flesta är bra o vill,o det är kul med tjejer i maskin,men som sagt en delska nog göra ngt annat,som en ung man det första han frågade efter när han kom ner till mig,var är datorn,va,jag slängde en overall i knät ,o sa att där ute är maskin o gubarna,ut o lär ,men nej ,han sa att jag ska bli chief,så den behövs inte,men hoppas ni får jobb närni kommer ut,o var inte stöddiga,elså,det fick vi lära oss på skolan, ha en bra seglats,

  • PJB Svara

    Mot bakgrund både artiklen och flertalet inlägg så förefaller den egentliga grundfrågan inte diskuteras. Vad våra maritima skolor likväl som existerande befäl bör analysera är ledarskapskompetens! Utbildningen som styrman är som bekant en relativt säker väg till “chefsjobb”, och enligt gängse praxis bygger detta inte på just kompetens inom ledarskap, utan istället seglad tid! Något som är otänkbart inom de flertalet övriga yrken. Våra maritima skolor bör ställa sig frågan varför ledarskap inte är ett ämne som löper genom hela utbildningen; det är nämnligen inte tillräckligt att under ett antal timmar eller termin diskutera psykosociala aspekter och därinom konflikter och bemötande. Ledarskap är ett komplext och omfattande ämne, d.v.s. om man är intresserad av att personal skall trivas, känna delaktighet och motivation etc. Tyvärr så misslyckas alltför många, och detta sannolikt för att man saknar förmågan att förstå hur andra eventuellt uppfattar en situation eller verbal instruktion, man har troligen inte heller erhållit någon direkt utbildning inom området. Och att vara yrkeskompetent inom sitt område är inte likställt med att vara en bra chef.

    Således torde en summering av artikeln och många av inläggen vara relativt enkel; nämnligen att om vi inte utbildar “chefer” inom ledarskap så blir det lite svårt att avkräva detsamma.

    Vidare bör vi alla även beakta att ledarskapet är något som både är föränderligt och levande; utbildning därinom kräver både intresse och engagemang från samtliga.

  • FW, Elev Svara

    Åh så underbart det är att läsa alla dessa kommentarer där personer beskrivs som veklingar eller där arbetsmiljön beskrivs som tuff. Det är en arbetsplats, lägg ner er 1800-tals skit, vi är inne på år 2014 nu!
    Vad Cecilia benämner i sitt inlägg är inte att arbetsmiljön är tuff, utan snarare hur vi bemöter en medmänniska. Hon beskriver inte veklingar, hon beskriver människor som vågade stå upp för sig själva och berätta om förnedringen som dom blev utsatta för.

    Så för att man jobbar till sjöss så ska man ta att man får nedvärderande kommentarer, nattliga besök i sin hytt etc.? För det är precis vad som sägs i vissa av kommentarerna. Du är elev, kan du inte ta lite tafsande eller lite förnedring så stick. Åk tillbaka till din skola och hoppa av. För du är en vekling, du är inte tuff nog.
    Är det den bilden vi vill sända till andra arbetsplatser om vår arbetsplats, att vi sållar vårt system genom att förnedra, mobba och hata våra medmänniskor och kollegor?!
    Jag inser att jag genom att skriva det här säkerligen skjuter mig själv i foten till hundra. Jag är inte tyst, jag är inte vek och jag är definitivt inte dum i huvudet. Jag är snygg, smart och jag läser till sjöingenjör.
    Jag har varit ombord på båtar, fått uppleva olika saker, jag är kvar. För att jag vill och kan.
    Trångsynta människor som har skrivit gammalmodiga kommentarer i kommentarsfältet är dock den typen av människor som jag är rädd att möta som kollegor när jag går ut på nästa båt, dom som anser att det är okej att förnedra sina medmänniskor.

  • annonym Svara

    Alla andra yrkesgrupper har nån form av mentorskap , och idrotten har coacher.
    förr hette det obefaren sjöman, detta är inget nytt fenomen.
    mentorskapet föddes i tyskland i slutet av 1500 talet. Ta emot nybörjare med öppen famn.

    • Anonym Svara
      @annonym:

      Alla andra yrkesgrupper har inte mentorsskap, obefaren sjöman har ingen med mentorsskap att göra, En obefaren sjöman var och är någon som arbetar ombord utan att ha tillräckliga sertifikat. Att vara handledare åt interesseraded elever fungerar men hopplöst irriterande att vara det åt motsattsen, jag har alltför många ggr stött på elever som inte förtått vad de gett sig in på, som inte kan acceptera ordningen ombord, som kräver special-behandling och som inte förmår att engagera sig utan en knuff.

  • Anonym Svara

    Det finns ingen arbetsgivare som, kan tvinga dig att vara handledare har flera ggr sagt ifrån p.g.a hög arbetsbelastning. Delegera mera är knepet.

    • Kapten R Svara
      @Anonym:

      Jo visst men om nu delegatentycker likadant ?, det är naturligtvis inte ” tvingande ” i den bemärkelsen, men om nu en elev kommer ombord så ska väl denna i ärlighetens namn ha en chans till bra handledning och det förutsätter att handledare kapten, överstyrman eller vem det nu månde vara är taggad för uppgiften. Som sagt det passar inte mig att ha 1-2 elever vid varje tjänstgöringspass, skickar dom gärna till dig så kan du delegera hur du vill.

  • Kapten R Svara

    Vem har frågat mig om jag vill vara handledare, lärare och personligt engagerad i elever, ofta fler åt gången, detta är något som påtvingats ofta men inte alltid finner man tid lus ork att just vara den förebild och mentor man borde vara, Att alltid vid varje tjänstgöring ombord ha denna uppgift passar i alla fall inte mig.

    • Anonym Svara
      @Kapten R:

      Det är väl ingen som frågat dig om någon av dina arbetsuppgifter eller? Fick du inte bara frågan om du ville ha jobbet (och därmed får man acceptera dom uppgifter som ingår nu och i framtiden, även dom man inte känner till när man tillträder).
      Men du kanske fick en utförlig spec på alla uppgifter och en garanti att den gällde “för alltid”? Nä kom igen nu och sluta gnäll!

    • Kapten R Svara
      @Anonym:

      Förtydligat – ingen har frågat mig om jag vill vara handledare utan det är påtvingat, ofta fungerar det utmärkt men emellanåt så stöter man på fel typ av elever och då uteblir nöjet att engagera sig i elevens bästa. Efter att ha läst artikeln ovan så undrar jag om den verkligen kan vara sann, Helt främmande i min värld och på de fartyg som jag tjänstgjort i (utlandsflaggade samt någon enstaka svensk båt), Subtila straffsanktioner som beskrivs hänger i min mening ofta på personen i fråga själv.

  • Kapten Lägerwall Svara

    Detta är en hälsosam artikel som manar till eftertanke som kanske, kanske sakteliga kan förändra och förbättra attityderna. Tyvärr har vissa attityder vänts till det sämre, bland annat i grundskolorna. Det finns fina policydokument som rektor och lärare arbetat fram, men på skolgårdarna och på fritiden hörs fler och grövre förnedrande och grova ord. Jag lämnar landutvecklingen och återgår till attitydsförändringar ombord.

    När väl en jargong utvecklas ombord så har framför allt Bfh, men även TC och Öst, ett stort ansvar att forma den stämning, attityder och värderingar m.m. som råder ombord. Icke förty är det svårt även för dem att vända något negativt som man av olika anledningar “kommit in i”, kanske genom att tiga, godta eller aktivt bidragit till.

    Det jag vill säga är att ALLA på något sätt bör ta till sig Cecilias inlägg och faktiskt fundera runt vad DU själv kan göra och vad som är acceptabelt; våga säga ifrån på ett konstruktivt sätt. Alltså DU som är åskådare till attityden, DU som inte är drabbad, DU som inte är heller är “kul kille i mässen” som alla skrattar åt. Det kan vara det lilla som behövs ibland.

    Jag har med stort intresse läst kommentarerna. Några kan säkert missförstås, några vet man inte vem de vänder sig till; dr Österman eller någon annan bloggare. Många stärker också budskapet i inlägget. Några mer knasigt skrivna, men kanske klokt menade: man måste ju faktiskt kunna skämta ombord och kunna känna av var ribban kan ligga bekvämt för tillfället.

    Kapten Lägerwall reagerar dock på de antydningar som rör att frånskilja “syltryggar”, “de som inte passar”, “de som är olämpliga” och inte är “av rätta virket”. Uppfattningen att det står fritt att stöta ut människor kan inte vara mer felaktig, dessutom förbannat onödig då detta kommer att lösa sig utan enskilds eller gruppbildningens gemena initiativ! Det finns bra former för utvärdering om det inte löses med egen insikt.

    • @Kapten Lägerwall:

      Hyssss …. Nu sitter kapten mespropp och äter…. Vi kletar majonnäs i hans arbetskor. Kom…..

    • Kapten Lägerwall Svara
      @Vi riktiga sjömän emellan.:

      Ha, ha
      och sotar radarstruten med skokräm så han ser rolig ut då han tittat ned i PPI…

  • annonym Svara

    Klart att staten och riksdag och regering har med detta att göra , har det gått dej helt förbi att sjöfarten i vår del av världen är beronde av olika stödåtgärder från riksdag och regeringar.
    man har tom villkorat sjöfartstödet mot att man tar emot elever.dvs tvingat fram praktikatser.
    skämmigt, men sant . Vi äger problemet ombord, och redaren har ett ansvar gentemot staten .
    staten i en demoktari tar sej an männsklig problematik för såväl redare som privatperson.

  • G. Wigur Svara

    Tråkigt att det ska behöva vara på detta viset.
    Det är ju faktiskt så att eleverna kommer ombord för att lära sig saker som inte kan läras ut i teorin eller i simulator. Det är inte meningen att en förstaårselev ska kunna något. Vi ska lära ut det dom inte får med sig i skolan. Det gäller både arbete och fritid.
    När jag började som jungman kunde jag ingenting om vad jobbet gick ut på men man fick lära sig, inte genom utfrysning och mobbing utan att dom äldre gubbarna visade och lärde ut. Jag kan inte se att det skulle vara någon skillnad på det eller en förstaårselev idag. Kan problemet ligga i att dom som beter sig såhär inte har så mycket att lära ut.
    Naturligtvis finns det folk som kommer ut som inte passar för yrket men det finns det inom de flesta yrken skulle jag tro. Dessutom är väl det inte något nytt heller. Men det får man väl skriva i deras betyg då och inte bete sig som svin mot dom.

  • Anonym Svara

    Problemet snart löst då snart ingen sjöfart under Svensk flagg finns kvar och sålunda inget Svenskt sjöfolk, utan bara lågavlönade som bugar och tackar och inte vågar säga flaskhals

  • Anonym Svara

    Verkar vara hårda kommentarer o åsikter här. Jobbar själv som styrman (jobbat i snart 10 år) och tycker det finns mycket barnslighet på däck. Problemet är väl att många inom däck tror och inbillar sig att det är någon form av “rocket science” att jobba på däck och att man måste vara extra tuff. D e just sånt som förstör andan ombord. Att jobba på däck är rena barnleken. Har sett ofta speciellt båtsmän trycka ner unga o gröna. Man kan väl säga som så att dom vågar trycka ner såna. Har även haft kaptenens son som däckspraktinkant. Helt borta var han men då var det annan klang i tonen. Fick mej ett gott skratt. Så min slutsats är att sluta bry er om dessa gamla matroser och båtsmän som klagar och jävlas det är inte så mycket att räkna på. Ofta är dom lite bittra att dom inte kommit längre så dom tar ut det på andra för att verka ens lite tuffa. D finns ett uttryck “man kan inte diskutera med idioter” och så är det :)
    Tack för mej :)

    • Anonym Svara
      @Anonym:

      Du har nog aldrig jobbat på däck

  • Don Cabron Svara

    Ett känsligt ämne detta.
    Självklart skall alla behandlas lika och med respekt ombord. Problemet är väl att med de små besättningar vi har, kan det vara svårt att ge eleverna de uppgifter/jobb de förväntas få.
    Ofta får de göra sådant som måste göras för fartygets säkerhet,lastning och underhåll istället för vad deras läroplan säger. Dvs man ser dem som en i besättningen och inte en elev. De som ställer upp på detta, mottas med öppna armar och accepteras av den övriga besättningen, medan de som opponerar sig och hänvisar till läroplanen anses som ointresserade och själviska och har inget på en båt att göra.

    • Igor Svara
      @Don Cabron:

      Jag ställde upp på det, men blev varken mottagen med öppna armar eller blev accepterad. Så det du säger stämmer långt ifrån alltid, även om det gör det på din båt. Det är också det som varit en av poängerna med mina tidigare inlägg.

    • TS Svara
      @Igor:

      Ok, vi har nu fattat att ni blev illa behandlad på en båt. En fråga, har detta hänt på flera båtar eller bara på en? Om det bara handlar om en båt, gå vidare med livet och ta det som en lärdom hur du inte ska behandla elever i framtiden. Om det handlar om flera fartyg bör ni kanske ta en funderare om det kanske är ni som är upphovet till problemet och inte alltid besättningen.
      Jag har haft många mycket bra elever ombord som trivdes mycket bra enl. egen utsago, och jag har även haft ett fåtal som tyvärr inte platsar som besättning på någon båt skulle jag påstå.
      Idag har många rederier psykologiska lämplighetstester för att hitta egenskaper som är mindre bra (inget nytt, flyget har haft detta länge). Jag påstår fortfarande att vissa inte är lämpliga ombord pga. deras attityd, arrogans, oduglighet, riskmedvetenhet osv. Om ni nu påstår att jag snackar gojja, ta ett snack med tex. Marinprofil som utför dessa tester, de kommer definitivt att förklara varför vissa människor inte lämpar sig till sjöss.
      Bolaget jag jobbar för klarar sig ca. 30-35% dessa tester, det handlar inte om mobbing utan det är professionella psykologer som utvärderar nyanställda. Kan det då inte vara så att några av dessa elever som högljutt klagar kanske tillhör en skara som inte bör jobba till sjöss och hade de genomgått en utvärdering innan de togs in på skolan hade det visat sig långt tidigare? Säkert tufft att höra kritik om sig själv men detta ingår tex. som en del i testet, kan du ta kritik utan att börja argumentera tillbaka och hävda din egen förträfflighet, eller tänker du till och tar emot kritiken och med den försöker bli bättre till nästa gång?
      Sen är det så att få ombord har någon pedagogisk utbildning och är kanske tom. dåliga på att lära ut, detta betyder inte att de mobbar er utan bara att de inte kan lära ut på ett vettigt sätt och kan ses kanske som arroganta och otrevliga.

    • Igor för 100:e gången... Svara
      @TS:

      Du missar helt målet! Jag pratar varken om psykologiska tester eller om arroganta, lata, ointresserade elever som inte har något bättre för sig än att gå runt och klaga hela dagarna. Jag fick i början uppfattningen om att du läst mina tidigare inlägg, åtminstone lät det så. Hade du gjort det hade du också fattat att det inte är dessa elever jag menar. Det är väll fullständigt självklart att inte alla människor är lämpade att jobba på sjön, och det kan finnas många anledningar till det. Men man ska aldrig acceptera mobbning på någon arbetsplats. Fattar inte varför båtar skulle vara ett undantag från denna självklarhet. Jag hade också blivit sned om jag hade en elev som bar sig illa åt. Men som sagt det är inte dessa jag menar.

      Jag har varit på tre olika båtar. En av dom (en färja) var fruktansvärd, där kan vi snacka attitydsproblem. Övriga två var helt ok, även om det fanns flera även där med en oerhörd tråkig inställning till elever. Varför är det så många här inne som vill skylla allt på eleverna. En liten gnutta självkritik skadar inte!

      Men jag upprepar mig väll igen då, eftersom ingen har lyckats förklara eller gett ett vettigt svar. Hur blir man en bättre sjöman av att människor är elak mot en??? Svara gärna!!! Om svaret är att man inte blir en bättre sjöman av det, då undrar jag varför man ska acceptera det?

    • @Igor för 100:e gången...:

      Klart man inte ska vara elak mot någon. Frågan är ju vad “elak” är.
      Vad det gäller färja så har jag hört det av elever innan. Att de när de fick se vart de skulle på sin praktik, sett att de skulle till en ny fin färja (som de såg fram mot) och sedan till en antik liten gammal tankbåt (som de gruvade sig för)… Och sedan sa de att det var precis tvärt om. Att de inte fick göra något alls på färjan och hatade det.
      Medans på vår lilla läckande skit-tanker fick de göra precis allt. Och älskade det.
      Innan jag får färjefolket på halsen så menar jag inte att färjor är dåliga praktikplatser. Alla fartyg är olika, Vissa har gott om tid för elever, vissa har ingen tid, vissa har besättningsmedlemmar som är goda pedagoger, vissa fartyg saknas helt kompetensen att lära ut.
      När den svenska flaggen nu håller på att försvinna och framtiden för befäl ligger under annan flagg så måste man vara beredd att jobba med andra kulturer. (inte bara filipiner då)
      Ska man göra det måste man vara ödmjuk men samtidigt inte för kännslig.
      Finnar är mer macho än svenskar och språkbruket mer direkt och fulla av svordomar. Ryssar ganska oförlåtande mot brister och svagheter hos andra. Rumäner är högljudda och har temperament. Hollänska kaptener idiotförklarar sin besättning varje tilläggning. Kineser och filipiner motarbetar varandra aktivt osv osv.
      Om man i denna miljö har en låg tolerans nivå för hur andra ska få bete sig så får men det jobbigt. Sen kan man ju ha tur och hamna på ett fartyg där allt är kuckelimuck mysigt.
      Grattis i såna fall. Men gör man det inte måste man kunna klara det också.

    • Igor för 101:a gången... Svara
      @Gripen av Södertörn för sista gången:

      Tack för ett bra svar, Gripen av Södertörn! Intressant och lärorikt. Låter klart vettigt, vi kanske inte tycker så olika iaf. Inte vara elak och inte vara för känslig. Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter. Det är precis sådant här man bör informera eleverna om innan de mönstrar på.

  • Anonym Svara

    Nej, nu börjar jag bli riktigt irriterad! Jag känner igen den här problematiken sedan jag själv gjorde min praktik ombord för ca åtta år sedan. Har det verkligen inte hänt någonting sedan dess? Oavsett vad vissa tycker här inne så ska ALLA människor behandlas med värdighet!

    När ska SKOLORNA, REDARNA och STATEN ta sitt ansvar för detta? För uppenbarligen har inget hänt på många år. Det är alldeles för lätt att gömma sig bakom uttalanden som, “att det är speciellt att jobba på sjön”, etc. Skolorna måste ta ansvar för sina elever, utbilda dom i sjömanskap, ställa krav på rederierna. Ska det vara så svårt att “standardisera” praktikperioderna och se till att eleverna får en liknande praktik oavsett vilken båt de hamnar på? Redarna har väll ett ansvar för att besättningen på deras båtar behandlar elever och varandra med respekt och värdighet! Staten ska också ställa krav på redarna att de tar detta ansvar, för det tar uppenbarligen INTE redarna! Rederier som tar emot sjöfartsstöd måste ställa utbildningsplatser till förfogande. Då borde staten också kunna ställa krav på dessa praktikplatser.

    Nej, skolor redare och staten, börja ta ansvar nu. Så här kan det inte fortsätta i åtta år till!

    • Anonym Svara
      @Anonym:

      Sluta utbilda till ett yrke som snart är borta varför ska Sverige betala utbildning som sen kommer andra länder till gagn

    • Anonym Svara
      @Anonym:

      Snälla Fru Anonym, du kan ju inte blanda in staten i detta.

    • Anonym Svara
      @Anonym:

      Fröken Anonym, om jag får be;-)

  • annonym Svara

    Vi som började till sjöss för många år sedan ca 40 år hade det mycket bättre än dagens ungdomar , vi fick en tjänst ombord och en uppgift som var anpassade till våra kunskaper , som om jag inte minns fel var ganska ringa , vi fick dessutom betalt och vi blev acceperade ombord.
    Det är vår skyldighet och vår medmänskliga plikt att losta in våra ungdomar in i yrket.
    Ge alla praktikkanter åtminstone en jungmanslön och jungnansbefattning och ta emot denna resurs med öpnna armar , rederier och ombordpersonalen måste ta sitt anvar .
    Snålheten kommer att bedra visheten .

  • Daniel Pantzarfelt Svara

    Jag förstår inte vad denna penetalism av nya sjömän skall leda till, att uthärdas? Om folk går in med öppna sinnen så kanske man även kan lära sig något av “”slevjäveln”. Det behövs nya intryck för att kunna föra vår sjöfart framåt, annars komma vi alltid stå och stampa på samma ställe och prata om “den gamla goda tiden”

    Den syn på elever tror jag tyvärr finns på alla sorters fartyg.

  • Anneli Borg Svara

    Återigen… Jag tycker att ni blandar ihop begreppen. Att vara en skicklig och handlingskraftig sjöman är en sak. Att bete sig som svin mot andra besättningsmedlemmar, oavsett befattning, är någonting annat och jag har väldigt svårt att se det tuffa i att en erfaren sjöman trycker ner en ung och oerfaren. På vilket sätt menar ni att en sjöman som blivit utsatt på pennalism skulle bli en bättre sjöman?

    När ni sedan skryter om detta väljer ni dessutom att vara anonyma, varför?

    Att vi skulle vara mesar på ACL, det beror väl på hur man lägger den definitionen och sånt biter inte heller på mig. Jag står gärna utanför tävlingen om att vara den tuffaste sjömannen. Där jag jobbar har vi världens underbaraste däcksbesättning som ställer upp i vått och torrt och i mina ögon sett har vi har kul tillsammans både på arbetstid och fritid. Dessutom skulle jag vilja påstå att så gott som alla elever vi har är duktiga och intresserade.

    Vi har ju ett utbildningssystem som går ut på att eleverna delvis ska skolas in i yrket ombord. Ni som anser att ni har elever som är enbart fönstertittare, ni kanske skulle försöka med lite tydligare handledning? Det är ju faktiskt så att eleven alltid har en handledare som jobbar minst åtta timmar per dygn, om denne alltid låter eleven delta i arbetsuppgifterna så blir eleven ingen fönstertittare och det kräver inte heller en massa extrajobb för handledaren. Lämnar man en oerfaren elev vind för våg, så är det kanske inte alltid så lätt för denne att i början veta vad den bör/får göra. Endel är bättre på att ta för sig än andra, men min erfarenhet är iallafall att så fort eleverna känner sig bekväma och vet lite vad de ska göra så blir det full fart på de flesta.

    • Gripen av södertörn Svara
      @Anneli Borg:

      jag utryckte mig klumpigt. Syftet var inte att utmåla ACL eller färjor som mesiga även om jag förstår att det lätt blev slutsatten.
      Vad jag försökte få fram var att sjöfarten ser väldigt olika ut inom olika delsegment.
      Att de exempel jag tog upp från min elev/däckstid inte är representativt för hela sjöfarten men de gör dem inte mindre relevanta.

  • Avatar för Fredrik Davidsson
    Fredrik Davidsson Svara

    Cecilia har skrivit ett mycket bra inlägg om ett mycket angeläget ämne som uppenbarligen berör många av er som läser Sjöfartstidningen.

    Vi på Sjöfartstidningen tycker som alltid att det är roligt att så många vill vara med och diskutera det som skrivs på vår webb men jag vill ändå påminna om våra regler för kommentering.

    Inte minst raderna om språkbruk, därmed inte sagt att man inte får använda ett eller annat kraftuttryck på sjofartstidningen.se

    När jag läser kommentarerna till Cecilias blogginlägg slås jag själv av några saker.

    Till att börja med är det förvånande att det fortfarande efter över 20 år med ett utbildningssystem där ungdomar kan börja på sjöbefälsskolorna utan tidigare erfarenhet av att vara till sjöss, och därmed komma ut på en första praktik relativt ovetandes om livet ombord, tycks finns folk ute på fartygen som tycker att det är konstigt att praktikanterna aldrig varit till sjöss tidigare.

    En annan sak jag funderar på är vilken förberedelse eleverna får på skolorna inför sin första praktik. Får de klart för sig att det gäller att våga bli svettig och skitig om nävarna även om man går en befälsutbildning?

    Att döma av kommentarerna här kommer det oavsett vilken förberedelse eleverna får på skolorna uppenbarligen ut en och annan praktikant som står med händerna i byxfickorna på sin praktik.

    Man kan då fråga sig vilken introduktion de får av befälhavare, tekniska chefer och handledare ombord? Ett rimligt mottagande på praktikplatsen borde rimligen innehålla en kort och saklig information till praktikanten vilken arbetsinsats som förväntas av henne eller honom.

    Skulle det sedan ändå gå snett och mobbingen börja få grogrund borde något av befälen ombord ha kraft och ryggrad nog att bryta det mönstret.

    Särskilt som flera av dessa befäl med stor sannolikt själva gått den fyraåriga sjöbefälsutbildningen och en gång kommit ombord som praktikanter utan att någonsin tidigare ha satt sin fot ombord på ett fartyg.

    Sist och slutligen går det förstås inte heller att bortse från det personliga ansvaret. Det gäller nog att som praktikant i viss mån falla in i ledet och inte tro att man kan köra sitt eget race. Men det är å andra sidan inte unikt för praktik till sjöss, det gäller som ny på de flesta arbetsplatser.

    Fredrik Davidsson
    Ansvarig utgivare
    Sjöfartstidningen

    • Gripen av Södertörn igen Svara
      @Fredrik Davidsson:

      Många bra poänger. Ett problem jag upplevt är att eleverna inte fått någon praktisk utbildning av skolan. I Finland fick vi först göra ett halvår på sjömanskolan innan det blev tal om någon praktik.
      Vi fick köra kran, truck, svetsa, blästra och mycket mycket mer.
      Idag träffar jag elever som inte vet någonting om sånt här.
      Ska jag hålla kurs i hur man kör en kran ? Eller lektioner i grundläggande underhållsarbete och färglära ? Vi har faktiskt inte tid med det.
      Någonstans här upplever jag att det är skolorna som missuppfattat vad praktikperiod är. Det hörs på namnet. Praktik. De ska praktisera sådant som skolan lärt dem.
      Inte att vi ska ta över skolans roll och börja från noll. Har man då ett stressat tids schema, en elev som inte visar initiativ och är lättkränkt. Ett däcksgäng som också är trötta och bara säger: This cadet is no good. Styrmän som knappt är kapabla att sköta sitt eget jobb än mindre att lära eleven något. Lägg därtill språkförbistringar och kulturella missförstånd. Jooo… det är just en fin soppa.
      Jag har haft elever från många olika länder. Filipinerna, Finland, Kina, Sverige, Holland. … Men bara bland de svenska eleverna har jag stött på elever som inte vill följa med ner i ballast tank för att naglarna kan gå sönder, gå upp till förtöjningar mitt i natten för det är jobbigt, surra däckslast för det är för kallt ute osv. Aldrig har en holländsk elev sagt åt mig att det där ingår inte i min praktik eller det där har jag redan gjort på ett tidigare fartyg så det vill jag inte deltaga i.

      Man måste inte vara en rambo. Men åtminstone vara en vuxen. Kunna ta ansvar för sig själv och bita ihop när det jobbigt och tufft. För kan man inte det, så är det faktiskt inte en person som jag vill ha som kollega. Och det är väl därför däcksarna ibland sätter eleverna på prov. För att se om det är någon som har en framtid till sjöss.
      Och jag har faktiskt inga bekymmer med det så läge det håller sig på en acceptabel nivå.

    • Envisa Igor Svara
      @Gripen av Södertörn igen:

      “bita ihop när det är jobbigt och tufft”

      Menar du när det blir tufft rent arbetsmässigt eller när det blir tufft för att man blir mobbad???

      Det är nämligen en väldig skillnad på det! Och mobbning är precis vad det är frågan om och inget annat!

      Att du inte har bekymmer med det låter mer som att du är en egoist. För det finns nämligen andra som har problem med det och det borde räcka! Detta har absolut inget med och göra om man är en bra sjöman eller inte eller att vara vuxen eller inte. Detta är vanligt bondförnuft. Bara för att man jobbar på båt kan man inte bete si hur som helst.

    • Gipen av Södertörn Svara
      @Envisa Igor:

      Klart du inte ska bli mobbad. Men nu vet jag inte vad du anser är mobbing.
      Var det mobbing när min finska bås skickade ner mig under backen för att vaska med thinner i storm ? Kul var det förstås inte. Det var ett prov.
      Skulle jag vägra ? När jag väl blev sjösjuk och spydde skulle jag vika ner mig eller torka spyorna ur mungipan och fortsätta ? Han ville veta vad jag hade för karaktär.
      Skulle jag göra likadant mot en däckselev idag ? Nej. Men jag förstår varför han gjorde som han gjorde. Nu kommer jag med en till gammal fras som du kommer att hata: “Det som inte dödar härdar”.

    • Praktikanten Svara
      @Gipen av Södertörn:

      Känner att jag måste hoppa in i diskussionen. Jag började jobba på sjön när jag var 19 år gammal, redan då insåg jag vilken kravprofil som ställdes. Är du positiv och framåt samt kan “walk the extra mile”. Så kommer du få väldigt mycket tillbaka både av däcksgänget och officererna. Om du vet att däcksgänget ska surra trailers hela natten, istället för att du törnar in. Erbjud dej då din hjälp att vara med och surra även om det blir 10h obetald övertid. Blir du erbjuden att rätta sjökort trots att du har manskapspraktik, så säg fan inte nej även om du inte är sugen. Som sagt det krävs väldigt speciell människa till sjöss. Det är få som har den (menar att man inte ska tåla mobbning).

      Det är samma kultur på en waxholmsbåt som på ett lastfartyg och en superyacht. Du kommer bli testad i början. Det är egentligen bara gilla läget.

    • Envisa Igor Svara
      @Praktikanten:

      Men hur gör man då om man vill hjälpa till och bara blir nonchalerad? För det blev jag. Alla era argument bygger ju på att eleverna är lata, bekväma och ointresserade. Det var inte jag. Så varför skulle jag bli behandlad som skit? Jag har aldrig haft problem med att “hugga i” när det behövs eller jobba 10 h övertid utan betalning. Jag ser det som utbildning och en unik chans att lära sig något.

    • Envisa Igor Svara
      @Gipen av Södertörn:

      Jag kan hålla med om att det kanske bara är att bita ihop, men det rättfärdigar absolut ingenting. Och, JA, det är mobbning att trakassera elever, kalla dom för könsord, frysa ut dom, låta de vaska med thinner i Biscaya. Varför måste man sätta elever på prov över huvud taget? De ska UTBILDAS inte PRÖVAS. Varför inte bara låta dom jobba på med manskapet i övrigt? Varför ska elever bli utsatta för negativ särbehandling? Det där är bara gammal “macho-bullshit” som är mest tröttsamt. Det är 2014 nu inte 1914, eller står tiden stilla där ute på böljorna blå? Men du kan ju fortfarande inte förklara för mig på vilket sätt jag skulle bli en bättre sjöman av att bli mobbad? Helt ärligt, hör du inte hur dumt det låter? Men jag vill verkligen förstå, så förklara gärna…om du kan.

    • Gripen av Södertörn igen Svara
      @Envisa Igor:

      Jag försvarar absolut inte Mobbing. Men kanske har jag en högre tröskel för när jag anser mig mobbad. Jag har aldrig blivit nonchalerad och de få gånger jag sett en elev bli det så är det pga att eleven visat ett klart ointresse. Vi har då fösökt att byta miljö för eleven, från båsen till styrman till överstyrman. Men när vi försökt allt och eleven fortsatt är lat och ointresserad eller direkt olämplig, så ger man ju upp. Suckar och rycker på axlarna. Jag förstår att du inte tycker att du blivit behandlad rätt och jag vet ju inte vad som hänt Från min horisont så har vissa elever växt upp i en kravlös miljö och när de sedan drabbats av en miljö med krav så klarar de inte av att hantera det.
      Ps Tiden står inte stilla på havet, men sjöfarten är konservativ, stora delar av världen är betydligt mer konservativ än Sverige och det påverkar naturligvis hela branschen ds.

  • Igor Svara

    Jag är en av dessa “veka” som det talas om här inne. Började läsa på 4-åriga sjökaptensprogrammet men hoppade av efter första praktiken. Börjar bli jävligt less på allt tjat om att elever inte pallar, är ointresserade och har attityd. Dra inte alla över samma kam! Jag kan måhända vara vek men jag var fan inte ointresserad och har definitivt inte dålig attityd. Jag hade ingen föreställning om vita uniformer eller höga löner när jag kom ombord. Jag ville inget hellre än att lära mig och få vara delaktig, knacka rost, måla, bli skitig och svettig. Men lik förbaskat blev jag behandlad som ohyra. Ursäkta mig om jag inte råkar ha tio generationer sjömän i släkten. Alla är vi väll nybörjare ngn gång och alla människor ska behandlas med respekt. Vad är det som är så farligt med medmänsklighet? Är det mesigt eller? Nej, jag slutade för att jag mådde dåligt av att bli dåligt behandlad. Yrket i övrigt hade varit klockrent för mig. Nu sitter jag istället på någon tråkig ingenjörsutbildning och drömmer om havet och båtar under matteföreläsningar. Tyckte Cecilia Östermans inlägg var mycket bra och pekar på något viktigt. Hoppades att de flesta skulle tycka detsamma, men upptäckte till min förskräckelse att förvånande många tyckte raka motsatsen. Tråkigt, för jag hade blivit en bra sjöman och kollega. Men tyvärr var jag för vek!

    • Gripen af södertörn Svara
      @Igor:

      Vad får dig att tro att jag blev behandlad bättre. Respekt får man inte den förtjänar man. Få se… Jag blev kallad bög otroligt många gånger tills dess jag sa att den jävel som kallade mig bög igen skulle få sina kulor uppsparkade i bukhålan. En bås fittades med mig konstant. En dag i målarsjappet så sa jag åt honom att om han inte for så inte helvete så skulle jag dra en färgpytts genom pannbenet på honom.
      En matros hotade mig med stryk… När han gjorde det 3e gången så sa jag åt honom att komma och testa. Mitt bruna bälte i karate och min militärtjänst fick honom att passa på det erbjudandet. Första gången vi hade dåligt väder på Biscaya frågade båsen mig om jag var sjösjuk. När jag sa nej… (det gillade han inte). Så han skickade fram mig under backen för att vaska med thinner. Den lukten ihop med hissandet klarar inte den starkaste magen. Snart kom jag upp på backen och spydde. sen vände jag om för att gå ner och fortsätta. Det gillad han. Så vi gick därifrån och drack en lappinkulta istället. Kontentan var att varje skit jobb jag fick tog jag och gjorde utan knot… Efter 2 månader blev jag erbjuden anställning som lättmaros av rederiet. Resten av däckspraktiken fick jag lön. ( det här var i Finland )…. däcks killarna sa när jag mönstrade av efter 6 månader, att de hoppades att jag skulle komma dit som styrman efter examen. Då vet man att man blivit en i gänget.
      Jag vet att jag inte har tagit den enkla vägen. Jag har ofta jobbat på gamla läckande lik-kistor med “Mickey-Mouse flagg”. Men det är också en typ av sjöfart…. Och jävlar vad jag har fått se. 6 av de 7 haven har jag avverkat. Nu blir jag kanske avfärdad som gammal gubbe men jag är under 40. Ett år yngre än Kapten Borg som skrivit härunder. Jag har den största respekt för henne och hennes far men jag tog en krokigare väg genom karriären. Den typen av sjöfart som jag ägnat mig åt…. den kan man inte vara mesig om man ska klara av. Men det finns ju annat. ACL och färjor tex.
      …. Så det här är kanske lite taskigt… Men lycka till med dina ingenjörstudier. för i min värld hade du blivit äten levande. ;-)

    • Anonym Svara
      @Gripen af södertörn:

      Att äldre generationer har blivit utsatta för samma skit vet vi. Måste de behandla den nya generationen likadant då eller? Någon generation måste ju förr eller senare ta ansvar och sätta stopp för detta skadliga beteende.

    • Anonym Svara
      @Anonym:

      Jag ska försöka förklara. Det kommer ombord en ny elev. Däcksarna vill se om den är rätta virket. Om personen är någon att ha med sig när det krisar eller är tufft.
      Om Eleven då bevisar sig. Inte genom kunskap utan genom inställning så tas han/hon upp i gemenskapen. Om eleven springer och klagar till befälen så upphör naturligtvis provokationerna, men eleven tas aldrig upp i gemenskapen och lär sig betydligt mindre. Det är då eleven istället blir behandlad som luft.

      Är det här lätt att ändra på ? Njaaaa…. det finns generationsskillnader och kulturella skillnader som inte alltid är lätta att överbygga. I dagens sjöfart med bemanningsbolag från olika länder så känner man sällan sitt däcksgäng särskilt väl.
      Om eleven och däcksarna är från samma land så brukar det gå smidigare. Det är i alla fall min erfarenhet.

    • Igor Svara
      @Anonym:

      Bara yttrycket, “av det rätta virket”, är ju patetiskt och förlegat. Bara för att man tar en massa elakheter från folk, skulle man vara “av rätta virket” då. Det låter som ett ruttet virke isf. Hur kan man tro att människor blir starkare och bättre “när det hettar till” av en massa dynga. Är du allvarlig eller? Isf blir jag orolig på riktigt! Ta brandmän t ex. De är i de allra flesta fall väldigt ödmjuka människor, som man kan lita på när det “hettar till”. Och allt tjat om att elever skulle springa och klaga hos befälen. Det där är rent och skärt tröttsamt skitsnack!

    • Igor Svara
      @Gripen af södertörn:

      Ok? Du är en riktig Rambo, kul för dig. Ska jag vara ärlig tycker jag inte du är det minsta tuff, snarare tvärt om. Att du och många med dig sitter och försvarar denna typ av behandling tyder på feghet. Det är lättare att bara ställa sig i ledet och åka med. Hade du istället ställt dig upp och sagt att så här kan vi inte behandla blivande kollegor hade jag tyckt du varit modig. Om alla hade haft den inställning som du har hade vi fortfarande bott i grottor och ängnat dagarna åt att jaga med klubba.

      Sen har du ingen aning om vad jag fick göra och inte göra och hur jag tacklade det ombord. Problemet var att jag inte fick göra ngt alls, blev behandlad som luft.

      Så inte för att vara taskig, men det är nog tur att du håller dig ute på de sju haven. För i min värld hade du fått sparken för länge sedan;-)

    • Gripen av södertörn Svara
      @Igor:

      Jag vill poängtera att detta var från MIN elev/däckstid. Inte att JAG senare i karriären betett mig så här.

    • Igor igen... Svara
      @Gripen av södertörn:

      Nej, men du verkar heller inte ta avstånd ifrån det, eller göra något åt det. Att bara tyst sitta och titta på är väll inte så bra det heller, eller? Bara för att det en gång varit så behöver det inte alltid vara så. Visa lite civilkurage ist, stötta eleverna du har ombord, och våga tillrättavisa kollegor som beter sig illa. Då är man tuff på riktigt!!!

  • Anonym Svara

    Har både varit elev själv (gymnasieprogrammet) och haft elever (både befälselever och manskapselever) och så mycket skit som jag läser här har jag aldrig sett på maken till.
    Vem fan skulle vilja gå till sjöss om detta är representativt idag 2014? Nollningen på Lundsberg verkar ju trevlig i jämförelse!
    Om man nu skulle vara “dum i huvudet” så förtjänar man väl ändå att behandlas väl?

    Tänk på tre saker;
    1. Det är faktiskt människor det handlar om.
    2. Den ni kallar dum/ointresserad/oduglig/ slöseri med tid etc idag kan ju vara den som avgör er framtid i morgon. Tänk om “slevfan” blir handläggare på försäkringskassan eller skatteverket istället och kniper åt ert skattefusk eller fejkade sjukskrivning? (Förekommer bland vissa sjöfolk om man får tro snacket i skitmässarna).
    3. Vilken bild vill ni ge av ert yrke/branch? Kanske inte konstigt att “svenska folket” inte lyfter ett finger till sjöfartens försvar med den attityden.

  • Anonym Svara

    Det stora problemet idag tycker jag är att allt för få är intresserade av det som är utanför brygga/kontrollrum. Detta gäller inte bara elever utan i stor utsträckning juniorbefäl också. Hur skall de kunna få någon som helst respekt om de inte kan lösa ett problem på däck/maskin om de inte är intresserade att lära sig.

    Ett annat problem är antalet elever. Just nu har vi 3 elever i varierande nivå av utbildning. Hur skall vi hinna med att sköta drift/underhåll/dagliga problem och dessutom ta hand om och utbilda dessa elever?

    Behandla alla som man själv vill bli behandlad, så kommer man långt, oavsett om man är seniorbefäl eller elev.

    • Anonym Svara
      @Anonym:

      Som fjärdeårselev så håller jag med om problemet med många elever. Det bästa tycker jag har varit när jag varit ensam elev. Två är acceptabelt. Fler än så och det blir bara pannkaka av det hela.

  • JE Svara

    Vilka j….vla svin och ynkryggar, jag har aldrig hört så mycket skit på en gång snacka om att glorifiera sitt yrke och sig själv, menar ni att vårt yrke är så speciellt så att vanlig medmänsklighet och hyfs inte skulle finna något utrymme. Jag tar för givet att ingen nykter människa kan skriva något dylikt, så befinner ni er ombord kan se er själva som entledigade. Och detta för att lämna plats för en ny generation som kan komma ombord mer uppdaterad syn på sina med systrar/brödradrama.

    • TS Svara
      @JE:

      Ni missförstog nog texten. Ett mycket tydligt exempel på att vissa ger sig in i ett yrke de inte kanske riktigt tänkt sig är just avhoppen. I den 3 åriga utbildningen som kräver viss praktik innan är avhoppen små medans på de 4 åriga utbildningarna utan krav på sjötjänst är avhoppen mycket större. Min förklaring är att just dessa som hoppar av kanske hade en annan bild av yrket, och detta gäller alla yrken i allmänhet. Jag har nog prövat ett 20 tal olika yrken, vissa bra och vissa dåliga…….Enligt mig skall tilläggas, jag passade inte i dessa yrken, inte som person utan helt enkelt för att jag ansåg att det var tråkigt.
      Medmänsklighet och hyfs finns ombord men den skall även vara dubbelriktad och det är här det oftast går fel. Kommer en elev ombord med en attityd så finns det mycket stor risk att han/hon får exakt samma tillbaka, gäller inte bara till sjöss utan inom alla yrken skall tilläggas. Är man possitiv och frammåt kommer det med största sannolikhet komma likadant tillbaka, men även tvärt om, och jag upprepar, DETTA GÄLLER INOM ALLA YRKEN!
      Någon gång måste vi alla bli vuxna och börja ta ansvar över vad vi gör och säger, får man då inte rätta till fel kommer dessa människor inte förstå att de överhuvudtaget gjort fel, och med stor sannolikhet repetera felet. Det verkar som många av dagens ungdomar inte är vana att “tjäna ihop respekt” utan detta skall komma gratis, då har de redan diskvalificerat sig för ungefär 99% av ALLA jobb, inte bara sjömansyrket.

    • Anonym Svara
      @TS:

      Det är inte fler som hoppar av den fyraåriga sjöbefälsutbildningen än andra utbildningar. Avhoppen är generellt stora överallt på högskolor/universitet runtom i landet. Jag hoppade själv av en civilingenjörsutbildning för att sedan göra lumpen i flottan och strax efter börja på fyraårig sjöingenjörsutbildning. Fyra av mina fem praktikplatser blev jag behandlad väl. Jag fick bra betyg och en klapp på axeln innan jag mönstrade av (även flottan gav mig höga betyg). På en av min a praktiker var det som att jag hade dömts ut innan jag ens hade kommit ombord. Jag blev kränkt och nertryckt under två månader ombord. Tittar man tillbaka på det så var det den praktiken jag lärde mig absolut minst på. Det gav mig ingenting.

      Oftast så har de yngre handledarna varit bättre. De kanske själva har gått fyraårig och vet vad det handlar om. En del äldre handledare verkar inte ha en aning om hur elever bör behandlas. Kränkande särbehandling leder ingenstans.

    • Anonym Svara
      @Anonym:

      Och en sak till:
      Det var ytterligare tre före detta flottister i min klass från början. De hoppade av allihopa. Det var INTE för att de var VEKA. Förmodligen var det för att de var smarta, och insåg att det finns bättre arbetsplatser och yrkesval. Minst en av dom gick tillbaka till flottan.

  • TS Svara

    Det är bara att inse att reklaman som skolorna förmedlar med officerare i vit uniform inte riktigt speglar verkligheten, inte ens på kryssningsfartyg.
    Precis som inom alla yrkeskategorier så finns det människor som inte passar inom just sjömansyrket. Det ratas folk i utbildningar till poliser, sjuksköterskor, snickare, kockar osv. självklart klarar inte alla av yrket som sjöman, så enkelt är det.
    Att arbeta tätt med andra människor i en längre period är inget alla kan göra utan att det blir konflikter, även vi föråldrade har haft konflikter ombord, men vi deppade inte sönder utan löste problemet och gick vidare! Det finns värken tid eller rum ombord för någon som inte vill eller kan idag. Att visa initiativ, kamratskap och slita hårt är hur vi alla en gång godkändes av resten av besättningen, det finns inga genvägar, tyvärr.
    Bit ihop, var en man (eller kvinna), jobba minst dubbelt så hårt som alla andra, knip igen när det inte finns något att vinna på att argumentera och lyssna på vad de äldre har att säga.
    En som inte kan ta kritik som elev kommer inte att kunna ta kritik som styrman/maskinist heller och kommer att komma i konflikt även senare i livet, märk mina ord.

    Ps. Jag är totalt emot om brott begås ombord men lite måste dagens ungdomar tåla, hade de gått igenom min jungmanstid hade de gråtit sig till sömns varje kväll……jag bet ihop och blev efter mycket slit en i gänget…….

  • Anonym Svara

    Miljön ombord på ett fartyg är väldigt speciell, torde vara allom bekant. Dels är du isolerad från din hemtama miljö och mammas kjol, men framför allt utsätts du för många avvarter av asociala individer därav vissa ser egen tjusning i att genom olika utvecklade käpphästar förtrycka känsliga individer. Att bli kallad slevjävel eller liknande anser jag acceptabelt vid tillfällen, det finns situationer där det kan anses tämligen försvarbart. Betänk att vi äldre beckbyxor inte är speciellt pedagogiskt bevandrade och bör ges ett visst svängrum för misstolkningar. Försvarar dock absolut inte dessa beteenden, har brott begåtts ska det enligt lag ska bestraffas, men faktum kvarstår. Det är en svår miljö att vistas i, kräver stor personlig integritet och hängivenhet inför yrket tillika en stor dos av oberoende. Det är ingen jävla dagis-verksamhet vi bedriver med praktikanter, vilket 8 av 10 elever verkar tro. De sitter av tiden på bryggan och studerar nogsamt varierande fjäderkonstellationer bland förbipasserande fiskmåsar, alternativt agerar rundningsmärken på däck i färd med att finna nya utvägar att kunna öka på ombordtiden trots det faktum att de mönstrade av en månad för tidigt. Av dessa 20 % som jag godkänner, skulle jag helst mönstra den kvinnliga delen eftersom de har betydligt mer “stake” än sina manliga motparter/klasskamrater. Grabbarna kommer ofta ombord med en jävla attityd om sin egen förträfflighet, samtidigt som jag är säker på att de har en bit av, ibland kanske hela, mammas kjol som snuttefilt i hytten. Tjejerna kommer däremot med en helt annan inställning, med en lägre infallsvinkel når de betydligt högre! Till sist, så länge det finns två kön kommer det att finnas sexuella anspelningar, face it!
    Fattar inte tjejen detta innan hon kommer ombord, bör hon nog kolla voyage-planningen, och eventuellt den interna inredningen. De tjejer jag berömmer ovan har med bravur avvärjt slika inviter, utan att någon blivit direkt illa berörd. Detta med en stark personlig integritet, kvinnlig list och allmänt sunt bondförnuft. Kort sagt, det är en väldigt speciell miljö ombord av en anledning. Fixar du inte det, stanna iland!
    (Försvarar fortfarande inte brottsligt beteende!)
    Efter mer än 30 år till sjöss har jag sett ett flertal tillfällen av både det ena och det andra, och har förtjänat värdet av min kommentar.
    Se till att acnen torkat ordentligt innan du kommenterar detta!

  • annonym Svara

    Mer elever ombord mer tjejer ombord och mer svensk sjöfart !
    vi hoppas att den nya kvinnliga vdn i redarföreningen tar till sej en del av det som skrivits .

  • Anneli Borg Svara

    När man läser inlägg som dessa känns det viktigt att förmedla att alla inte ser elever på det sätt som beskrivs i dessa kommentarer. Alla människor ombord, oavsett kön, nationalitet eller befattning är naturligtvis värda att bemötas med samma respekt.

    Att förstaårselever kommer ut utan erfarenhet eller särskilt mycket kunskap om ombordlivet är väl inte konstigt? De är ju under utbildning och någon gång måste man sätta foten på sin första båt? Det är heller inte alltid så lätt att ta för sig när man inte har full koll på vad som händer. Är du ny på en arbetsplats behöver du förstås vägledning.

    Självklart känner inte alla att ett liv till sjöss passar dem, men vi som faktiskt tycker att detta är ett kul, intressant och givande yrke, varför värnar vi inte alla om de som vill ut? Varje avhopp p.g.a. av vantrivsel eller dålig behandling är väl ett misslyckande för hela vår yrkeskårs fortlevnad?

    Tar du hand om dina elever är de dessutom snabbt till bra hjälp ombord och du kommer självklart i slutändan att möta nyutexaminerade befäl som är bättre rustade för sina jobb. Jag håller dock med Fredrik, som skrev det första inlägget, att långa intensiva arbetspass gör att man inte kan avsätta den tid man skulle önska. Men däremot finns det ju alltid tid för att ha en elev vid sin sida.

    För en duktig och erfaren yrkesman borde det vara enkelt att inta en lite mer ödmjuk hållning och inte känna sig nödgad att trycka till den som är mindre erfaren?

    Nej, jag vill istället önska nya, oerfarana, nyfikna sjöbefälselever varmt välkomna ombord!

  • William BDR Svara

    Sjöbefälselever som till störst del består av personer som gått naturprogram utan någon vidare arbetserfarenhet förutom sina föräldrars företag, som någon tidigare skrivit om gullande och daltande. När de inser att det är en tuffare arbetsmiljö än många andra ställen så slutar en del att bry sig och visa intresse.
    Vad som framförallt förargar är hur Cecilia försöker att undvika hur detta inlägg är könsrelaterat med att “För de manliga studenter som behandlas illa känns det inte lika självklart vart man ska vända sig”. Detta är veka människor du talar om, som varken kan ta kritik, anpassa sig i en arbetsmiljö och verkligen inte passar på sjön där man ansvarar för andras liv.

    Klarar ni inte av er praktik är ni inte passande för sjön och that’s it. Man behöver både förståelse samt förmågan att just anpassa sig, utan hjälp från rektorer och andra myndigheter. Men till er detta gäller, lycka till med att hitta ett nytt yrke i framtiden :)

    • Anonym Svara
      @William BDR:

      Och hos vilka rederier jobbar du William och Elefanten i rummet. Det kunde vara intressant för en större krets lastköpare att veta och för dem som ska förmedla laster till ansvarstagande och seriösa rederier.

    • CMA Svara
      @Anonym:

      Fniss…. Tror du verkligen lastköpare bryr sig ? De är bara intresserade av priset inget annat.

  • Elefanten i rummet Svara

    Många elever (särskilt kvinnliga) vill inte bli svettiga och smutsiga. Därför blir de inte tagna på allvar. Många elever (särskilt kvinnliga) sitter helst och skriver listor och sorterar papper. därför blir de inte tagna på allvar.
    Många elever (särskilt kvinnliga) har svårt att anpassa sig till en verkligt mångkulturell miljö.
    Därför blir de inte tagna på allvar.
    Mångkultur låter ju så fint när det uttalas av politiker eller klassrum. Men mångkultur kan också vara att man inte blir gullad med när man gör bort sig. Att det svärs och kastas könsord till höger och vänster. Stora delar av världens handelsflotta är en tuff miljö. Veklingar gör sig icke besvär.
    Men jag misstänker att det inte är den mångfalden Österman talar om.

    PS. Att veklingar hoppar av betraktar jag som en sund självsanering ds.

    • PF Svara
      @Elefanten i rummet:

      Nä vi ska bara he en massa vikingar som går runt och skriker fitta hela tiden. Sen ska vi kannhala utan travers för vi är ju inga veklingar. Sen ska vi skrika Kuk en gång till för det var ju 10 sekunder sen sist.
      Väx upp för faan kanske dags att gå iland och sitta hemma i stolen och drömma om det tider som varit?

    • Anonym Svara
      @PF:

      Jag tror herrn missade min poäng. Jag talade inte om svenska fartyg då de knappt finns längre…. Därmed är det snarare Kurva (polska) eller Vitto (finska) Eller en massa olika svordomar på halvdussinet andra språk som jag åtsyftade…. Hott fordomme. (jag reserverar mig för stavningarna då jag aldrig sett dem i tryck)

      Ska jag växa upp och gå i pension samtidigt ? Mysko !

  • Anonym Svara

    Det är ju dock en viss skillnad på att vilja bli curlad, och att inte vilja bli penetrerad på praktikplatsen.

  • Elev Svara

    En tredjedel av tjejerna hoppade av utbildningen. De var inte ointresserade, de var snygga.

  • Före broilerfabriken. Svara

    Vad menar Cecilia med” Bejaka mångfald, inte enfald.” Ett utslitet uttryck som knappast passar in i arbetslivet. Sanningen är väl att mångfald bejakas medan enfald skapar de problem som beskrivs. Som arbetsledare och ansvarig är det inte så lätt att bejaka ointresserade och ointelligenta elever utan erfarenhet och vilja. Sådant som jag nog vill benämna som enfald.

  • Också icke broiler Svara

    Bra sagt Fredrik.
    De elever som har ett intresse och som är med när det händer saker, även efter arbetstid, blir oftast emottagna med öppna armar av besättningen.
    Medans de elever som vill bli visade och bli curlade, har attityd och ingen kunskap blir oftast inte visade någon större respekt.
    Det är som i stora världen. Behandla som du vill behandlas.

  • icke broiler Svara

    …snyft…snyft… klart det hela anpassas efter några elever och alla ska anpassa sig efter dem.

  • Fredrik, Överstyrman Svara

    Mycket bra skrivet och viktiga saker att tänka på för oss som jobbar ombord. Eleverna bör också vara förberedda på att de kommer till en arbetsplats som kan vara stressig och krävande för de som jobbar, och att sunt förnuft, ödmjukhet och intresse kommer att underlätta mycket…

Arbetsmiljö är bara sunt förnuft…

Jag har arbetat aktivt med arbetsmiljöfrågor på olika sätt i över 12 år nu. Som skyddsingenjör på ett varv var det mycket operativt arbete. Här och nu skulle dagliga problem lösas och risker hanteras om allt från kvicksilverutsläpp och hörselskador till personkonflikter. Som arbetsmiljöinspektör på Arbetsmiljöverket handlade det inte längre om att lösa problemen själv. Snarare såg jag mig själv som handelsresande i arbetsmiljö med uppdrag att övertyga chefer, arbetsledare och skyddsombud ute på landets arbetsplatser om att det här med arbetsmiljö är inte bara något som står i lagen. Det är även en bra idé ur ett verksamhetsperspektiv (och dessutom roligt!). De senaste fem åren har jag forskat på sjöfartens arbetsmiljö. Huvudfrågan var just att undersöka vilka effekter vår arbetsmiljö kan ha på verksamheten. Jag sökte bättre och vassare argument för ett proaktivt arbetsmiljöarbete inom sjöfarten.

Men oavsett vilken hatt jag haft på mig under de åren så har jag regelbundet mötts av ett intressant fenomen. Övertygelsen hos mina medmänniskor att ’det där med arbetsmiljö är ju egentligen bara sunt förnuft.’ Jag säger inte att de har fel. Men själv har jag slutat tro på sunt förnuft. Kalla det en yrkesskada efter att ha läst för många olycks- och haverirapporter. För om det nu är så enkelt, varför händer det så mycket märkligt ute på våra arbetsplatser? Arbetsmiljöarbete är inte svårt och ska heller inte vara det. Men det är alldeles för viktigt för att lämnas åt slumpen. Eller som en sjöingenjörsstudent skrev i en uppsats: ’Sunt förnuft är en egenskap som många besitter men som kan vara svår att lära ut.’

De allra flesta av oss vill göra ett bra jobb och ingen vill väl göra sig själv eller någon annan illa? Men vi behöver goda förutsättningar för att kunna göra ett bra arbete. Vi behöver användbara verktyg och system, både tekniska och administrativa. Vi behöver en god fysisk och social omgivningsmiljö med praktiskt och socialt stöd från kollegor och chefer. Systematiskt arbetsmiljöarbete kanske inte låter så festligt som begrepp (även om det är aningens bättre än föregångaren Internkontroll som mest förde tankarna till Kriminalvården). Men det är ryggraden i ett bra ledningssystem för arbetsmiljö- och säkerhetsarbete. Vårt systematiska arbetsmiljöarbete har samma funktionella krav som ISM så det är inte fler eller omständligare rutiner som krävs. Vi behöver bara vidga vårt perspektiv lite och kanske höja ambitionsnivån. Om ISM talar om att minska risken för skador på människa, miljö och egendom så vill vi med arbetsmiljöarbetet gärna ha lite personlig och yrkesmässig utveckling på vägen. Vi vill inte bara överleva arbetsdagen med armar och ben i behåll, utan gärna göra det i en miljö där både kropp och själ mår bra och med tid att tänka efter före. För mig är bra arbetsmiljö en förutsättning för sjösäkerhet, vad är det för dig?

  • Cowboy Svara

    Ett välplanerat fartyg redan från ritbordet (spelar ingen roll om du har en stor ryggsäck om du har ett svagt hjärta), byggt enkelt och robust. Välbemannade avdelningar där samtliga jobb görs ombord av besättningen. Stressfri omgivning (att få sova ostört; utan nattlarm, telefonsamtal, oljud, svår sjögång). Långsiktig arbetsgivare som tar hand och bryr sig om sina anställda. Låg personalomsättning, chefspositioner uppnådda med erfarenhet och kunskap och inte “karriäriver”.

    Sjösäkerhet börjar inte med checklistor. Checklistor får man ta till när personalen är stressad, uttröttad, utan kunskap och erfarenhet. Jag känner att alla checklistor som ska göras till slut “avfokuserar” mig från jobbet och jag tänker mer på att få själva pappershandlingarna i rätt ordning vilket i sin tur leder till stress. Till slut tänker man inte själv längre och då tar dansen slut och arbetsglädjen dör. Då har det gått för långt. Då har man blivit en robot styrd av papper.

    Sunt förnuft kommer också med erfarenhet och kunskap. Jag kan det här med checklistor då jag jobbar offshore. Jag stöter dagligen i mitt jobb på kniviga situationer. Jag löser dom utan checklistor, utan olyckor. Enligt min åsikt börjar sjösäkerhet med arbetsglädje, stressfrihet, kunskap och erfarenhet.